Frälst av ett utseende?

I början av sommaren berättade vi glatt att vi tänkte publicera lite gamla texter som vi hittat på våra datorer som ”sommarläsning”. Nu är sommaren snart slut och på den här bloggen har det inte publicerats många texter sedan dess. Och ja, jag vet inte riktigt vad vi ska säga: sommaren gick för fort!? Vi har inte glömt bloggen men varit upptagna och slöa i en för bloggen dålig kombination. Men nu är det dags för skärpning. Det var väldigt länge sedan vi publicerade minst ett inlägg om dagen och så långt har vi inte tänkt att sträcka våra ambitioner men definitivt minst ett i veckan ska vi hinna med. Och eftersom de gamla texterna kan fungera lika bra som ”höstläsning” kommer den första här.

Texten är skriven i samband med att vi uppträdde på Dream Concert 2011 som ett försök att reda ut vad jag varit med om. Vad jag bearbetade var inte faktumet att jag och Elin skuttat runt och dansat k-popdanser med andra ”utlänningar” inför typ 30 000 människor på World Cup Stadium i Seoul samtidigt som den koreanska tv-kanalen KBS filmat det hela. Nej, det handlade om något betydligt mer förvirrande; att möta DBSKs Changmin öga mot öga.

Seoul, 1 juni 2011

När Changmin kommer ner från scenen skulle jag vilja bocka 90 grader för att visa min vördnad, men koreaner brukar tycka att det ser konstigt ut när vita som är ovana vid bockande bockar och jag har aldrig tidigare bockat i 90 grader därför böjer jag bara kroppen lagom långt ner mot marken. De runtomkring mig bockar också. Changmin låter blicken svepa över oss; ett gäng människor med olika hudfärg, stora ögon och fula t-shirts på väg upp på scenen för att repetera efter honom och Yunho. Vårt bockade möter han med att bocka mot oss en efter en och upprepa hälsningsfrasen ”anyånghaseyå” för att visa att han sett oss alla.
    Hans blick stannar inte länge vid mig. Det är svårt att avgöra om han verkligen sett mig eller om han bara artigt tittat, hälsat och bockat utan att faktiskt registrera mig, den långa vita tjejen. Han har en ganska ful brun hatt på sig men den är irrelevant för jag ser hans ansikte, känner hans närvaro och om jag sträckte mig fram skulle jag kunna nudda vid honom.
    Det är andra gången jag ser honom på nära håll. Första gången var på väg ut från musikprogrammet Inkigayos studio där vi sett honom uppträda. Då var han kanske sju meter från mig och mestadels var det hans rygg jag såg. Det var ändå samma svårbeskrivliga känsla av att allting stannade av och jag glömde hur jag själv såg ut eller betedde mig. Jag kunde inte sluta glo fast jag måste ha sett ut som ett fån. Jag bara stod stilla i gången och stirrade efter hans rygg tills den försvann upp för en trappa. Det handlade inte bara om att jag var starstrucked, även om den svindlande känslan av att se någon man dagligen sett på en dataskärm irl naturligtvis spelade in, utan något mer.

*

Om någon frågar om jag tycker att en person är snygg brukar jag vara kräsen. Det är inte som om jag går runt och tycker att folk är fula men jag imponeras mycket sällan av människors utseende. Changmin är ett undantag, han är så jävla imponerande att jag inte vet vad jag ska skriva för att göra honom rättvis. Första gången jag såg honom var han sminkad och tillfixad av proffs för att uppträda på tv. Den här gången är han osminkad och vardaglig och ändå är känslan av stjärnglans total. Jag känner mig liksom upplyst till den grad att allt annat i livet känns oviktigt. Det är som en vacker explosion inom mig, i bröstkorgen och huvudet, som sätter min värdighet ur balans.
    Innan vi ska repetera ska även Yunho passera oss i den smala gången bakom scenen. Han kommer släntrande mer disträ än Changmin, orakad, trött och mänsklig tittar han lite snabbt på oss och bockar innan han skyndar förbi. Jag har sett honom så här nära förut, vid samma tillfälle som Changmin på Inkigayo, men då var han en sminkad stjärna. Nu är han en kille som vem som helst. Det är konstigt men samtidigt inte. Jag blir inte besviken utan tänker fascinerat; det här är den privata Yunho.
    Senare på kvällen ser jag Yunho igen på nära håll bakom scenen innan han ska uppräda, då är han uppsminkad och vacker. Stjärnglansen är tillbaka och hela hans kroppsspråk ser annorlunda ut, han lyser. Jag undrar om han medvetet kan stänga av och sätta på idolrollen för att kunna slappna av och vara en vanlig människa mellan, tanken känns på något sätt betryggande och hälsosam. Jag undrar när Changmin inte är bländande vacker, om det finns sådana stunder?
    Eller rättare sagt; om det finns stunder då jag inte skulle uppleva hans närvaro och utseende som bländande? För jag antar att min känsla av honom är väldigt subjektiv och inget som gemene man upplever. Det enda jag kan relatera känslan till i mitt tidigare liv är att vara våldsamt kär i någon som inte är idol; hur jag bara kunde glo och glo på personens yttre utan att tröttna. Hur personen var undantaget som bekräftade regeln om att jag inte imponeras av folks utseende. Alla proportioner och små detaljer var perfekta som Changmins utseende, bländande, fast personen i andras ögon var en ytterst vanlig människa.
    Betyder det att min känsla av Changmins stjärnglans och perfektion egentligen handlar om att jag är kär i honom? Jag känner mig nästan inte kär alls. Jag tror inte att jag och Changmin skulle ha något vidare utbyte av varandra om jag utgår från intervjuer, tv-shower och liknande. Han är liksom inte ens min ultimata bias. Vad är det här då? Det känns som om jag blivit starstucked, förblindad och frälst i kombination. Frälst av ett utseende?

 /j

Advertisements
Det här inlägget postades i Sex, Spazz och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s