Elin:

En av årets mest spännande veckor var den innan den här gruppens comeback. Dels var det för att det är en grupp som jag följer och gillar. Dels var det att en av deras förlorade medlemmar, som under dramatiska omständigheter försvann in i sin obligatoriska militärtjänst, skulle återvända. Jag undrade hur han mådde och hur det skulle se ut när han skulle dansa och sjunga med övriga medlemmar igen. Förväntan låg också i den otroligt lustiga och briljanta titeln på låten som skulle släppas. När låten kom tog jag dock emot den och allt annat med runt det med relativt lugn. Jag tycker att låten rent musikaliskt är jättebra, arrangemanget och tempot står ut från mycket annat och är sådant som tilltalar mig. Men refrängen blev för min del lite väääl knasboll (”ready to bingo”, eh) och därför hamnar låten inte högre än så här. Dessutom står jag fast vid att de malplacerade outfitsen lägger för mycket fokus på bröstvårtor.

Johanna:

Den här låten skulle kunna ligga ännu högre upp på min lista om det inte var för faktumet att jag nästan lyssnat sönder den. Jag skriver ”nästan” för än så länge har den inte blivit tjatig men jag känner att den är på bristningen. Och är det något jag lärt mig från förra årets lista är det att inte sätta låtar som håller på att gå sönder av alla lyssningar för högt upp (en riktigt bra låt går aldrig sönder). Anledningen till att jag lyssnat så mycket på den? Den briljanta melodin, den märkliga plötsliga falsetten, den lika märkliga texten i översättning, Ren och den kanske bästa engelska rappen någonsin i k-popens histora: This is the story about a dwarf and giant. But it’s gonna end just like David and Goliat osv…