Paris Baguette och Super Show 4

För andra gången i år har jag besökt Paris, anledningen är inte en längtan efter att se Eiffeltornet, ströva längst kanaler, dricka vin och äta baguetter. Nej, jag skulle aldrig ha kommit på tanken att lägga mina pengar på Paris i nuläget om det inte var för k-pop. Jag antar att det är kombinationen av många franska k-popfans och sydkoreaners överlag kärleksfulla inställning till Frankrike som gör att k-popartister som kommer till Europa typ alltid verkar välja att uppträda i Paris. Den här gången var det Super Junior som ropade ”bonjour” från en fransk scen.

De båda resorna har fått mig att fundera mycket över relationen mellan Frankrike och Sydkorea. Det verkar liksom vara en som går båda vägarna: medan franska k-popfans romantiserar Sydkorea romantiserar sydkoreaner Frankrike. Jag är osäker på hur det hela började men har förstått att Frankrike ska vara det europeiska land där det bor flest människor med koreansk bakgrund. Paris var ju också platsen där den första officiella k-popkonserten i Europa hölls 2011. Om man tittar på läget i Sydkorea har jag fattat att brödkedjan Paris Baguette som idag finns i typ varje gathörn i Seoul ska ha bildats så sent som 1986. Fikakulturen som för en utomstående verkar vara en del av de flestas vardag i Seoul ska vara ännu yngre och hämtad genom inspiration från framför allt Frankrike. Idag är Paris Baguette långt ifrån det enda fikastället med franska namn i Sydkorea de verkar snarare aldrig tar slut: Tous les Jours, Paris Croissant, La Bonne Tart, A Bientot Bakery…

Sydkorea har helt enkelt en allvarlig fix på franska saker och för mig kom också insikten långt innan jag hade besökt Seoul genom DBSK5s Bonjour Paris, där medlemmarna synligt euforiska besöker staden 2007. Jag minns också hur Eunhyuk från Super Junior 2009 valde att åka till just Paris när han äntligen fick semester och chockad möttes av några få fans som bland annat hjälpte honom att hitta till metron. På senaste tiden verkar antalet franska k-popfans växa i rasande takt och namnen på k-popstjärnor som poserat framför Eiffeltornet verkar inte heller ta slut. I februari när jag och Elin var i Paris för att gå på Music Bank var det första gången sedan jag blev besatt av k-pop som jag besökte staden och min spontana tanke var att många skyltar hade samma typsnitt och stil som just Paris Baguette. Sedan tänkte jag på DBSK när jag strövade runt på gatorna och försökte identifiera platser där de kunde ha varit. Sydkorea och k-pop har verkligen gett mig ett par ibland lite märkliga glasögon som jag ser världen genom.

Den här gången såg jag Super Show 4 i Paris utan Elin (eftersom hon är på semester i Sydkorea med sin mamma. De sitter säker på något fik med franskklingande namn just nu.) Jag och min kompis Lars (som har skrivit en mycket bra sammanfattning av konserten på The Future is Idol) hade bestämt oss för att bara spenderade ungefär en och en halv dag i Paris, jag hade ju precis varit där liksom och eftersom det var påsk var allting extra dyrt. Music Bank hade gjort mig lätt besviken eftersom själva showen inte var så bra som jag hade hoppats. Innan den här resan betvivlade jag därför starkt, även om jag bestämt mig för att åka, att pengarna skulle vara värda det. Jag ångrade mig halvt och försökte tänka att SS4 i Paris aldrig kommer att vara lika bra som den SS4 jag besökte i Seoul 2011 och att jag skulle förvänta mig en blekare version för att inte bli deluxe besviken.

JAG HADE FEL. Resan var värd var enda liten krona. För det första gjorde min korta tid i ett vårigt Paris att jag äntligen på allvar förstår sydkoreaners fix över staden. Jag gillade staden sist också men den här gången slog det verkligen till lite extra i hjärtat. Vi promenerade runt mellan olika stadsdelar från morgon till kväll och jag slogs av hur extremt fina alla klichéer om Paris är men att det också är en väldigt mångfaldig stad. Var både i China Town där tre olika butiker har k-popprylar och skivor och i pittoreska kvarter där kulörta lyktor hängde mellan husen. Jag åt även äkta franska bakelser som faktiskt smakade mycket bättre än alla bakverk jag någonsin ätit på koreanska fik med franskklingande namn. (Om jag inte känner ambitiösa Sydkorea fel är det dock bara en tidsfråga innan de kommer att baka extremt mycket bättre bakverk än Frankrike på sina franskinspirerade fik.) För det andra såg jag då SS4 igen och konserten var inte en blekare version av den i Seoul och gjorde mig därför allt annat än besviken.

