Sent igår kväll kom vi hem efter en fyra (fyra!!!) timmars konsert med Super Junior på Olympic Park stadium. Huruvida vi båda skulle lyckas få biljetter eller inte var in i det sista ovisst. Att hitta biljetter var nämligen SVÅRT. För det första sålde biljetterna slut på det officiella försäljningsstället Gmarket på tre (tre!!!) minuter. För det andra hade vi ännu inte insett till vilken grad olika koreanska sidor är beroende av PC och/eller Internet Explorer. Vi insåg liksom inte förrän det var försent att vi var helt körda med våra Mac-laptops och Safari/Firefox. Därefter började biljettjakten i andra kanaler och vi var så klart långt ifrån ensamma med att inte lyckats köpa biljetter den traditionella vägen. Hundratals fans med oss letade biljetter via internationella forum, Twitter och auktionssidor. Om vi förstod allt rätt var ståbiljetter ett tag uppe i originalpriset x6. Mitt i veckan hittade ändå E biljett till originalpris av en snäll vietnamesisk fangirl. Igår förmiddag fick J sin biljett bekräftad (också till originalpris) av en bekant till oss. Vi satt därför inte tillsammans under gårdagens konsertmaraton men vi var båda DÄR, omg. 

Es biljett visades sig vara precis vid en av de två så kallade hipthrust-scenerna, små utförskjutningar där bandmedlemmarna då och då hoppade upp och sjöng, vinkade och tramsade. Js var en bit längre bort och högre upp men forfarande inte alltför långt ifrån, stadiumet kändes ganska litet (vilket också betyder att våra YG Family concert-biljetter som vi har för den 4 december på samma arena inte är så dåliga som vi trodde, hehe). Vi såg båda två medlemmarna väldigt nära, E med endast cirka tre-fem meters avstånd (alla utom Donghae, han envisades med att aldrig komma upp på den scenen :(. Han hade också nästan konstant solglasögon. Vi tror att han hade ögoninfektion eller liknande.) Så här: Kyuhyun såg märklig ut, kanske för att han är sliten just nu (vill gillar honom ändå), Shindong såg också märklig ut (antagligen pga de nyopererade ögonen), Yesung, Sungmin, Leeteuk och Siwon såg ut som de ser ut på bilder men inte lika smala som man kan tro, Eunhyuk var SNYGG, mycket snyggare än på bild och Ryeowook såg ut som en perfekt utskuren vacker porslinsdocka.

Inledningen till konserten var bland det bästa vi någonsin sett. På en pampig och överdådig projektion skapades medlemmarna i vatten med änglavingar. Som stjärnor flög de in över Seoul, landade och marscherade med bestämda steg för att ta över. Därefter drog dramatiska Superman igång och samtliga nio medlemmar uppenbarade sig mot röd bakgrund. Kameraförbudet var HÅRT. Folk drogs ut om de ertappades med kamera. Efter ett tag såg vi fangirlsen smyga in igen men utan sina kameror. Vi vågade därför knappt filma alls men J fick med en snutt av inledningen i alla fall.

Fortsättningen var nära på lika fantastisk. Super Junior har sjukt mycket hits och många bra låtar från den nya skivan som de framförde på scener som höjdes och sänktes, med medlemmar som flög runt i burar, vatten som sprutade runt dem och fyrverkeri på fyrverkeri som avlossades. Mot mitten började konserten tappa energi vilket inte alls var konstigt, konserten var liksom hur lång som helst. Det verkar överlag vara ett problem för SM: längden. Det var samma problem på SHINee World Concert. Den konserten var visserligen kortare (med typ en timme) men SHINee har också bara fem medlemmar. Början var makalös, sedan tappades närvaron bort mot mitten och tog sig igen på slutet. De enda pauserna SHINee fick var vid solon och maffiga projektioner (som underhållning medan medlemmarna bytte kläder). Super Junior kunde med sina nio närvarande medlemmar (plus två, både Henry och Zhoumi var där också. Yey!) framföra nummer som formationer med bara några medlemmar för att låta andra pusta ut. (Med undantag för Sungmin. Sungmin fick typ vara med i varenda formation och fick i princip underhålla nonstop.) Men ändå, fyra timmar är väldigt lång tid. 

