Om jag berättar att jag bott i Seoul är mångas spontana följdfråga inte en om staden eller koreansk kultur utan: Japan då, har du varit i Tokyo? Det kan verka märkligt irrelevant, som taget ur luften, men händer för ofta för att vara en slump. Hittills har jag artigt svarat något i stil med: Nej, jag är mer intresserad av Sydkorea. Eller: Nej, men Tokyo står högt upp på listan av platser jag vill besöka. Lite beroende av vilket humör jag är på.

Nu misstänker jag dock att de flesta av de där samtalen istället kommer sluta med att jag artigt beskriver mina första intryck av Tokyo. Jag och Elin har nämligen varit där och jag misstänker att våra sex dagar i Tokyo, där stora delar av tiden bestod av möten om idolkultur och koreansk populärkultur i Japan, för många kommer vara betydligt intressantare än våra snart nio månader i Seoul. Eller få kommer att fråga om mötena utan undra hur vi uppfattade Tokyo. Var allt väldigt dyrt? Högteknologiskt? Coolt? 

Men saken är ju den att jag efter sex dagar vet väldigt lite om Tokyo. De första dagarna gjorde också tanken på de framtida frågorna att jag inte såg något alls. Eller rättare sagt: jag kunde omöjligt se Tokyo utan att tänka på Seoul. Omedvetet började jag jämföra tills alla mina intryck blev en tävling där jag redan innan bestämt att staden som folk orättvist förknippade med Tokyo var den självklara vinnaren. Snart började också varje sak jag uppskattade kännas som ett svek mot Seoul. Det var skönt att folk inte glodde lika mycket på mig, att jag kunde smälta in i människomassor, och genast måste jag förklara för mig själv varför jag ändå gillade stämningen i Seoul bättre. Jag tyckte neonskyltarna var fina men inte FINARE ÄN I SEOUL. Jag uppskattade att folk hade så personlig klädstil men det var ändå något lite mer magiskt över modet i Seoul osv.

De sista dagarna insåg jag som tur var vad jag höll på med. Att Seoul automatiskt leder till en fråga om Tokyo för många gjorde att mina första intryck höll på att förvandlas till frågor om varför jag gillade Seoul så himla mycket. Jag hade inte ens varit i Tokyo i tre dagar innan jag, istället för att uppskatta eller fundera ut vad jag faktiskt gillade med staden, försökte luska ut vad det var som saknades. Vad var det Seoul hade som saknades i Tokyo? Varför kändes det trots alla fördelar inte lika magiskt? VAD ÄR DET MED SEOUL?

Jag hade förvandlats till någon som gick in i försvarsställning för något som inte ens behöver försvaras, någon som lät andras dumma frågor ta ifrån mig upplevelsen av en stad. Det kan låta fånigt självklart så här i efterhand men jag kan ju faktiskt gilla Seoul och ändå uppskatta Tokyo. De behöver inte ställas mot varandra. Det finns också alldeles för mycket jag uppskattade i Tokyo, för mycket jag tror att jag på sikt skulle kunna gilla, för att låta min resa bli en jämförelses som utgår från min kärlek till Seoul.

Mitt intryck av Tokyo var alltså, med andra ord, väldigt bra.

 /Johanna