Mitt bloggande sedan starten av 2012 har varit direkt undermåligt, icke-existerande med undantag för en kort diss av Teen Tops Crazy. Det betyder inte att jag inte lagt massa tid på att titta, lyssna, lyckligt fnissa, förfasas, oroa mig, skutta av glädje och så vidare veckorna som gått. I korthet har det sett ut lite så här:

1) KEY. OMG. På flera plan. 

a) För det första har jag lyssnat lite för mycket på sekunderna i klippet nedan. Varför får han aldrig låta så här i SHINee? Varför har de valt en annan kille som main rapper?

b) Vidare har jag lagt mycket tanketid på den här intervjun. Den är fascinerande på så otroligt många plan att jag inte ens vågar börja delge er mina tankar om den. 

c) Musikaler är en av mina största fasor. Jag brukar inte riktigt kunna hantera det överhuvudtaget (se exempelvis här och här). När jag och Johanna var i Seoul började jag dock vänja mig vid tanken och liksom få den här men-jag-borde-se-en-idols-musikal-känslan. Vi var också ganska nära att gå och se Super Juniors Eunhyuk i Fame i höstas men av diverse anledningar blev det aldrig av.

Nu står det dock klart att Key, kanske den idol som mer än någon annan skulle kunna ta sig igenom en musikal med hedern i behåll eftersom han can do no wrong (eller, att säga åt medlemmar i tjejgrupper att de borde gå ner i vikt är ju ingen höjdare men eh, han är äldre och klokare nu?), ska vara med i musikalen Catch me if you can i vår. OCH. Den kommer spelas vid flera tillfällen med honom i huvudrollen under den vecka som jag kommer vara på semester i Seoul i april. Kanske kanske kanske kan jag lyckas få biljett. Kanske. I så fall kommer jag gå på idolmusikal. Det känns:

2) Taemin är med i Immortal song 2. När det blev officiellt i december skrev jag på vår Facebook-sida: This thing with Taemin in Immortal Song 2. Is it true? If it is: 1) CRINGE *Taemin is not THAT good at singing* 2) Butthurt fangirl: why not Onew. 

Jag och Johanna har argumenterat runt detta och våra åsikter har gått isär. Jag har menat på att bara för att man blivit bättre på att sjunga betyder det inte att man är fantastisk nog att vara med i program som handlar om att just ha fantastisk röst. Därför tycker jag att det är rätt elakt att utsätta Taemin för en tävling där han tävlar mot sångare som exempelvis Huh Gak. Visst kan Taemin sjunga rent (oftast) och absolut med känsla men fantastiskt: nej.

Taemin har nu haft sin premiär. Johanna, som trott på Taemin, sa: vad var det jag sa. Jag, som tänkte att Taemin inte skulle göra bort sig men låta lite halvmjäkig sa: vad var det JAG sa. Här är det:

3) Att Onew inte är med är kanske inte en så stor chock längre. Dels var det kanske ett för självklart val. Dels har Onew varit på väg mot kollaps sedan i somras. Kollapsen kom också i januari (enligt rykten bokstavligt med sjukhusbesök osv) och han har nu varit försvunnen i flera veckor. Medan övriga medlemmar har utfört olika aktiviteter och uppträtt på galor i Japan har han varit osynlig. (Med undantag på några bilder på en glåmig ung man i konstiga kläder på helgmiddag hos sin släkt som uppenbarligen inte har någon känsla för privatliv och väljer att lägga ut bilderna på sin kände släkting på world wide webb. Inte okej.) Med största sannolikhet har det ganska länge varit tydligt för dem som arbetade med honom att han inte skulle klara av något som det här i dagsläget. 

Jag har tänkt rätt mycket på den försvunne Onew. Han är som säkert inte obekant min främsta bias. Jag har undrat sedan i juli hur han egentligen mår både psykiskt och fysiskt. Det har varit väldigt tydligt att något är fel. Väldigt mycket har jag funderat och det blev ju inte direkt bättre av att han gick upp i rök. På onsdag är det Music Bank Festival i Paris och vi ska dit. Orsakerna till att jag går på konserten är till 50% research, till 30% titta på Onew, till 10% titta på Key och till 10% titta på övriga artiser. Om Onew inte dyker upp, vilket i dagsläget känns mycket troligt att han inte gör, kommer jag att bli mycket mycket besviken. Även om jag också vet att det kanske är bra om han får vila och bla bla bla: JAG KOMMER BLI MYCKET BESVIKEN.

4) Det här med att hålla sig borta från EXO, som både jag och Johanna lovat göra, har gått så där. Tills de släppte sin prologlåt. Alltså: dessa oändliga wailingar. Suck. Det är inte direkt dåligt och videon är fin men överlag: suck. SM The Ballad var aldrig en hit för mig och det här låter väldigt mycket SM The Ballad, åtminstone den koreanska varianten som om ni inte redan sett kan titta på här. Här lägger jag upp varianten på mandarin som både jag och Johanna tyckte fungerade något bättre. Men låten är fortfarande inte wow liksom. Tack för det SM!

Bonus nu när vi är inne på SM The Ballad: Ayominho kallar sig någon som gör vansinnigt roliga parodier på texter till k-poplåtar på Youtube. Det vill säga, personen lägger till undertexter till låtarna som ser och låter riktiga men är rent hittepå. Roligast är SHINees Hello som där har fått namnet Hell no! men även parodin på S.M. The Ballads Hot times är en höjdare. Tips!

4) Block B – Nanlina. Alltså. Jag har inte haft en sådan fix på en låt och video sedan Infinite släppte Paradise. Hur bra är inte det här? Låten. Dansen. Zico. Zico som sätter handklovar på en tjej. Pyttekillen som låter som han sjunger: ”I don’t know I don’t know but I’m hard hard You know what you know what I mean mean” samtidigt som han visar magen. (Tydligen säger han dock hot och inte hard. Men ändå.) Hit.

5) I torsdags träffade vi Maria, officiell Inspirit och bloggare här, och pratade k-pop. Nästa vecka åker hon till Seoul för att gå på båda Second Invasion-konserterna. Jag är fruktansvärt avundsjuk./e