Elin: Året mest fantastiska k-popupptäckt: INFINITE. Egentligen ville jag ha med flera låtar på min lista med dem (fyra stycken sammanlagt, haha) men begränsade mig tillslut till endast en. Av alla låtar på hela listan är det den här jag fortfarande lyssnar helst och mest på. Antagligen inte förvånande alls är toppen uppbyggd av hjärta och smärta, här också med årets finaste falsett och hjärtskärande video i all sin enkel- och övertydlighet. Hårdrocksgitarrer till trots (brukar inte vara jätteförtjust i det) blev det ett sorgligt paradis som vann av deras låtar i år. ÅH INFINITE!

Johanna: När den här kom beskrev jag den som att: det var någonting i kombinationen av det sorgliga mörka temat och den hurtigt medryckande faletten i refrängen som gjorde att jag inte kunde sluta lyssna. Det var ungefär tre månader sedan och jag har fortfarande inte tröttnat. Det är ett briljant användande av catchighet, falsettsång, sorg och fagra unga män i kombination. Sången handlar om att desperat försöka hålla fast vid någonting glatt och framkallar en känsla av längtan, övergivenhet och förnekelse. Åh Infinite! (Mitt nyårslöfte är att inte falla för SM Entertainments nya pojkband utan att istället fokusera på Infintite. Fortsätter de så här kommer det inte att bli svårt!)  

/e och j