Vi vet att många fans drömmer om att deras idoler ska välja att titta på just dem i ett publikhav. De flesta skriker och viftar och söker uppmärksamhet utan att bli generade eller gömma sig. Vi önskar att vi också var så men det är vi inte. Vår känsla inför att idoler ska titta på oss är väldigt ambivalent och stundtals närmare fruktansvärt obehag än lycka. Därför är det ett under att vi överlevde fredagens upplevelse på Music Bank.

Direkt efter det att Mia hade twittrat till oss på torsdagen att Infinite hade goodbye-stage (tack igen Mia) med uppsamlingstid på förmiddagen bestämde vi oss för att åka till Music Bank och chansa på att komma in. Vi kunde inte vara där förens vid elva-tiden (pga det fantastiska att Elin fick en ny dator med specialleverans från Sverige den morgonen) men vi tänkte att går det inte att komma in har vi i alla fall försökt. Det gick väldigt, väldigt, väldigt bra att komma in. Vi fick platser på raden näst längst fram längst ut till vänster. Snart insåg vi att det innebar, det oerhört lyxiga och samtidigt väldigt generande, att vi satt i hörnet där Infinite stod mellan tagningarna och vilade, övade, blev sminkade och gullade med fansen.

Eh, vi trodde allvarligt att vi skulle svimma eller nått när Sungyeol helt plötsligt kom ut ur kulisserna och ställde sig bara någon meter från oss. Vi visste inte vad vi skulle göra av oss själva, hur vi skulle se ut eller låta. Vi viskade konstant till varandra på svenska, ”Det här är så jälva sjukt. Så jälva sjukt. Jag dör.” Snart därefter kom L ut och var väldligt liten (kort, enligt J ej E, och ung) men typ en av de fagraste k-popkändisarna J sett på nära håll.

Därefter kom Sunggyu, både han och L såg väldigt fokuserade ut, Sungyeol hade börjat repa steg för sig själv. Därefter droppade övriga medlemmar in med koncentrerade minspel. Vi reagerade som vi brukade när vi ser k-popkändisar nära irl: vi fånglodde och ansträngde oss för att inte gömma oss. Det dröjde inte länge innan Sungyeol och Sunggyu upptäckte oss i princip samtidigt. Sungyeol tittade liksom till och sedan tillbaka. Sunggyu kikade fram bakom den som hjälpte honom med sminket och vinkade.

Vi upprepade flera gånger, som ett mantra för varandra, att vi satt alldeles för nära för vår smak. Det var dock inte så mycket att göra åt saken annat än att göra det bästa vi kunde av situationen. I vårt fall betyder det att försöka att inte se nonchalanta ut, inte vända oss bort eller gömma våra lightsticks som om vi var där som något annat än fans typ nyfikna turister eller journalister (vi skulle kunna reagera så som självförsvar, det var en klass där med västerlänningar som satt lite längre upp, vi skulle kunna vara där med dem liksom.) Men vi gjorde inte så, vi tog oss i kragen och vinkade med våra lightsticks.

Infinite började med sin förinspelning och precis som Mia tipsat om är Music Bank ett program där de tar många tagningar. Det blev med andra ord en ganska lång session. Dessutom hade de förberett en special hej då-stage, en remix av Paradise/Be mine. Hela uppträdandet började med att Infinite stod på en rad med Dongwoo i fronten och Sunggyu längst bak. Mellan varje tagning kom de nerkutandes för vatten, svettavtorkning eller nytt smink precis nedanför oss. Vi gjorde hela tiden vårt yttersta för att se lyckliga ut och inte gömma oss. Woohyun blev nästan alltid färdig först och gick upp på scenen för att göra sin beryktade fanservice.

Det finns lite delade åsikter om Woohyuns fanservice och aegyo. Saken är liksom den att han envisas med att försöka vara gullig inför fans samtidigt som han och de andra i bandet verkar vara fullständigt medvetna om hur ansträngt och märkligt det ser ut. Woohyun har, trots den hjärtlighet som också skiner igenom, nästan konstant under sina utspel ett väldigt nonchigt ansiktsuttryck. Han ser liksom ironisk ut medan han kastar hjärtan. En del tycker även att han är aningen för slajmig när han slänger sig med alldeles för mycket känslomässiga och starka uttryck till höger och vänster (samtidigt som han då också ser ironisk ut). Vi tycker att hans fanservice är bland det bästa vi har sett. Han ser ut som OSS om vi skulle försöka vara gulliga, awkward liksom. Vi är nästintill besatta av det och redan innan vi gick på Music Bank hade vi tittat liiite för mycket på honom och hans fanservice. Johanna har på allvar utbrustit gång på gång: Det här är det bästa jag sett i hela mitt liv. Lite så här:

