Självklart kunde jag inte hålla mig borta från Junsus konsert i Tyskland. I torsdags flög jag med min syster och en kompis till Düsseldorf och stannande där i två dagar. Vi bodde på ett hotell som nog inte renoverats sedan åttiotalet, gick på julmarknad och drack gluvine. Hela resan var väldigt juligt pittoreskt tills vi på eftermiddagen när konserten skulle hållas åkte till Oberhausen. Allt vi såg var ett grått industriområde med ett McDonalds och en arena där Junsu skulle uppträda: Turbinenhalle, ett rött tegelhus som med största säkert tidigare rymt någon form av industri. Det enda som vittande om att Junsu var där var en inte alltför lång kö av fans och en liten banderoll som någon satt fast på ett järnstaket. Annars var det bara en grå himmel, nollgradigt och en väldigt vanlig tysk parkering. Vi visade några vakter våra biljetter och frågade var vi skulle stå. De pekade trött och otrevligt på den längsta kön. 

Efter att ha köat i över en timme och sett kön bakom oss växa visade det sig att vi stått i fel kö. Vakterna hade pekat fel och vi fick börja om och köa i en annan kö. Senare visade det sig att vakterna, åh vita medelålders män, även hade gjort ett mindre proffsigt uttalande om Junsus sexualitet. Några fans hade försökt påkalla deras uppmärksamhet när det höll på att bli trängsel och panik i kön, istället för att komma och hjälpa till hade vakterna då irriterat frågat varför de var där och köade för att se någon som man inte visste om han var tjej eller kille. Förstod de inte att han var bög? Som om det var något negativt med att vara bög eller androgyn. Att i efterhand läsa om olika fans upplevelser av vakterna är överlag en sorglig historia som jag inte ska gå in på i detalj. 

Medan vi köade hände också något mäktigt och märkligt som jag hellre spar som minne. Genom väggar, fönster och dörrar på Turbinenhalle ekade Junsus röst plötsligt på den gråa parkeringen. Xia repade och han sparade inte på rösten och känslorna. Hela platsen blev plötsligt vacker, det var som om ett glimrande sken la sig över vakternas fula svarta täckjackor. Därefter fortsatte konserten på samma sätt.

Junsu är typ inte mänsklig, han är så fruktansvärt duktig att jag inte förstår. Han sjöng, dansade och charmade publiken utan ett enda feltramp eller misstag. Mäktigast är hans röst, inte en enda falsk ton. Den enda jag sett live som möjligtvis kan möta sig i pondus och röststyrka är Beyoncé. Även om jag inte tycker att alla Junsus sololåtar är briljanta, framför allt är det musikalnumren som faller lite utanför min smak, stod jag helt mållös. Jag fattar varför han gillar musikal, det är liksom som gjort för honom att med överdrivna rörelser sjunga med hela sin rösts styrka. Det blir storslaget när han gör det. Min enda besvikelse på själva konserten var att han bara körde Tarantallegra på engelska. Jag hoppades att den skulle komma på koreanska som extranummer. Men annars alltså: fy fan vad glad jag är att jag åkte.

/j