Att vara k-popfans i Seoul gör oss bortskämda. De senaste månaden har vi pratat om SNSD som att det är märkligt att vi inte har sett dem på nära håll än. För mindre än ett år sedan hade vi inte sett någon k-popartist alls irl och blev alldeles snurriga i huvudet av tanken på att k-popstjärnor var riktiga människor. Att vi nu räknat det som märkligt att vi inte sett SNSD nära, när vi ändå sett dem uppträda med två låtar på Hallyu Dream Concert eftersom de inte var så nära att vi kunde se riktigt hur de såg ut, är bortskämt. Bortskämt.

Att vi inte heller köat till musikprogram för att se dem fast vi haft chansen eftersom vi inte räknat oss som Sones är också bortskämt. Vi har inte känt oss tillräckligt mycket som fans av SNSD för att gå upp tidigt på morgonen eller sova utomhus men har ändå tyckt att det är märkligt att vi inte sett dem nära. Extremt bortskämda. Det hela blir inte bättre av att vi nu sett dem nära utan att egentligen anstränga oss för deras skull. Vi åkte till invigningsshowen för Joint Organisation Channel (Better Broadcasting Stories) eftersom SHINee skulle uppträda. Vi ansträngde oss alltså, det vill säga väntande utanför, köande i timmar och utsatte oss för filmteam som ville dokumentera våra vita exotiska uppenbarelser (de var det värsta mediauppbådet någonsin de gav sig inte fast vi sa nej), för SHINees skull. Vi gick in med SHINees fanklubb och fick SNSD på köpet. SNSD lika nära som på musikprogram! 대박! 

Programmet hade två scener mittemot varandra med stående publik framför båda. Vi fick välja om vi skulle stå på scenen där SHINee skulle uppträda eller den där SNSD skulle uppträda. Vi valde SHINee men stod väldigt nära den andra scenen också där inte bara SNSD utan även Miss A uppträdde. Miss A var väldigt roliga att se, snygga och duktiga, men vi har sett dem nära förut så någon upplevelse utöver det vanliga var det inte (bortskämda). När SNSD kom ut på scenen och framförde The Boys kändes det annorlunda. Det drog till i våra magar och J tog det kanske överilade beslutet att filma.

Innan hade J sagt till E att hon nog inte skulle göra det eftersom det kan ta bort känslan från att saker händer irl: tittar man genom linsen känns det nästan som att sitta framför en Youtubevideo istället för att titta på den verkliga artisten. Men när SNSD kom ut på scenen kunde J ändå inte motstå kameran eftersom hon visste att filmen skulle bli bra och för att vakterna, för en gång skull, lät folk filma och fota. J höll upp kameran samtidigt som hon försökte kolla så mycket som möjligt på framträdandet utan att titta i linsen.

Det vi båda såg var bra, inte det bästa vi någonsin sett men bra. Vi har efter mindre positiva upplevelser med andra grupper och efter att ha sett SNSDs musikprogramframträdanden på Youtube varit nervösa för hur pass mycket pondus de skulle ha på en liten scen framför skrikade fans. Vi hade inte behövt oroa oss: de hade i våra ögon överaskande mycket pondus, inte riktigt lika självklart briljanta som vår favorittjejgrupp f(x) men ändå, proffsiga var de. Vi tittade allra mest på snygga, snygga Seohyun och även (överraskade nog båda) på Tiffany så mycket att ingen av oss förens i efterhand insåg att Yoona inte var med. Eh, mycket mycket märkligt. Vi känner oss bortskämt glada över att vi har fått se SNSD live! Här kommer Js mycket borskämda fancam:

/e och j

(Inlägg om SHINee kommer naturligtvis. Ni som följer oss på Twitter eller Facebook har redan fått hintat om hur otroligt nära SHINee vi hamnade så det är en hel del att processa för Es del :).)