I vilket fall, under en av sina vinksessioner upptäcker Woohyun oss bland fansen. Vi tror att han har sett oss tidigare också men det verkar vara först nu som det går upp för honom att vi inte sitter i skolklassen med blandade nationaliteter utan bland Inspirits och att vi dessutom har lightsticks. Han fastnar med blicken och vinkar och vinkar åt vårt håll fundersamt. Vi vinkar tillbaka (och hoppas på att vi ser ut som lyckliga fangirls och inte som nonchiga). Det blir dags att börja spela in igen och han går och ställer sig på sin position i raden. Uppenbarligen tar dock nyfikenheten över och han säger något till de andra i bandet i mikrofonen så att alla i studion hör det. Vi är ännu inte medvetna om vad det handlar om. Vi, som är upptagna med att titta på något annat (vad vet vi inte riktigt heller, allt är ganska fragmentariskt härifrån), upptäcker plötsligt att Dongwoo längst fram står och vevar för att fånga någons uppmärksamhet. Vi fattar fortfarande inte riktigt vad som händer men vinkar lite förstrött tills någon av dem, vi är relativt säkra på att det är Woohyun, säger i sin mikrofon: Where do you come from?

Först tror vi att det är klassen bakom oss som åsyftas. Snart fattar vi att så inte är fallet, fansen runt oss skuttar upphetsat upp och ner, och vi inser att HELA INFINITE STÅR OCH TITTAR PÅ OSS OCH VÄNTAR PÅ ATT VI SKA SVARA. Härifrån är det mesta ganska blankt i huvudet på oss men på ett ungefär så här: vi försöker skrika Sverige men pga nervositet vågar vi inte skrika så högt. Infinite hör inte vad vi säger. Fansen runt oss stämmer upp i kör med oss och skriker: SWEEDEEN. Infinite hör ändå inte (vi fans satt i två grupper på olika platser i studion, en stor grupp fans och en mindre. Vi var i den mindre). Vi kupar händerna runt munnen för att det ska synas att vi skriker och samtidigt också kunna dölja våra extremt generade ansiktsuttryck för i ärlighetens namn höll vi på att dö. Vi visste inte var vi skulle ta vägen. HELA INFINITE OCH HELA STUDIOPUBLIKEN TITTADE PÅ OSS.

Infinite försöker febrilt höra vad vi säger. Någon av dem, vi är alldeles för borta för att fatta vem men enligt Mia med största sannolikhet Woohyun, skriker: I LOVE YOU till oss. Proffsig (♥♥♥) som han är pekar han på de koreanska fansen också och skriker: KOREA! för att visa att de inte är bortglömda. Produktionsteamet stressar igång dem, de var liksom på väg att börja spela in när Woohyun inte kunde hålla inne sin nyfikenhet längre. De gör sig redo igen. Hoya är dock fortfarande alldeles för nyfiken och kan inte låta bli att glatt skrika: PRANGSU! och peka på oss. Vi skakar överfrenetiskt på huvudena som i: NEJ NEJ INTE FRANKRIKE, DET FINNS K-POPFANS I ÖVRIGA EUROPA MED. Infinite ser att vi inte kommer från Frankrike men måste börja inspelningen och kan inte fråga igen.

Japp, typ så. Inspelningen därefter är lite av en blackout. Vi vet att de stod väldigt nära oss igen, att de alla vinkade väldigt mycket och att vi var fega som inte vågade ropa högt till dem när de stod närmare att vi kom från Sverige. Vi vet att vi hade fåniga och generade leenden på läpparna inspelningen igenom. (Kunde också notera att Sungyeol var helt borta :(, antagligen av utmattning.) När vi gick ifrån Music Banks-studio bara skrattade vi och upprepade: fan vad sjukt! Vi grämde oss också högt och ofta över att vi inte lyckades få dem att höra att vi var från Sverige. När vi kom hem gjorde vi därför vår första tweet till kändisar där vi skrev att vi kom från Sverige och inte från Frankrike till samtliga medlemmar på koreanska. HAHA. Med tanke på hur många tweets de får från fans kommer de antagligen inte att se det men det känns ändå lite bättre. Dessutom, managers+hela teamet satt runt oss och hörde vad vi skrek ifall ifall ifall ifall någon i bandet fortfarande skulle undra efter sändningen.

Det här har vi levt på (med blandade känslor från lycka till genans osv) hela helgen. Vi kommer leva på det länge till med lika blandade känslor. (Det finns ju också det där lilla dåliga samvetet över alla de fans som drömmer om att bli sedda som vi blev och som skulle njuta fullt av det men inte råkas vara lika vita som vi är. Men vi botar det dåliga samvetet med att tänka på att de flesta hardcore-fans som regelbundet går och ser Infinite med all säkerhet har fått minst ett hjärta kastat till sig av Woohyun. Ja, vi är båda väldigt svaga för honom.)

Fan Infinite ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥  ♥! /e och j