Varning! Spoiler-inlägg. Läs inte om du inte sett och planerar att se Reply 1997. Jag har länge velat huruvida jag ska skriva ett inlägg som det som följer eller inte. Jag började skriva på det precis efter att jag sett det sista avsnittet men har dragit mig för att avsluta det. Nu har det gått några veckor och eftersom jag då och då påminns om det bestämde jag mig för att slutföra det trots allt. Okej:

För ett tag sedan skrev jag en hyllning till serien Reply 1997 med bland annat Infinites Hoya och A Pinks Eunji. ”Reply 1997 är bland det mest fantastiska jag sett ur många synvinklar”, lät det. Jag kunde stå för min hyllning ända till sista avsnittet. Där föll det lite och inte på de ställen som jag oroade mig för. Oron cirklade runt eventuella ”lösningar” på Hoyas karaktär Junhee men jag gillade verkligen det tvetydiga hans utveckling och avslut. Att inget sades rakt ut utöver att han inte hade en flickvän och att en bil med någon som eventuellt betydde mycket för honom kom och hämtade upp honom. En blick som växlades mellan honom och Eunjis karaktär Shiwon som kanske antydde det jag hoppas den antydde. Däremot hängde jag upp mig på en del obehagliga tendenser i relationen mellan Shiwon och Seo Inguks karaktär Yoonje. De var serien stora kärlekspar och jag gillade att det var dem som fick varandra. Vad jag inte gillade var den obalans som uppstod när det kom till sex-frågan. Yoonje vill ha sex med Shiwon och hymlar inte med det. Gång på gång försöker han snika sig in hos henne nattid. Shiwon vill inte, säger åt honom att gå hem och låser dörren. Eller: vill hon ha sex? Jag vet inte riktigt och därför blir det väldigt problematiskt för mig här.

Shiwon drar bort huvudet när Yoonje försöker hångla upp henne, smäller dörren i ansiktet på honom när han vill komma in och ”dricka kaffe” och säger ”jag vet minsann vad du vill”. Så långt allt väl. Båda sidorna är helt okej: helt okej att visa att man vill ha sex, helt okej att vilja vänta eller inte vilja alls. Problemet är bara att det inte slutar där. Yoonje hånglar prompt upp Shiwon, hon sitter där apatisk och låter honom till slut fortsätta pressa sina läppar mot henne. Shiwon puttar inte bort honom, gör inte fysiskt direkt motstånd men fysiskt indirekt motstånd. Inget i hennes kroppsspråk går att läsas som glädje eller vilja. Möjligtvis extrem blyghet, hon ger honom små pussar då och då i andra scener, men det räcker inte för att obehagsklumpen i magen ska försvinna för mig. I en scen lutar sig Shiwon bakåt över en köksbänk medan Yoonje pressar henne längre och längre bak tills hon inte kan fly honom längre Därefter förstår man att de också haft sex. Shiwon blir gravid. När hon upptäcker graviditet vrålar hon till Yoonje att allt är hans fel, slår honom i huvudet med en kudde. Alltså: va!? Vad är det här!? Eller jag vet typ vad det är men jag gillar det inte.

Det finns en tradition och ett sätt i vissa delar av världen där tjejer ska spela på gullighet och prydhet som en del av en sexighetslek. Istället för att visa att man vill och gillar att ha sex är det finare och bättre att som tjej fnissa och säga nej. I vissa delar av världen är det en del av förspelet. Tjejen ska hålla en kudde framför sin halvnakna kropp och fnisskvida: nejnej, jag vill inte! I sammanhanget betyder det dock inte nej, det betyder ja och killen ska fortsätta med sin förförelse. I min del av världen fungerar det inte så. Det finns absolut mycket som kan ses problematiskt med hur förspel, rollspel och liknande ser ut i sexsammanhang i Sverige också men säger man nej menar man nej. Att fortsätta där är att försöka tvinga sig på någon som inte vill, att genomföra sexet med en ovillig räknas som övergrepp. När de här två världarna möts kan det bli problematiskt. Flera manliga bekanta till mig som har studerat eller jobbat utomlands har hamnat i den här situationen, en tjej som skrikit nej halvvägs in i sexet för att sedan inte förstå varför den manliga parten avbrutit vad de hållit på med. De har tyckt att det har varit fruktansvärt jobbigt. Sexet har inte blivit av och helt plötsligt har även allt innan känts smutsigt och obehagligt, som om de trots avbrott gått över en gräns för vad som i deras värld är okej.

Exakt det här händer inte i Reply 1997 men nära nog för mig att känna avsmak. Jag gillar det inte. Gillade inte alls hur delar av ”kärlekshistorien” kom att utvecklas. Shiwon som får vara så himla tuff i praktiskt taget alla andra situationer förminskades helt plötsligt till en tendens i samhället som jag bara tycker är obehaglig. Shiwon blev ett obehagligt kvinnoideal, Yoonje ett mindre charmant manligt sådant, en varsin könsstereotyp. Som sagt: det handlar absolut inte om att det är töntigt att vara pryd. Hade Shiwon stått på sig, stått för sin inställning och sitt kroppsspråk, hade det varit en helt annan sak men nu hånglar de och har sex. Fast hon inte vill. Eller vill. Jag vet inte. Så himla svårhanterligt. Något som lämnade en bitter smak i munnen och i efterhand har kommit att överskugga andra fantastiska aspekter som serien ändå bjöd på. Det här är det k-drama som jag följt med störst glädje någonsin och om någon frågar kommer jag också att svara att det är mitt favorit k-drama. Jag kommer dock lägga till en bisats i stil med: ”tyvärr föll det ganska rejält i sista avsnittet” för det gjorde det för mig. Det här är inte unikt. Ganska många k-dramer har ett sista avsnitt som känns ganska onödigt tycker jag. Ofta är anledningen att innehållet är överflödigt trams men här var det annorlunda, värre.

Nästan dagligen dyker bilderna på Shiwon/Yoonje som jag använt mig av här upp på dashen på min personliga tumblr. Taggarna är i stil med ” I loved their chemistry”, ”rawr” och ”this was so sweet” och det får mig att undra över mig själv och mitt sätt att reagera. Jag vet att jag har en starkt tendens till att överanalysera, älta, hänga upp mig, läsa saker ur den kontext och det sammanhang jag rör mig i. Visst kan det ofta krocka rejält med den kontext som omringar k-pop och k-drama men samtidigt är jag ofta inte ensam i mina antaganden och gissningar. Jag vet inte. Vet bara att relationen Shiwon/Yoonje för mig slutade i något mindre bra och att det är synd eftersom den inte behövt göra det. I alla fall inte som en del av något som ska läsas som romantiskt för det tror jag ändå att det ska göras. Tror tyvärr inte att regissör, producent och manusförfattare var ute efter att skapa jämlikhetsdebatt med relationens utveckling. (Debatt skapades heller inte vad jag vet liksom.) Urgh. Kan inte allt bara sluta på ett tvetydigt och vacker sätt? Som den här? (Tack för tipset Johan!)

Och: om ni inte redan har läst det här inlägget av Mis på The Future Is Idol om samma serie och olika problematiska aspekter tycker jag att ni ska göra det nu! /e