Elin: Ibland vet man inte varför man fastnar för vissa låtar. Varför det är just dem som man återkommer till gång på gång. Det här är en sådan. Egentligen är det en ganska vanlig låt, en sådan som skulle kunna spelas i bakgrunden på radio, som kanske inte direkt får människor att hajja till, ett av många spår på en Absolute Dance-skiva, förutsägbar. Men jag vet inte. Om någon skulle fråga vilken låt som representerar 2013 för mig skulle jag antagligen svara den här. Eller nummer ett eller två på den här listan, förstås. Nu vet ju ni inte vilka det är ännu och det ska jag heller inte avslöja men det är två låtar som både direkt och indirekt påminner om den här. Det handlar varken om texterna eller artisterna själva utan om en speciell känsla. Det känns som om min topp tre lovar något. Vad vet jag inte riktigt men det är uppenbarligen något jag behöver, något som jag inte har. Det är något neutralt, som framkallar samma känsla om och om igen och samtidigt tillför något nytt, är inte humörsbestämt utan parallellt glatt och ledsamt, nostalgiskt och förväntansfullt, varmt och kallt, kantigt och runt. Den här kom först, i början av januari redan. Antagligen var det Dual Life som satte tonen.

Johanna: Nu tycker vi märkligt lika. Ja, vi har faktiskt valt precis samma låt. I världen är vi dock, om vi jämför med andra låtar som är med på den här listan, relativt ensamma om att se den här som en av årets bästa. Jag skulle kunna kolla hur många gånger som helst på musikvideon till Dual Life utan att tröttna, men på Youtube har den i skrivande stund inte ens 500 000 visningar. Som Elin skrev är det inte heller en direkt innovativ låt och produktion. Men vem behöver innovation om någonting känns i magen? Det är något med Dual Life som gör att jag vill gå ut och dansa, promenera i timmar eller resa ensam någonstans där jag aldrig varit. Som Elin skrev ”den lovar något”. På ett subtilt sätt påminner Dual Life mig om att leva livet levande. Det är det mörka, hårda och samtidigt peppande beatet. Sen är det ju också Kim Sori, och intressantare sexikon får man leta efter i Sydkorea. Dual Life fick en hel del att muttra om vulgaritet och sommarsingeln Bikini fick folk i kommentatorfältet på Youtube att ställa frågor som: ”what the hell is this crap… what happened to badass break dancer sori?” Och det är ju naturligtvis en ganska relevant fråga, men samtidigt ser jag Sori lite som Miley Cyrus. Sori tänjer på gränser genom sitt agerade, i ena stunden tränar hon crossfit och i andra balett. Precis som Miley utforskar hon det vulgära, väljer att leva ut det. Att vara ung kvinna idag är ju också alltid att på något sätt leva ett Dual Life. Lika bra att testa att ta tillbaka och njuta av det, i ena stunden är du en madonna och i andra en hora.