Hemma i min lägenhet i Stockholm igen sedan snart en vecka tillbaka. Att smälta resan, att ha varit tillbaka i Seoul i tio dagar, och att återhämta mig från jetlag tog längre tid än vad jag trodde att det skulle göra. Den här omgången Seoul var väldigt annorlunda jämfört med de två tidigare gångerna. Den här gången var jag där som enbart turist under kort tid och jag visade min mamma staden som jag tidigare bott sammanlagt sju månader i. Största skillnaden, utöver att Johanna inte var där, var att jag hela tiden var medveten om att tiden var kort. Jag effektiviserade därför tiden och gjorde bara det där som jag gillar med staden, ingen tid att hinna tänka på det där som jag stundtals tyckte var jobbigt tidigare gånger och: det var en väldigt fin resa.

I korthet gjorde jag det här: hängde runt i Idae, Sinchon och Hongdae, strosade i Insadong och Samcheongdong, shoppade i Myeondong och Dongdaemun, blickade ut över Seoul från Namsan, hade heldag ”på andra sidan floden” i Sinsa och Gangnam, åkte mina favoritkaruseller på Lotte World (Pharaos Fury och Flume Ride fyi), ägnade en förmiddag åt att gå/klättra upp för berget som jag brukade motionera på när jag bodde där, åkte kvällsfärja efter Han River, vandrade under de nyutslagna körsbärsträden, såg min och Johannas kompis Ida uppträda och spenderade sju timmar på jjimjilbang (de där man ser i dramerna där man alla går omkring i likadana shorts och t-shirts, ni vet. Här var vi, hett tips om ni ska till Seoul! Dels klassiskt könsseparerat stort nakenområde med duschar, pooler i olika grader och med olika örter samt olika typer av bastu. Dels våningar med massa ”nyttighetsrum” där man i shorts och t-shirt bland annat kunde gräva ner sig i salt, svettas i jadestensrum eller kyla ner sig i isrum).

Dessutom passade jag på att äta och dricka så mycket som möjligt: kimchi i mängder, sundubu, dwenjangjjigae, kimbap, japchae, bindaetteok, jeon, juk, friterad gatumat, green tea latte, soju, makgeolli, plommonvin, mastig bakelse på Paris Baguette, munkar, läsk med bilder på Big Bang på och Baskin Robbins-glass. OCH. Jag kunde så klart inte hålla mig från k-popaktiviteter. Utöver att visa staden för min mamma hade jag också ett k-popmål med resan: att se SHINee framföra Sherlock minst en gång. Det blev två gånger och dessutom hann jag se Key i huvudrollen i musikalen Catch me if you can och fick oväntat se EXO-Ks Music Bank-debut och Shinhwa med flera. Jag tar det i kronologisk ordning:

Tisdagen den 10 april gick jag på musikalen som bland andra Key har huvudrollen i. Rebecca som är hängiven Kiss Me och som jag och Johanna lärde känna första gången vi var i Seoul, ville också se Key och hade hjälp mig köpa biljett till en kväll då han spelade. Jag och Rebecca gick på kvällsföreställningen och jag var mycket nervös. Nervositeten kom antagligen av 1) min allmänna inställning till musikaler som något pinsamt som jag inte kan hantera 2) Keys position i SHINee som rappare och inte en av huvudsångarna. Jag var tveksam till att hans röst skulle hålla en hel musikal. 3) Min ovisshet i Keys förmåga till skådespeleri. Han har inte gjort så mycket sådant tidigare utan lite olika smågrejer som typ det här som eh, kanske inte säger jättemycket om det.

Om jag säger så här: efter musikalen gick jag därifrån med en känsla av lycka och, eh hur knäppt det än låter, stolthet. Han var så himla duktig. Från att han gjorde entré genom att komma inkutandes genom publiken, jagad av FBI, satt jag med ett leende på läpparna. Visst, han tog inte de allra allra högsta tonerna och stylade inte med massa wailingar men han klarade sångpartierna jättebra. Det enda som var lite awkward var de romantiska scenerna. Det handlade inte om eventuella könsrollsstereotypiska sexuellapreferens-antaganden som man kanske kan tro, att dra en viss typ antaganden när det kommer till Key är ju vanligt i fandomet. (Jag tror inte att det är så lätt och har inte dragit några definitiva slutsatser när det gäller någon alls på k-popscenen skulle jag säga. Däremot lägger jag vansinnigt mycket tid på spekulationer till höger och vänster eftersom jag tycker genus, könsroller och kulturella skillnader och likheter är oerhört spännande osv men vi tar det en annan gång). Snarare handlade det om övrig casting.

Övrig cast såg ut att vara minst tjugo år äldre än honom, även den som den kvällen spelade Franks (Keys rolls) kärleksintresse Brenda, Choi Woori (Key och Sunny spelade tyvärr endast mot varandra en gång, den 17 april, och då var jag redan tillbaka i Sverige). Jag vet inte om det handlade mycket om att Key ser ung ut eller att hans pilothatt var alldeles för stor. Eller kanske var det kemin mellan honom och Woori (som i verkligheten bara är nio år äldre än honom och med andra ord lika gammal som mig. Förlåt Woori) som saknades. Eller, kanske handlade det helt enkelt om att jag inte är van vid att se Key i så pass utmanande situationer i relation till någon annan. Bilden ovan är ju rätt mycket ändå och vid ett tillfälle spexade en sexigt kabaréklädd kvinna genom att dyka upp mellan hans ben och sedan typ låtsasgrabba efter hans kön. Kanske. Jag vet inte riktigt men något var det.

Men även om det stundtals blev lite awkward tog det aldrig över, det blev aldrig pinsamt. Key gjorde en värdig musikaldebut med sång, show, trams och allvar och han är så himla åååh. Så himla duktig, charmig, proffsig och, nu kommer ett egentligen för mig förbjudet och aningen problematiskt ord eftersom det kan låta b la förminskande men jag väljer att skriva det eftersom jag känner det så starkt på ett icke-förminskande sätt, gullig. Eller så här: sammanfattningsvis är Key en stjärna (resten av casten var också jätteduktiga men det kunde inte hjälpas att jag inte fokuserade så mycket på någon annan än Key).

Fredagen den 13 april drog jag med mig min mamma på SHINees pre-record för Music Bank. Halv sju tog vi en taxi till studion på Yeouido utrustade med var sitt exemplar av Sherlock. Därefter köade vi till klockan 15 på eftermiddagen för att se SHINee i sammanlagt cirka 15 minuter. Vi var båda ense om att köandet var värt det.

Den här gången såg systemet lite annorlunda ut. Det var som vanligt en lapp på en pelare men istället för att leta reda på fanklubben eller ringa efter dem som jag är van vid stod det att man skulle ta en bild av sig själv nedanför lappen och sms:a till ett nummer. Min telefon fungerade inte för mms men vi fick som tur vad hjälp av en Shawol från Taiwan som därefter också tog på sig att översätta all info, tala om mötestider och slussa runt oss bland köerna resten av dagen (fans ♥). Eftersom vi var där tidigt fick vi bra nummer, så pass bra att vi trots att vi hamnade efter de officiella Shawolsen i S5 kön fick en affisch efter inspelningen, yay. (Internationella fans uppfyller oftast endast nummer fem eller lägre av SMs krav för att få se artisterna. S1 är om du har allt: medlemskap, id, nerladdning och skiva. Nummer fem är endast album, nummer sex endast nerladdning osv. Notera dock att vi innan vi fick S5 nummer hade nummer 35 och 36, syns inte så tydligt på bilden. Hängivna.)

Efter en lång dag av köande (sammanlagt blev det nästan åtta timmar, höhö) med lite olika mötestider under dagen  (vi passade på att vandra runt lite under körsbärsträden på Yeouido mellan dem) blev Shawol-kön oväntat insläppta på halva EXO-Ks pre-record. Vi blev till och med tilldelade EXO-ballonger att veva med till Mama. Medlemmarna var väldigt nervösa och någon scennärvaro infann sig därför knappt alls men Kai är ju väldigt duktig på att dansa och det gjorde att han stod ut. Jag konstaterade att en lång kille som höll sig i bakgrunden hade bäst potential till att bli en framtidafavorit för mig (mest baserat på tramsigt minspel och spexigmenändåinte/vemärhanegentligen- aura i allmänhet. Av någon anledning är det ju oftast det som får mig att fastna). Var lite sur på mig själv över att jag inte kollat upp deras namn ordentligt innan, så här i efterhand vet jag att han heter Chanyeol.

Det var kul att se EXO-K men eftersom SHINee-medlemmar valde att komma in och sätta sig i publiken under pre-recorden tog de lite bort fokus. Jonghyun, Minho och Taemin satt på första raden under hela inspelningen. Vid ett tillfälle skuttade Taemin upp, tog en EXO-ballong och började veva med den+skrika: ”KAI KAI”. Minho gick upp efteråt och klappade om medlemmarna med hyung-manér. Proffs på fanservice, javisst.

Vi fick lämna studion efter EXO-K var klara och köade därefter någon timme till innan vi fick se SHINee. Däremellan hann Shinhwa med sin inspelning och sedan gick det undan. Medan vi släpptes in i studion började fans framför oss att skrika och jag förstod att SHINee redan kommit in i studion. När vi kom in tramsade de redan runt på scenen och jag hörde Key säga ”hurry up!” i sin mikrofon. Om det var till oss specifikt eller till oss+ alla andra internationella fans vet jag inte (det var väldigt mycket fans från Kina, Taiwan, Japan, Malaysia och Singapore den dagen, plus en tjej från Kanada och kille från Brasilien med. Mamma var den enda blonda där dock, haha). Jag tänker låtsas att det var till oss.

