Trots att ingen av oss väl egentligen hade tid reste vi till Paris i veckan för att gå på Musik Bank. Vårt starkaste argument för att fly alla andra måsten var att vi aldrig hade sett k-pop i Europa och aldrig stått i ett publikhav av européer. Vi skriver, som det flesta av er kanske vet, på ett bokprojekt om fans och k-pop (vilket är en av de största anledningen till att vi är så dåliga på uppdateringar nu för tiden, när vi har tid att skriva skriver vi på det. Förlåt.) Projektet gjorde att vi rättfärdigade resan som viktig research och även köande en hel dag i vinterkyla för ståplatser. Genom att köa och späka oss i kyla tänkte vi att vi inte bara skulle komma nära idoler utan även nära andra europeiska och franska fans.

För att beskriva våra upplevelser tänkte jag radda upp lite bra och dåliga saker med resan:

Dåligt nr1
Om jag ska vara ärlig handlade en stor del av mitt beslut att resa inte bara om research utan även om att jag inte alls vet när jag kommer att få se k-popartister live igen och jag är i behov av stjärnglans. Music Bank Paris hann inte ge så mycket stjärnglans som jag hade behövt för att överleva utan en längre period. Artisterna spelade, efter ett kort medley där de dansade till sina största hits, ungefär två låtar var. Två låtar är inte mycket. Jag misstänker att arrangörerna gav oss medleyn istället för tre sånger för att de skulle fungera som en presentation av grupperna för de franska fansen. Men de fans som var där behövde ingen presentation av grupperna, de flesta kunde liksom alla låtar utantill.

De flesta artister uppträdde mest på den stora scenen som var ganska långt ifrån oss och lite på den catwalk-liknade scenen som var väldigt nära oss (utom T-ara som bara uppträdde på den stora scenen). Det var det ingen som brydde sig om att folk filmade och höll upp stora skyltar vilket gjorde att jag trots att jag är lång bitvis hade svårt att se. Jag hade önskat och trodde att jag skulle fått mer av allt: Att varje artist skulle spela typ fyra låtar var och att sikten skulle vara klarare.

Dåligt nr2
Vi var osäkra på om Onew skulle dyka upp, men hoppades och hoppades. Han dök inte upp. Att han inte var där gjorde att SHINees framförande blev blekare än det brukar vara. De andra försökte täckta upp för hans sång, men det är inte lätt. Personligen tyckte jag bara det funkade med delarna där Taemin sjöng, men att han var tvungen att sjunga svåra delar och säkert var nervös gjorde samtidigt att han inte lyste på scenen som han brukar. Det var tydligt att Taemin höll igen. Den offiella orsaken till att Onew inte var med var att han vrickat fotleden och den hade blivit inflammerad. Vi vet inte vad vi ska tänka. (Amber-flashback?)

Dåligt nr3
Att köa i vinterkyla i över nio timmar är inte det mest smickrande mötet med andra fans. Att arrangörerna bara gav könummer till dem som kom före halv åtta på morgonen och sedan när vi skulle gå in inte ens kollade de nummer de hade gett gjorde inte stämningen bättre. Vi kom strax efter åtta och stod utan nummer i en kö där vissa utan nummer hade trängt sig mycket längre fram och vissa med nummer hade tryckts bak och stod vid oss. Där vi stod var det buffligt och mycket hårdare stämning än vad vi är vana vid från Sydkorea (till stor del antagligen för att kösystemet var extremt dåligt och folk blev desperata). Visst fanns det undantag och stundtals höjdes stämningen när folk spelade musik och dansade. Men överlag saknade jag framförallt ett koreanskt kösystem och även bitvis de koreanska fansens attityd.

Bra nr1
Jag är 90% säker på att Minho såg min skylt där det stod att Sverige älskar SHINee på koreanska. På slutet av konserten när SHINee kom ut på den lilla catwalk-liknade scenen pekade han och vinkade mot mig. De 10% osäkerhet beror på att det kan ha varit typ ett fan framför mig som han pekade på och vinkade till för min skylt var ganska liten och vi stod ganska packade. I några sekunder var jag i vilket fall lätt star-strucked.

Bra nr2
Vi har prata mycket om att U-Kiss är så underskattade i Sydkorea. De vinner aldrig några program och deras fanklubb är minimal. De har jobbat på i år och försökt och försökt utan att få något riktigt genomslag. Om Music Bank hade varit i Sydkorea hade U-Kiss, som inledde konsterten, varit ett förband som fått avsevärt mycket mindre jubel än samtliga andra band. I Paris var jublet öronbedövande när de gick på scenen. Många hade skyltar där det stod U-Kiss och var där mest för deras skull. När Junsu (2PM), Hyunseung (Beast), Taemin (SHINee) och Kevin (U-Kiss) gjorde ett nummer tillsammans fick Kevin minst lika mycket jubel som de andra fyra. Och på slutet när alla grupper tackade för sig fick jag nästan känslan av att de andra grupperna skruvade lite på sig när publiken gallskrek då U-kiss fattade mikrofonen. Det var liksom som om den självklara maktbalansen rubbades i k-popvärlden för en stund. Överlag kändes det bitvis så, att popularitetsbalansen rubbas på ett bra sätt. Det där med att SNSDs Hyoyeon är så populär i Europa är till exempel verkligen inte en överdrift.

Vi sprang även på U-Kiss, dagen efter konserten, när vi var och tittade på Champs Elysées. Jag och min syster (som också gillar k-pop) stod och väntade utanför en galleria när min systers blick stelnade till på ett gäng styliga killar en bit bort. Det var U-Kiss (minus Dongho och Kevin). Vid första anblicken såg de ut som om de gick runt helt ostörda och turistade lite. Vi glodde på avstånd när de strosade fram på gatan med lyckliga leenden, sedan helt plötsligt när de stannande till utanför HM omringades de av fans. Även om alla utom Kiseop som stannade lite och snällt skrev autografer snabbt försvann in på HM (vars vakt fick gå mellan och säga åt fansen att inte följa efter dem in i butiken) såg de väldigt tillfreds ut med situationen. De log mot fansen och bad om ursäkt för att de inte stannande längre. De var stjärnor i Paris.

Bra nr3
De europeiska fansen var inte bara buffliga. Jag råkade sponskrika när Key sjöng sina första rader och tre fangirls bredvid mig tittade lyckliga på mig och började också skrika. Varje gång Key gjorde något spektakulärt skrek vi tillsammans.

Bra nr4
Några butchiga tjejer framför oss i kön hade plakat där det stod: Girls Generation brings the girls out.

Som sammanfattning kan jag säga att det var väldigt intressant att se k-pop i Paris men långtifrån en ultimat upplevelse. Om jag bortser från det där med typ research önskar jag mest av allt, eller jag tror att jag pratar för oss båda. Om vi bortser från allt praktiskt, bildande och ekonomiskt önskar vi mest av allt att vi istället för att åka till Paris hade åkt till Seoul i helgen för att se bland annat det här live (som är så briljant på så många olika nivåer och väger upp för besvikelsen över att orginalet inte uppträdde tillsammans utan bara med sina respektive grupper i Paris att jag måste posta fancams från båda dagarna):

Alltså, kära Infinite ibland misstänker jag att jag älskar er. /j