Elin: Jag tror att den här låten får rejäl draghjälp av det faktum att den spelades otroligt mycket den första tiden vi var i Seoul. När jag hör den blir jag glad och nostalgisk på samma gång. Jag är lite lat nu men jag tyckte att J sa det väldigt bra: En vemodig kärlekssång med en refräng som är briljant. Bästa kombinationen. (Lol-suck dock åt YG. Inte en till video med svåra män i svartvit öken nu, tack.)

Johanna: Idag hade jag egentligen tänkt skriva typ det Elin skrev igår men jag väljer att säga något om låten och videon istället. Båda är det bästa av saker jag gillar. Låten är krämigt piano, catchig refräng, stark melodi och kärlekssmärta. Videon är regn som faller, vackra återblickar från ett kraschat förhållande och en fager man som dansar dramatiskt på ett tak i storstadsmiljö. Vad mer kan man önska sig liksom? Dessutom är det få som har en sådan extrem karisma och scennärvaro som Hyunjoong, när vi såg honom live glömde jag helt bort att han egentligen inte har någon vidare sångröst. Min nummer fem är Elins nummer sex: Please. 

/e och j