SHINee gjorde en markeringsomgång och Minhos markeringshoppsastegsskutt över Keys fötter fick hela studion att skratta rakt ut. Därefter fixade några av dem sminket. Onew valde att ställa sig mitt på scenen och göra skuggfigurer med hela kroppen istället. Tjejen bredvid mig som var extremt hängiven mvp gallskrek så fort han rörde sig. De andra slöt upp, de ställde sig redo, de tramsviskade meddelanden till varandra tills de fick tecken på att det var dags och de körde. Och då menar jag körde. Alltså, herregud. De. var. så. sjukt. på. Det här. Ursäkta för att jag svär men: jävlar. Jag spontanskrek för första gången någonsin i k-popsammanhang (när Onew sjöng första gången, hehe. Skyller det på mvp:n bredvid mig, hennes skrik gjorde att jag reflexmässigt gjorde samma sak).

Vi fick inte se när de vann. Som det skrivits flera gånger är det väldigt svårt att komma in på Music Banks livesändning, framförallt som utländskt fan eftersom den officiella fanklubben alltid går före. Jag gick för att försöka kolla läget med SMs personal men kom aldrig fram eftersom upprörda koreanska fans stod på kö för att få prata med dem. Jag vet inte helt säkert varför men jag hörde några ord, bland annat utlänningar. Jag misstänker att det handlade om att det var en del linejumping den dagen mellan EXO-Ks och SHINees kö. Många internationella fans tog nummer från båda fanklubbarna (vilket till att börja med resulterade i att SM-personalen slängde ut en del när de såg att de hade flera nummer). En del som gick med EXO-kön blev också frustrerade över att vi fick se EXO-K och de inte SHINee och lånade därför skivor från Shawols. Genom tvätta bort sitt EXO-nummer och sedan visa upp SHINee-skivan för SM-personalen fick de nya nummer, något som jag misstänker inte gick obemärkt förbi bland de koreanska fansen och inte var populärt.

Vi åkte därför hem till hostelet efter pre-recorden MEN det räckte gott och väl med den. Visst, det hade varit kul att få se dem vinna (de blev så glada, åh) men den utmattning man känner efter köandet plus återhämtningen från adrenalinkicken man får av att se dem live är inte att leka med. Dessutom fick jag ju se dem redan dagen efter också… Lördagen den 14 april hamnade vi nämligen (nästan) av en slump på KBS Love Request, en gratiskonsert i Yeouido Park i anslutning till den då pågående Cherry Blossom Festival. Vi hade redan planerat in ett kvällsbesök på festivalen för att 1) jag läst att det var mycket vackert på kvällarna (Yeouido, som är en ö mitt i Seoul, har en 6 kilometer lång boulevard av körsbärsträd. Vi lyckades tajma in festivalen och blomningsperioden perfekt genom att resa till Seoul i början av april) 2) äta friterad gatumat. Vi hittade ingen friterad gatumat, det såldes mest ångade silkesmasklarver. Däremot hittade vi den scen jag misstänkte skulle finnas, hehe.

Jag hade läst på SHINees schema att de skulle göra något kl 18 i just den parken så helt en slump var det ju inte att vi letade rätt på en scen. Överraskande var dock hur stor scenen var, att det var många artister och att de skulle framföra två låtar var. När vi kom var det nästan fullsatt, vi lyckades precis få två platser lite längre bak. Tio minuter senare spärrade vakter av och det utannonserades att även Shinhwa, 4Minute och Sistar skulle uppträda under vad som var en livesänd välgörenhets-show. Därför fick vi se Shinhwas Hurts och Venus, 4Minutes Volume Up och Mirror mirror och Sistars Alone (som jag gillar) och, hurra, ja ni vet, Ma Boy. PLUS SHINees Sherlock OCH Stranger. Jag tog en fancam som inte är fantastisk på något sätt men ändå, SHINee!!! Så himla trist att de hade så kort promotionperiod den här gången och redan haft sina hejdå-scener vid det här laget. Sherlock live är så sjukt bra och jag kommer att sakna dem på musikprogram.

Ja. Det var det den veckan. Mycket av Seoul när det är som bäst, mycket mat, promenader på gator som både känns främmande och som hemma på en och samma gång, shopping av fina billiga kläder och, mycket k-pop och SHINee. De två låtar som hördes allra mest på gatorna, från butikerna och kaféerna var just Sherlock och låten här nedan. Det kändes lite konstigt att lämna Seoul den här gången, vemodigt på något sätt och stämningen i Love dust sammanfattar känslan ganska bra för mig. Båda tidigare gånger har jag vetat att och när jag skulle återvända. Det vet jag inte nu. Någon gång kommer jag att återvända, minst en gång, det är jag säker på. Men när, det är frågan. Antagligen inte på ett bra tag. *Sigh*

/e