Tänkte först att jag skulle hålla mig tills videon eller åtminstone teasern släpptes men det gick inte. Kangin är tillbaka i Super Junior. Detta.

En av de allra första riktigt stora sakerna som skakade mitt k-popfandom var när Kangin körde full, krockade och smet från brottsplatsen. Kort innan dess hade han varit i krogslagsmål och jag kommer ihåg det som en av de där första ögonöppnarna för att idolerna gjorde (om än dumma) mänskliga saker också, att de var på riktigt. Det här var 2009/2010 och jag hade upplevt få liknande saker (utöver DBSK-tragedin förstås) på scenen som ännu kändes ganska ny och på låtsas för mig.

Om jag kommer ihåg det rätt tyckte jag först synd om Kangin (vid slagsmålet det vill säga, inte fyllekörningen). Slagsmålet kändes på något sätt, hur hemskt det än låter och hur oförlåtligt det egentligen kanske är, så typiskt något som kunde hända en pressad och stressad idol som kanske inte orkade vara offentlig person hela tiden. En ung människa mådde dåligt och att det här kändes som en följd av det. Sedan kom rapporterna om fyllekörningen, krocken och smitningen. Man förstod att det var kört för Kangin. Två skandaler på kort tid. Sådant accepteras naturligtvis bara inte. Kangin stängdes av från gruppen och påbörjade sin militärtjänst tidigare än tänkt. 1 september 2010 skrev Johanna ett inlägg om rädslan för hur våra favoritidoler skulle komma att bete sig efter att ha fullgjort sin militärtjänstgöring och om rapporter från Kangin där han sades betänka sitt dumma handlande genom disciplin. Om hur han lovade att komma tillbaka som en bättre medborgare.

För ett tag sedan välkomnades han tillbaka av samma medlemmar som vinkade av honom för två år sedan. För någon dag sedan släpptes teaserbilden på Kangin inför stundande comeback. Kangin är verkligen tillbaka i gruppen. Han ska stå på samma scen som övriga. Han ska dansa och sjunga på comebacken Sexy, Free & Single. Detta kan vara det mest spännande som händer i år på k-popscenen. Jag är nervös och FRUKTANSVÄRT förväntansfull.

1) Hur fina bilder som helst. Speciellt Donghae, Yesung, Leetuek och Sungmin (varav den sistnämnda ser ut som Ren. Omg. Som jag för övrigt inte ens nämnt på bloggen inser jag nu. Johanna har gjort det men det tål att upprepas: REN.) 2) Titeln. Min första spontana tanke var: wtf. Min andra tanke var: MEST BRILJANTA NAMNET PÅ ETT K-POPALBUM NÅGONSIN. Redan här är jag såld. För att jag verkligen ska gilla något som släpps nästan krävs det (obs nästan, undantag finns) att jag först ska tänka ”vad i helv, hur tänkte de nu?!” och två-sju dagar senare ”DET HÄR ÄR DET BÄSTA NÅGONSIN”. Bästa exemplen på detta: Mirotic, Sherlock och Nu ABO. Om en låt är känns ganska bra första gången jag hör den betyder det för mig att den känns för vanlig och att jag antagligen kommer att glömma den ganska fort och lyssna på annat. Exempel på detta: Electric shock. 3) Kangin är verkligen tillbaka. Jösses. Hur har han mått i två år? Hur mår han nu? Har han förändrats? Under åren han har varit borta har också scenen förändrats, det har hänt så otroligt mycket på väldigt kort tid. Bland annat har k-pops framfart i Europa uppmärksammats rejält. Hans grupp har haft solokonsert i Paris. Osv. Hur tacklar han det här?

1 juli. Hela nästa vecka. Spänningen./e