Hetsar lite för att få upp detta innan det är helt passé. Detta: När jag la upp min del för 2012s gnällande hintade jag om att en låt under året gjort mig riktigt förbannad. Jag valde att inte skriva om den eftersom det var så svårt att sätta ord på och valde att istället gnälla över Taetiseos Twinkle. Det känns något ironiskt nu när jag sätter mig för att försöka sätta ord på varför den där låten gjorde mig så förbannad. Nu har nämligen Girls’ Generation släppt I got a boy som kanske är 1 000 gånger värre än 2012 års ilskeframkallande låt. I gnäll-inlägget såg jag dessutom fram emot Girls’ Generation-comebacken. Musikmässigt är I got a boy visserligen okej, riktigt bra i all sin märklighet. Catchig och medlemmarna har snygg styling. Texten är däremot katastrof. Jag brukar inte vara en sådan som läser översättningar av texter men efter tips från The Future Is Idol kunde jag inte låta bli och alltså. Nej.

Först då: låten från 2012 som gör mig förbannad är I don’t need a man med Miss A. Den har samma effekt på mig som Ma boy hade 2011. Så fort jag hör första tonerna brusar alldeles för många ilskna tankar upp i mig direkt. Först gjorde det mig aningen förvirrad. Spontant känns I don´t need a man som en idé jag med mina värderingar och föreställningar borde gilla. Sedan slog det mig att antagligen var just på grund av dem som jag inte gillade den. Det är något som blir så fel här. Dels handlar det om att det är en tjejgrupp som jag verkligen gillar och som här gör en typ av låt som musikmässigt inte faller mig i smaken, dvs besvikelse. Dels om att det är en grupp som brukar framföra sina låtar och koreografier med sådan pondus och som med just den här inte gjorde det.

Jag tycker att det ser mjäkigt ut, som om de leker med idéer som är hittepå. Det känns inte som om jämlikhetskamp ses i vidare perspektiv, som en del av samhällsstrukturer, utan som om den hänvisas till detaljer. Låten, dansen och videon utstrålar för mig en typ amerikaniserad prylmåttstock (typ buy my own diamond rings-tänk) och förförelselek än självständighet och att tycka om sig själv. Som en typ av förspel där man dansar för män snarare än för kvinnor. Som om den istället för att visa på förebilder för tjejer visar på en typ av kvinna för män att tända på. Men. Sedan släpptes I got a boy och nu känns det som att jag nästan vill omfamna I don’t need a man trots allt.

Det är många som har skrivit om I got a boy-problematiken. Om någon är intresserad finns exempelvis olika inlägg att läsa här, här och här (med det inte sagt att jag håller med om allt som skrivs i de artiklarna/inläggen men för fler åsikter). Några saker som står formulerar dock effektivt exakt den känsla som uppstod i mig när jag läste texten: förnärmning. Förnärmad över att någon ens skulle tro att det är så här tjejer pratar och resonerar. För att citera en översättning av texten:

”She became so pretty and sexy, it’s because of him, right?” O_____O ”He wants to see my face without makeup. I really like him, would it be okay to show it to him? Oh! Never! Right? Right? Let’s keep what needs to be kept, right! right!” O_____O ”I’m really angry, my boy doesn’t look at me as a girl. What should I do when I feel hopeless? Should I make him feel jealous? I’m so upset! What do I do? No way! No way!” O_____O

Jag brukar kunna välja att läsa saker som vid första anblick kanske ser stereotypiskt manligt/kvinnligt/etniskt/homo/hetero etc etc ut på andra sätt. Jag brukar kunna välja att se potentiella styrkor och parodiseringar. Se sådant som kan slå över så pass mycket att det istället går att läsa som en typ av motstånd. Som att man skrattar åt den som inte ser under ytan, inte har viljan att skrapa bort det yttersta lagret för att se andra möjligheter och läsningar. Som olika sätt att använda humor för att framföra viktiga poänger det annars kan vara svårt att prata om. Så har jag använt k-pop och både nu och tidigare populärkultur överlag. Så har jag läst många av Girls’ Generations tidigare låtar som Oh! och Gee. Men här tog det stopp. Eller, kanske ska jag skriva att det rann över. Det blev för mycket. Någon måtta på galenskapen får det vara ibland. Det här är inte okej. Jag har sett videon en gång men inte fler eftersom jag då tänkte att jag, likt ett av inläggen jag länkade ovan, måste ta ställning till den med och komplicera frågan än mer.

Ofta när vi pratar om k-pop i olika sammanhang kan människor som har lite men inte överdriven koll på scenen slänga ur sig: Men är inte k-pop oerhört könsstereotypisk? Är det inte bara en massa snygga killar och snygga tjejer? Jag brukar alltid kunna svara ärligt nej på det. Visst, vid första anblicken kan scenen naturligtvis framstå så men det finns oerhört mycket mer. Jag brukar dra exempel om androgyna idoler eller något i stil med det jag skrev ovan, hur jag i allmänhet anser att man kan använda populärkultur om man bara vill. Jag tror inte att jag skulle kunna försvara I got a boy på samma sätt. Något med den blir mer. Exakt vad är svårt att sätta fingret på men jag tror att mycket av problemet med just I got boy handlar om att texten här, till skillnad från de två låtarna jag nämnde, verkar tala om tjejer i allmänhet. Att det helt plötsligt ska handla om ett fenomen som representerar halva jordens befolkning och inte det egna jaget.

De andra låtarna jag nämnde med Girls’ Generation anser jag ha ett tydligt jag som liksom resonerar med sig själv. ”Jag beter mig som en knäppskalle eftersom jag är så kär. Jag är inte personen du kände förut. Min första kärlekshistoria. Jag är förblindad.” Osv. I got a boy känns istället uppmanande och på något märkligt sätt undervisande. Här är det vi tjejer och om ni inte visste det killar, det är så här vi tänker och pratar. Även om det är mycket jag i texten lutar det också starkt åt en typ av rådfrågning. Typ: Hörrni tjejer, vad ska vi göra när killarna inte tycker att vi är kvinnliga nog? Hörrni tjejer, vad ska vi göra när killar vill se oss utan smink. (ALDRIG gå med på det uppenbarligen). Hörrni tjejer, hur ska jag göra för att han ska bli intresserad av mig? Sättet det framförs på får mig också att nästan dra mobbing-paralleller, det kvinnliga grupptrycket för hur vi bör bete oss och det inte bara inför killar utan också för varandra. Den där gruppen poppistjejer som står på skolgården och pekar på de där töntiga tjejerna som aldrig kommer få en kille (som naturligtvis är det viktigaste i hela världen).

Jag hamnar lite i en samvetsfråga här. Jag lyssnar inte på I got a boy sedan jag läst texten. Är det orättvist? Jag läser ju i allmänhet inte texter. Kanske är många lika illa? Kanske håller jag på med en onödig bojkott? Eller inte? Jag har faktiskt inte sett reaktioner på olika låtar i samma utsträckning förut (skulle vara på videor med Hyuna då). Men jag vet inte.

Urgh :(. För att väga upp denna rant som jag filat på i evigheter nu men som ändå är rörig och babblig har jag gjort en spellista med mina för tillfället mest spelade låtar som jag GILLAR. Här är låtar som släpptes försent förra året för att kunna vara med på årsbästa-listan eller som jag helt enkelt inte hann upptäcka i tid. Plus låtar som kommit i år. BRA k-poplåtar plus en på mandarin (med stundtals mindre bra videor. Och ja, Boyfriend får ha med två stycken). Och låtar som jag inte läst den översatta texten till då. HÄR. /e