Elin: Den här raden: ”Sist men inte minst har vi, också som vanligt, inte pratat ihop oss innan utan tagit alla beslut på egen hand men tycker ändå liksom tidigare år ibland pinsamt lika^^.” Alltså, åh. Den stämmer alldeles för mycket. Ni kommer märka det. T ex nu. Jag har så klart också hunnit lyssnt så pass mycket på Missing you att den kvalificerat sig till min lista också. Ett snäpp ovanför hur Johanna placerade bara. Med tanke på hur många låtar som släppts i år är det så klart lite tråkigt. Men så är det. Plus, vi tycker faktiskt ganska exakt tvärtom när det gäller den här låten på i alla fall en punkt! För mig är det inte cresendot som gör det. För mig är det uppbyggnaden, det suggestiva och framdansandes. För min del hade kunnat få fortsätta så för evigt. Kunnat skippa de sista 40 sekunderna och bara fortsatt sväva framåt.

Johanna: 2PM har varit i Japan och jag har i princip inte brytt mig alls, men koreanska grupper som känns helt ointressanta på japanska genomgår i princip alltid en osannolik förvandling vid en comeback i Sydkorea. Det känns som magi när de plötsligt efter månader av fula frisyrer, pinsamma koreografier och påvert producerade låtar står på musikprogram helt perfekta. Sanningen är naturligtvis att många i Sydkorea, det engelsktalande k-popfandomet och jag själv har andra smakpreferenser än många i Japan och att artister för att genomgå förvandlingen jobbar stenhårt. Låtskrivare, producenter, koreografer, stylister och noga avvägda så kallade kallade koncept krävs. När 2M är tillbaka i Sydkorea är de snygga, modiga och rent av radikala. Jag menar bara de HÄR TEASERBILDERNA (vars inspirationskälla mycket väl kan vara Tom Of Finland) gör comebacken till något storslaget. Jag gillar mycket med den här låten och konceptet, allra mest hur de (liksom i bildernateasern) leker med genus och sexualitet genom ansträngda falsetter och briljant rumpdans (vars inspiration måste vara koreanska tjejgrupper).