Det enda som var påtagligt blekare var att Zhoumi och Henry inte var där. Det blev inga Super Junior M låtar 😦 . Det var heller inget f(x) som gästade konserten. Men i övrigt var allting i stort sett sig likt från Seoulkonserten (läs vår detaljerade beskrivning här) och lika om inte ännu mer fantastiskt, mest för att Super Junior verkade lyckliga att stå på scenen. De var också om möjligt ännu bättre på att tramsa än sist (se fancams till exempel här och här). Stora delar av konserten stod jag bara och fånlog.

Konserten innehöll också tårar från både idoler och fans, dans och sång nummer i världsklass, blåa ballonger som föll från taket, ett publikhav fyllt av blåa lightsticks och konfetti som sprutade över oss i ett storslaget balladnummer. Arrangörerna hade satsat på fanservice, Super Junior fick vid flera tillfällen trava ut och runt i publikhavet för att så många som möjligt skulle se dem på nära håll. De var omringade av vakter men i övrigt fanns det inga säkerhetsavspärrningar och för mig kan det tyckas farligt att man litade på att fansen inte skulle bli galna av idolernas närvaro och förvandlas till en dödsfälla. Men tilltron till fansen gjorde att vi vad vi än hade för platser fick se alla medlemmar några meter ifrån oss. Jag är inte typen som rusar fram för att ta idolers händer (eller kanske som det skulle varit Changmin/Yunho eller JYJ) därför stod jag till skillnad från många andra kvar på min plats när de passerade förbi men kunde ändå se dem väldigt tydlig.

De ägnande även ganska mycket tid åt det för mig på ett sätt underbara och samtidigt smärtsamt nervpirrande och lätt pinsamma momentet att ta upp två fangirls på scenen. Jag var hela tiden rädd att något konstigt skulle hända typ att tjejen som Siwon plockat upp skulle tafsa honom på någon för tillfället opassande kroppsdel eller att någon av medlemmarna skulle säga något rasistiskt om den svarta tjej som Eunhyuk plockade upp. Men allting gick helt okej, ingenting hemskt hände. En annan detalj som för mig och säkert många andra var lite irriterande var att de översatte allting som sas till franska, inklusive de filmer som visades. Det betydde att allting sas på två språk där jag förstod typ två ord i varje mening men hade väldigt svårt att sätta ihop hela meningar. Det kändes liksom så nära men ändå så långt ifrån att förstå innehållet, tänk liksom om de hade översatt allt till engelska.  

När de gäller de olika medlemmarna och min syn på dem tog de två som gjorde mig lite besviken under SS4 i Seoul för att jag hade väntat mig mest av dem, Yesung och Kyuhyun, igen det den här gången. Fan vad bra de var!!! Jag har börjat förstå att det där med dagsformen verkligen är viktig när man bedömer idoler på scenen irl. Yesung hade bytt solo och sjöng en extremt fin ballad på koreanska One Day (hans senaste OST från Warrior Baek Dongsoo) som typ fick mig att gråta, han grät även lite själv. Yesung var överhuvudtaget känslosam och tramsig i en underbar kombination under hela kvällen.

Kyuhyun hade samma enligt mig pinsamma Steve Wonder solo som sist men tog igen det där emellan. För det första sjunger han omänskligt bra (typ Xhia Junsu nästan). För det andra såg han väldigt, väldigt lycklig ut när han tittade på fansen och genom sin lycka väldigt vacker. Han vinkade, mötte blickar och spanade hela tiden upp mot publikhavet medan han skuttade runt på scenen med ett stort till synes äkta leende. När han gick runt bland fansen tog han efter händer som sträckte sig efter honom och log outtröttligt mot allt och alla. Han var helt enkelt mästare av fanservice och, om ni inte visste det, är mästare av fanservice min absolut största svaghet när det gäller idoler. Det ger mig klump i halsen av lycka och jag faller handlöst. Jag föll handlöst för Kyuhyuns charm i fredags. Bara som en sådan sak som att han när alla andra pratade franska, koreanska och lite engelska vid sina första presentationer av sig själva valde att spana ut över publikhavet efter vilka länder folk faktiskt kom från och ropa hej på de språken.

