G.R.8 nr 5

Elin: En av anledningarna till att jag fortfarande tycker att k-popscenen är snäppet mer spännande än andra populärkulturella scener är att man fortfarande vågar snäppet mer, tänker något längre, utförligare. Jag är livrädd att man vid framtida satsningar mot det ibland så kallade ”väst” kommer tappa det. Att man t ex tror att det är bra att sjunga på engelska eller att låta mer amerikaniserat. Att man försöker plocka bort det som gör k-popen till just k-pop. Att man t ex slutar producera sådant här. Slutar våga satsa på teman och koncept som varulvar/vargar. Tacksamt och visserligen använt förut, jag vet. Men där har man liksom inte på samma sätt ansträngt sig för att skapa en helhetsbild. Ett verk där såväl musik och text som koreografi och styling är glasklar, nästan helt utan tolkningsmöjligheter (nästan utan, som sagt, naturligtvis). Jag hoppas verkligen att man aldrig slutar skapa pojkband om tolv medlemmar som inleder med att bygga världsträdet Yggdrasil av sina kroppar och därefter unisont ylar som vargar i refrängen. Pga detta är så extremt bra. (Fotnot: jag älskar övertydlighet, sådant som verkligen är bildligt talat. Det är då jag gör undantaget och kollar upp vad det faktiskt sjungs om. Annars gör jag nästan aldrig det. Men.) 

 

Johanna: Den här låten har jag lyssnat på väldigt många gånger utan att tröttna ändå är det en sak som jag känner mig väldigt tveksam till: Varför i hela världen ska Kyuhyun vara med i typ två sekunder? Grundorsaken är sannolikt komplexa spänningar och intriger inom Super Juniors fanklubb, Elf, som man försöker dämpa genom att låta Kyuhyun vara med. Men hjälper det verkligen? Den delvis hatade Henry, som Elf lyckades stänga ute från den koreanska versionen av Super Junior, har liksom fått släppa solomaterial. Dessutom visar solomaterialet precis det som delar av Elf var rädda för: Henry är bisarrt duktig, kanske en av de bästa flickidolerna just nu. Hans utstrålning, sångkapacitet, hur han dansar och spelar piano, det är bara så fruktansvärt bra. Om man väljer att se idolvärlden som en tävling bör resten av Super Junior vara minst sagt nervösa. Och som om inte perfektionen redan var ett faktum i min nummer 5, Trap, dyker även en annan perfekt flickidol upp (som till skillnad från Kyuhyun får ta lite plats). Vid cirka 1:25 går låten från perfektion till totalt magi. Kanske är Taemin också där för att blidka SHINees fans (som också skulle kunna bli sura för att Henry får släppa solomaterial) men det gör mig inget för han fyller även en annan funktion. Det är något med hans rader som ger mig rysningar och Henry/Taemin på scenen tillsammans asså…. Eftersom videon inte riktigt återger magin kommer här Trap på musikprogram (utan Kyuhyun, sorry sorry):

Advertisements
Det här inlägget postades i Allmänt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till G.R.8 nr 5

  1. Ping: G.R.8 nr 2 | Dancing On Our Own

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s