Super Juniors solon gjorde oss om vartannat hänförda, besvikna, generade, irriterade och positivt chockerade. Vi börjar i det negativa: Två av de bästa rösterna i k-pop (Yesung och Kyuhyun) hade i våra ögon gjort katastrofala låtval. De visade inte sina rösters briljans alls utan Yesung sjöng Blinks Kiss me och Kyuhyun sjön Stevie Wonder Isn’t she lovely. Kyuhyun spelade också munspel och tog på sig solglasögon för att, eh, härma Stevie Wonder och låtsas att han var blind? Eh. Missförstå oss inte nu, av de närvarande medlemmarna är Kyuhyun och Yesung vanligtvis våra favoriter. Vi tycker att deras röster är gjorda för smäktande ballader och vi kände oss snuvade på det: besvikna. Nästa eeh: Leeteuk spelade mindre proffsigt saxofon och sjöng även Elvis Costellos She samtidigt som bilder visades på fansen. Eh. Man kanske kan kolla upp texters betydelse innan man gör något sådant? En väldigt sorglig och för oss närmast anklagande känsla mot fansen uppstod när bilder på Elfs skymtade förbi medan Leeteuk sjöng: ”She may be the face I can’t forget/The trace of pleasure or regret/Maybe my treasure or the prize I have to pay…” Det faktum att Leeteuk samtidigt också såg totalt döende ut gjorde inte saken bättre. Överjobbad, ja. Ryktet om att Leeteuk varje kväll får dropp för att kunna fortsätta känns inte helt grundlöst om man säger så.

Bottennappet kom dock med Siwon som med akustisk gitarr, ackompanjerad av band och featuring PJ från 3rd Wave framförde Chris Tomlins You’re grace is enough. Under solot gjorde han och PJ allt för att frälsa oss vilsna själar som inte hittat kristendomen. Eh. Solot avslutades otroligt smaklös med att PJ skrek: God loves Choi Siwon. God loves Korea but the most, God loves you. Återigen: missförstå oss inte. Vi tycker naturligtvis att det är helt helt okej att vara starkt troende kristen, eller troende av vilken religion som helst. Vi förstår att religion är viktigt för Siwon och det är hans val att tro på just den kristna guden. Vi väljer också att tro på vissa saker och andra inte i livet. Vad som inte är okej är att komma in i ett sammanhang dit unga människor kommit för att förlora sig själva i något helt annat än kristendom och försöka omvända det och använda det i sitt eget syfte. Inte okej, PJ, inte okej.

MEN. Några av medlemmarnas solon var HELT fantastiska. Eunhyuks tramsrapp till exempel. Eunhyuk överhuvudtaget var helt fantastisk. Så himla duktig på att underhålla och ge fansen exakt vad de ville ha (läs fanservice och allmänt gullande med Donghae). Donghae var en sådan stjärna att vi förlät hans i våra ögon lätt smaklösa: I say Donghae, you say oppa. Donghae lyste tillsammans med Eunhyuk på scenen. Och: Sungmin sjöng en ballad. Sungmin kan verkligen verkligen sjunga. Vi har inte riktigt förstått det tidigare. Varför får han inte sjunga mer? Men. Den bästa. Mycket oväntat eftersom vi inte ägnat honom så mycket tid alls. Ryeowook. Alltså: OMG. En sådan jävla stjärna rakt igenom konserten men allra tydligast i hans solo. För er som inte känner till honom så väl kan vi säga så här: vi kallar Ryeowook för ”den där lilla”. Lite för att hans namn är jättesvårt att uttala, mycket för att han fysiskt är så liten. Han är kort och überüberübersmal. Ett kort litet streck.

I sitt solo gjorde han Maroon 5 feat Christina Aguileras Moves like Jagger. Låten är ingen direkt favvo hos oss och det var inte låten som gjorde det. Det var Ryeowook och hans sätt att dansa, sjunga och sexualisera sig själv. Hela solot var bara sex, sex och sex men på ett briljant sätt. En massa tjejer åmade sig runt honom i väldigt lite kläder. Att vara en ensam man som dansar provokativt med flera tjejer i lite kläder utan att det blir fel är svårt. Vi har inte sett en enda k-popstjärna lyckas med det tidigare. Antingen har det varit krystat nervöst eller slajmigt sexualiserande av kvinnorna man dansar med (vi ryser båda när vi tänker Yoochuns solo på Busan-konserterna i somras, HUUUH, det var någonting i hela hans förhållingssätt som gör det till vårt största skräckexempel). Vad vi försöker säga är att att Ryeowook i våra ögon på något magiskt sätt lyckades förhålla sig neutralt till dansarna medan han sexualiserade sig själv med en pondus som vi sällan skådat (vi tyckte inte han var sexig men många gjorde nog det). Det handlade inte om vad Ryeowook skulle kunna ha för egna sexuella smakpreferenser, alltså om han tänder främst på tjejer eller killar (det vet inte och framträdandet sa heller inget om det), utan om att han spelade ut sex mot publiken istället för mot tjejerna vilket gjorde att alla på scenen hamnde på samma nivå och magi inträffade. Att allting dessutom var lite för mycket gjorde det hela totalt häpnadsveckande: en tjej satt bland annat grensle över honom och juckade. Det var smart, proffsigt och chockerande.

