Johanna: Jag vet att en del k-popfans som inte pratar koreanska ogillar att kolla upp låttexter. De gillar att lyssna på musiken utan att tänka på texten, tänker att musiken är nog eller att magin försvinner av att läsa översättningar. Jag fungerar inte så, ett tecken på att jag verkligen gillar en låt är att jag känner att jag måste kolla upp olika översättningar av den. Ofta upplever jag att det ger mig en starkare relation till låten, jag gillar också att översättningar är relativa, att olika människor suttit och tolkat. På ett sätt är det lite som att läsa fanfiction, det är att dela fantasier och känslor med andra fans. Det här är en låt som jag tidigt kollade upp för att den skar lite i mitt hjärta på ett bra sätt och jag ville få en starkare relation till den. Och idag skära den ännu mer i mitt hjärta. Det här är också en låt som Elin redan skrivit väldigt bra om, liksom hon gillar jag till exempel saxofonen väldigt mycket. Min nummer 10 är Elins nummer 12. Här med en väldigt fin engelsk översättning:

Elin: Jag kommer alltid vara svag för pojkbandet som hållit ihop längst av alla (hittills i alla fall) på k-popscenen. Som tillsammans lämnar sitt bolag och startar ett eget nytt. Som inte går skilda vägar efter genomförd militärtjänstgöring trots att den är på två år. Som fortfarande står på scenen, alla sex medlemmar tillsammans, och sjunger och dansar synkroniserat trots att samtliga är över trettio. Jag ska vara helt ärlig, den här låten håller inte lika bra när den är frånkopplad videon för mig. Den är aningen platt faktiskt. Eller videon, koreografin menar jag. Bäst i år nästan (nästan). VOGUING. Jag vet inte ens var jag ska börja. Influenserna är fantastiska. Att det just är Shinhwa som gör detta är fantastiskt. Sättet de gör det på. Att man vet att det är Minwoo som står bakom det. Osv i all oändlighet. Jag skulle kunna skriva en hel text om det här och kanske gör det men lovar inget. I vilket fall blir det inte nu. Nu är det här ju en lista över årets favoritlåtar och därför ska jag fokusera på just det. Låten. ELLER. Ska tilläggas. Jag är ju en sådan som är EXTREMT mottaglig för den så kallade dubbelhooken, dvs både en catchig refräng och dans. Ser jag en bra koreografi etsar den sig fast nästan lika hårt som själva ljudet. Varenda gång jag hör låten visualiserar jag samtidigt dansen i huvudet. Därför är också koreografin oerhört väsentlig för mig i mina val över bästa låtar men tyvärr hamnar This love inte högre än så här ändå. TYVÄRR. Det har släppts för många andra bra låtar (med bra koreografier) i år helt enkelt.