Okej, när vi ändå är igång med helt skamlösa hyllningsrop tänkte jag, alldeles försent (eh, som vanligt nuförtiden) uppmärksamma den här låten och videon. Jag tycker att det här är fullkomligt briljant. Helt fantastiskt verkligen, ett av de bästa släppen på länge. Vad de sjunger struntar jag fullständigt i. Antagligen om kärlek, drömkillen, baby och mindre intressanta saker men det gör inget eftersom jag ändå, i sammanhanget, som tur är bara fattar cirka en tredjedel. Texten mindre intressant alltså och, visst, man kan reagera på gulligull-tillägget i rösterna men allt runt omkring, hur de överspelar och beter sig, Johanna liknar det vid en charad över gullighet, gör att det inte blir jobbigt utan en styrka. Videon, kläderna, ansiktsuttrycken (3.17=LOL), huvudbonaderna, att alla har page och DANSEN DANSEN. Blir helt matt över hur bra jag tycker att det är. (Klicka på Youtube-symbolen.)
/e
Dancing On Our Own 
Jo fint, men är det inte lite väl Kinapuff varning om man ska vara sån…
Hm, jag vet inte om jag tycker det. Det är något med hela Orange Caramels approach som säger att de leker med olika överdrivna kvinnoroller. Jag hoppas att det inte låter som om jag buntar ihop hela Asien i en grupp nu men det känns liksom inte som om det är kineser de förlöjligar sig över utan över en typ rollspel över en stereotypisk kvinno-och manslek som finns i den egna kulturen också till skillnad från exempelvis T-aras Yayaya som jag fortfarande inte riktigt kan hantera. Där var det liksom leka med native americans som något som inte fanns på riktigt utan ett hittepåfolk på ett väldigt obehagligt sätt.
Och, om man nu läser Shanghai romance på det sättet – hur ska man då läsa Bangkok city???? Gulp./e
Hihi ni säger att texten inte är så viktig men det är pågrund av att Heechul som skrivit den som gör att jag per automatik gillar låten ;P