Jag har, liksom sist, svårt att förstå vissa låtval under SS4. Svårast har jag fortfarande för Siwons solo, det gör mig typ arg att SM hade valt att flyga in PJ från 3rd Wave till Paris för att framföra You’re grace is enough tillsammans med Siwon. Att PJ även på avslutningen av konserten får skrika saker om frälsning av oss fans till kristendomen när han ska tacka för sig tycker jag är rent av vidrigt. Fansen har kommit för att frälsas av popmusik och Super Junior, inget annat. Jag trodde jag skulle slippa höra och prata om den här problematiken en gång till.

Jag har också fortfarande väldigt svårt att förstå att man valt att inte spela Super Juniors enligt mig bästa låt It’s You. (Är det för att den är för starkt förknippad med medlemmar som inte jobbar med Super Junior just nu eller helt enkelt för att man har dålig smak?) Tycker även fortfarande att det är märkligt att de inte sjöng No other, den är ju liksom en av de bästa låtarna att tramsa till. (Bevis och bästa livegången här. Här har någon även sammanställt väldigt ingående vad som händer under olika lieframträdanden. LOL.) Mindre konstigt egentligen för att det inte är en singel, men en låt som jag gärna skulle vilja höra live är annars Monster, för att den gör lite ont i mitt hjärta och det gjordes inte tillräckligt många ballader som gjorde ont i mitt hjärta under konserten, för mig var det mest Yesungs solo som kändes.

Men sammanfattningsvis har k-pop hur bisarrt och bakvänt det än låter gjort att jag tror att jag faktiskt håller på att få en Paris-fix. Jag vill se Eiffeltornet, ströva längst kanaler, dricka vin och äta baguetter igen. Jag går därför och hoppas att Big Bang kommer till Paris i höst så att jag kan få ännu en k-poporsak att resa dit.

 

/j

Advertisements
Det här inlägget postades i Allmänt, Spazz, Trams och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Paris Baguette och Super Show 4

  1. Manders skriver:

    Hejhej!
    Tänkte bara säga att jäklar vad jag håller med om mycket av det du skriver!
    Jag var också på ss4 i Paris, och en sak som störde mig något fruktansvärt var att de bara hade tolk som översatte till franska, nu förstod ju jag mycket av vad som sades (kunde sätta ihop mina franska och mina koreanska kunskaper och forma ihop ett sammanhang) men för min kompis som jag var där med som varken läst franska eller förstår speciellt mycket koreanska så fick jag stå och försöka förklara samtidigt som jag lyssnade. För dom lär ju ändå ha insett att folk från hela europa skulle vara där och inte bara från frankrike. Och sedan Siwons låt.. Ojojoj.. Och kommentaren där på slutet.. Jag kom inte dit för att frälsas och bli troende.. Och sen så saknade jag också its you och no other.. Men förutom detta, så var det lätt bästa kvällen i mitt liv! Och eftersom jag är extremt Yesung biased så kan jag ju inte mer än hålla med om dina kommentarer om honom! Wah jag ville bara äta upp honom :3
    Ville bara ranta ut lite känslor *^_^*
    Ha en bra dag!

    • dancingonourown skriver:

      Åh, vad fint att du också var där! Vi såg faktiskt flera svenska flaggor på plats, antar att du också gjorde det (eller var en av dem som hade en med sig). Och det här med språk är så himla svårt. Får hoppas på k-popkonstert i engelsktalande land någon gång framöver, typ London, och att det finns billiga flygbiljetter 🙂

      Och Yesung: ♥. Min Suju-favorit är annars som kanske märks i inlägget 🙂 Kyuhyun. Gillar även Heechul mycket men honom har jag inte haft chans att se tramsa runt med resten av Suju live än (det här med militären alltså). /j

  2. Ditzy Rainbow skriver:

    Jag var också där, och håller med dig vad gäller Siwons solo, man hörde hur cheeret blev lite mindre där, tror också det var lite värre för oss svenskar och skandinavier i allmänhet då vi har ett sånt tabu på att prata varandras religioner. Annars var det en underbar konsert, lyckades få ros av Leeteuk och även röra vid Kyuhyun och Sungmins händer när de gick förbi mig. (satt allra längst fram längst till vänster)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s