Vidare måste vi så klart också nämna vad Super Junior för oss är som allra bäst på: trams. Ingen grupp är lika bra på trams som Super Junior och gårdagen var inget undantag. Exempelvis gjorde de sketchen ”Sound of Super Junior”. Shindong var Maria, Siwon var Captain von Trapp och resten var barnen identiskt klädda i vita skjortor och höga-i-baken-hängselbyxor. Exakt. Efter en inledande film framförde de Do-Re-Mi. De gjorde även ett tramsnummer som vi fortfarande inte helt fattar vad de ville med eftersom allt var på koreanska men det var extremt roligt ändå. Det inleddes med en film där samtliga medlemmar var två karaktärer på en skola och deras egna alteregon bråkade med varandra. Helt plötsligt förvandlades de till olika kända karaktärer. De karaktärerna bildade ett band som framförde en låt live.

Japp. Shindong blev Britney Spears i flygvärdinneoutfit, Sungmin Marilyn Monroe, Donghae Charlie Chaplin, Leeteuk Hulk Hogan, Siwon Stålmannen, Yesung Chucky (ni vet skräckdockan), Eunhyuk någon typ av konstig vit fågel (???), Kyuhyun John Lennon (tror vi? Eller nördig professor? Han hade mittbena, runda glasögon och jeans som skar upp i rumpan) och roligast: Ryeowook var en överspelad Gollum i beigegrå helkroppsstrumpa med lite hårtestar fästa på huvuddelen. HAHAHA. I de här outfitsen tramsade de sedan runt till Pajama Party också.

Ja, extremtrams blandat med proffsiga framträdanden av superhitar: det var Super Show 4. Och antagligen var det just blandningen som gjorde att det trots några små svackor verkligen höll i fyra timmar. Bäst av de mindre tramsiga låtarna var Superman, Mr Simple, Don’t don, Sorry sorry och Opera. Sämst var att de inte spelade våran absoluta favoritlåt med Super Junior, Norago. 왜?왜?왜? Inte blev det någon No other heller. 왜? E är också upprörd över den totala slakten av Bonamana. En av k-pophistoriens bästa låtar, enligt E, blev en dålig rockvariant (sämsta hittills. SHINees Amigo i rocktappning är åtminstone hanterbar. Bonamana, just NO.)

Och JUST DET: ytterligare två höjdpunkter. Hela Super Junior M (minus Hangeng så klart :() framförde Perfection. Mycket bra. De hade gott kunnat fortsätta och dragit Super Girl med. OCH både Henry och Zhoumi fick göra solon! Zhoumi gjorde en fin version av Kelly Clarksons Because of you. Henry gjorde Justin Biebers Baby. Först med piano och sedan i upbeat-variant. Sjukt duktig lyckades han göra den, i våra ögon underbara, monsterhiten till sin egen. Lagom till rappen, vanligtvis framförd av Ludacris, poppade Amber upp ur golvet och gjorde den istället. Vi dog. Tänk er Amber som ba: When I was 13, I had my first love. Omg. Hon hade även varit med tidigare under kvällen när hon, Victoria och Sulli irl OCH Heechul på storbildsskärm gjorde ett gästframträdande. Men alltså Henry och Amber i kombination:♥! 

Yes. Det var väl det. Överlag: fantastiskt med mycket oväntade vändningar både överlag och i vad vi pratade om efteråt. Sujus starkast lysande stjärnor igår var för oss Ryeowook, Eunhyuk och Donghae, även Sungmin. Att Heechul inte var närvarande märktes. Yesung borde få ta mer plats, han trycks lite ut i skymundan och det är synd. Det blev också stundtals aningen obehagligt. Exempelvis när koreanska fans vallfärdade till toaletten eller prompt la ner sina lightsticks under Zhoumis låt. Det blev också aningen ambivalent stämning bland fansen när Leeteuk uppmanade till att säga ”forever Suju” istället för ”forever 13”. Men. Har ni chansen, ryktet säger ju att SS4 kommer till Europa också, GÅ. Det är värt varenda krona. Super Show 4 är ett fyra timmarna långt vackert äventyr. /e och j