Det har hänt många saker de senaste veckorna som jag känner ÄNTLIGEN inför. De flesta handlar när jag ser på dem i efterhand om maktbalans och tidigare givna roller på k-popscenen. 

Först var det faktumet att EXO efter lite för många teasers fick debutera och att det inte var den episka debut jag hade förväntat mig. När EXO-K sjöng live för första gången var det skakigt, nervöst och mindre proffsigt. EXO är inte heller direkt nyskapande i sin stil utan låter och ser väldigt SM ut. Det är ju för sig en stil som jag är väldigt svag för, de följer liksom i den pompösa DBSK-traditionen. Jag har också lyssnat väldigt mycket på både Mama och History men inte på ett sätt som har gjort mig till ett EXO-fan (pju jag har ju lovat mig själv att inte falla. Jag tittar också fortfarande i princip bara på Kai när de uppträder.) Min slutsats är att SM får se upp med alla nya band (och gamla med för den delen) som kommer från andra bolag. SM är faktiskt inte är självklart bäst på någonting längre, jag tror att maktbalansen håller på att ändras. 

Andra saken jag kände ÄNTLIGEN inför är en puss-scen i Fashion King. (VARNING FÖR SPOILER.) Serien är inte den bästa någonsin alls, men jag är ändå fast. En bidragande orsak är nog att delar av den utspelar sig på min gamla skola i New York. Det var med stora ögon jag såg hur de helt plötsligt zoomade in Cooper Union till pampig musik och hur Shin Se Kyung karaktär gick in genom skoldörrarna. Det som känns minst roligt i serien är att de båda manliga karaktärerna är äckligt dominanta och kör över de kvinnliga eller alla fall Shin Se Kyuns karaktär som det är himla synd om hela tiden. (Yuris karaktär är det också synd om men hon har i alla fall lite pondus, dessutom är hon extremt het…eh mycket relevant.) Men sen plötsligt händer den, pussen som får mig att tro att kanske, kanske är Shin Se Kyungs underkuvade beteende en uttänkt tankeställare och snart kommer maktdynamiken att ändras. Pussen består i att hon böjer sig fram och trycker sina läppar mot Yoo Ah Ins som reagerar som kvinnor brukar reagera i k-draman. Han spärrar upp ögonen och står helt stilla och passiv och jag tror jag ska dö av lycka och ropar högt för mig själv: ÄNTLIGEN!

Tredje händelsen som fick mig att skrika rakt ut är Changmin i Dazed and Confused. OH YES! OH YES! OH YES! Äntligen en perfekt styling efter alla tråkiga, halvtaskiga och vidriga japanska kläder och frisyrer som nästan fått mig att glömma hur snygg Changmin är. Changmin är fortfarande snygg, antagligen den snyggaste killen jag någonsin sett (och jag har sett honom irl utan smink). Att det finns planer för Changmin/Yunho att släppa koreanskt material i höst är också en stor lycka i mitt liv. Jag är så trött på alla till synes snabbt ihopslängda japanska låtar/videor som jag cyniskt antar är så billigt gjorda för att den japanska publiken villigt köper i princip vad som helst när det handlar om Tohoshinki (eller så har vi bara olika smak). Jag är också lycklig för att SM fortfarande vill satsa på dem, när det gäller Changmin/Yunho vill jag inte att maktbalansen ska ändras. Eller vänta, lite vill jag ju att alla ska jubla mer åt Changmin än Yunho någon gång. Låt det bli lika storslaget om Keep Your Head Down!

Den fjärde saken som fick min världsbild att gunga på ett bra sätt var när Heechul och Jaeoong började följa varandra på twitter. Om ni inte vet det redan så följer Jaejoong i övrigt bara två stycken, Junsu och Yoochun, efter det att hans konto blev kapat för ett tag sedan. Jag skulle om jag hade tid skriva ett långt spekulativt och romantiserande inlägg om händelsens vikt i mitt liv. Nu får det räcka med att jag säger att händelsen gör mig snurrig av lycka och förvirrad inför vilka som egentligen tycker vad om SM och DBSK5 konflikten. Vem är egentligen kompis med vem?

Den femte och möjligtvis den bästa av alla äntligen-känslor är att Junsu ska debutera som soloartist i Sydkorea och teasern lovar så jävla gott. SNÄLLA låt videon vara lika androgynt utopisk och fantastisk. Jag vill att Junsu ska ha nagellack, fjädrar, guld och läppstift medan han dansar, sjunger och åmar sig. Om Changmin är den snyggaste människan jag sett irl är Junsu den bästa artisten jag sett uppträda live. Jag vet ingen som har en sådan scennärvaro, som dansar och sjunger så omänskligt bra som Junsu. Jag kan inte sluta tänka på hans artisteri i kombination med stylingen som visas i teaserbilderna och videon. OH YES! Det är som hans senaste musikalroll men bättre (kan inte videon också innehålla spänningar mellan Junsu och människor av olika kön). Tänk om C-Jes äntligen får till en riktigt lyckad spektakulär för Sydkorea provokativ video och slutar mjäka runt och göra det alla andra gör. Tänk om maktbalansen bryts och C-Jes blir en av de ledande trendsättarna istället för SM.

/j