EN sak som man kunde trott att jag skulle följa upp tidigare med anledning av det här inlägget är Super Juniors Sexy, Free & Single inkl Kangin. Jag trodde själv också att jag skulle göra det och tro mig, jag har försökt. Men. Alltså problemet är att jag inte är så intresserad. Jag har försökt få upp intresset, klickat runt på liveframträdanden och letat intervjuer med undertexter på engelska men det klickar inte, jag blir uttråkad. Varför vet jag inte riktigt. Jag tycker att låten är bra och lyssnar på den mycket som mp3:a men live och som video, nej. Lite samma tendens är det just nu också med 2NE1s I love you. Lyssnar en del på den men är inte intresserad av att titta på det (framför allt inte efter det fruktansvärda framträdandet med levande djur på scenen, inte okej någonstans).

Jag vet inte riktigt vad jag förväntat mig. Jag trodde kanske att det skulle vara något oerhört pampigt med en förlorad medlem som återvänt. Och visst, det är fint att fansen skriker så välkomnande tillbaka vid liveframträdanden, bra kanske att Kangin åtminstone uttalat sig om allt som hänt på presskonferensen som var i samband med albumsläppet men det tar liksom stopp där. Det spexigaste som comebacken bidragit till på personligt plan är min reaktion på videon till Sexy, Free & Single. Den lät så här: MEN GUD SÅ VULGÄRT. Alltså, haha. Men det var något med alla de där bröstvårtorna och höga kragarna som helt plötsligt bara dök upp, jag var inte beredd på det. Det är med stor sannolikhet bröstvårtornas fel att jag tittat så lite på videon, det ser så fel ut, som att de bara slängt in dem där. 

Ja. Så spännande blev det med det. Istället för att titta på Super Junior och 2NE1 har jag tittat på T-aras makalösa Day by Day som både jag och Johanna har haft höga ambitioner att skriva om eftersom den är bra och intressant på så många plan. Kanske tar någon av oss sig i kragen och gör det framöver men tills dess:

 /e