Xiah Junsu får inte kalla sig Xiah längre för det namnet är upphovsrättsskyddat av dem som blockerar honom och resten av JYJ från att uppträda på musikprogram, SM Entertainment. Xiah kallar sig därför numera för Xia. Nyligen twittrade han till alla fans som streamat hans nya OST till serien Rooftop Prince I don’t like love för att få med den på musiklistor att de kunde sluta och bara lyssna och njuta av musiken istället. Hur fans än streamar låten dygnet runt ger det nämligen inget synligt resultat i räkningen, för musikbranschen i Sydkorea är korrupt. När vi lyssnar på JYJs låtar via streaming räknas det inte i statistiken för de stora bolagen med makt inom nöjesindustrin vill inte att det ska gå bra för JYJ och därför spelar det ingen roll hur många lyssningar de har eller hur många skivor de säljer. Det blir heller inga musikprogram och inga pris för bästa album eller artist på galor. De pris JYJ kan vinna är för sina skådespelarinsatser och musikalroller eftersom inom den delen av nöjesbranschen har inte SM lika stort inflytande. Så är det, det är fakta, men det visste de flesta JYJ-fans redan.

Med det sagt tänker jag INTE låta Xias solodebut i Sydkorea Tarantallegra bli bitterljuv. Det skulle vara underbart att får se den på musikprogram men ALLTING annat med den är alldeles för episkt för att låta det bittra i världen smitta ner den. 

Tarantallegra innehåller det som genomsyrat k-popscenen i många år men som aldrig verkar få blomma ut helt. Det som det känns som om jag väntat i evigheter på för att det är så närvarande, på gränsen, men aldrig tillräckligt för mig. Det jag tror jag älskar mest på k-popscenen men som alltid verkar ha vissa regler: Det antyddes i Kim Kyu Jong Turn Me On-teaser men blev aldrig något mer än en teaser. Det görs gång på gång i humoristiska sammanhang men får aldrig får bli blodigt allvar. Sungjong och Sungyeol lyckades på ett sätt när de gjorde Troublemaker men då var det i ett sammanhang där det kunde bortförklaras som parodi. Amber och Taemin gjorde det vid första anblicken här men ändå inte alls för att de redan har bestämda roller som feminin kille och maskulin tjej. Ren kanske kan bli och få vara det om vi har tur. 

Jag pratar om att låta genusroller flyta fritt mellan olika individer och inte låta dem vara i en fast mall. I Tarantallegra händer det äntligen, jag kan inte önska mig mer, reglerna för hur det på k-popscenen spelas med genus är borta. Junsu sexualierar sig själv om vart annat feminin och maskulin, dominant och passiv, eller både och i samma person. Han byter mellan olika frisyrer, kläder och roller. Han dansar macho i kort rött hår med manliga dansare i bakgrunden, i samma klädsel drar kvinnor ner tröjan över hans axlar så att den liknar en axellös klänning medan han blir fastbunden med rep. I en annan scen rör han sig långsamt och ljuvt i långt hår och så vidare in i all evighet…

Jag sitter framför min dator med den där fåniga känslan av stolthet för att det är just min favoritartist som vågat och lyckats dra det jag älskar på k-pop-scenen till sin spets, där jag tycker det bör vara. CJes har äntligen lycka göra en EPISK video. Förutom det oslagbara konceptet är den även extermt välklippt, ja snygg på alla tänkbara sätt. Dessutom är dansen till låten beroendeframkallande och framhäver alla Junsus bästa sidor som dansare. Och låten, vid första lyssningen tyckte jag den var lätt B på ett charmigt sätt, jag hör att Junsu skrivit den själv (lite som Mission liksom). NU ÄR JAG SÅ BESATT ATT DEN GÅR PÅ REPEAT, naturligtvis med videon på youtube för att ge den många tittar (på youtube kan väl ändå inte SM vara och fiffla). Ingenting med Tarantallegra är B. DET ÄR BRILJANS. Det är med en stor lättnadens suck som jag äntligen kan känna mig helt och fullt nöjd med något CJes producerat för JYJ. Och kläderna, den som skapat stylingen är min nya idol. TARANTALLEGRA!!! 

 /j