Tack Infinite ♥!

På senaste tiden har något för oss väldigt märkligt och sorgligt inträffat: Vi har inte blivit överlyckliga av att se idoler irl och därför dragit oss för att köa i timmar utanför olika musikprogram. Vi har förlorat den där förälskelseliknande besattheten som vi brukade ha inför k-pop, fans och konsterter. Det kan handla om att vi tillsammans förstorat upp obehaget av vår upplevelse på Inkigayo för några veckor sedan när Karas manliga bröliga fans mötte U-Kiss irriterade kvinnliga fans i studion och ett nervöst Kara skulle uppträda inför de båda fanklubbarna. Det kan också handla om att JYJ stängs ute från musikprogram medan SHINee är i Japan och (av samma bolag som stänger ute JYJ från nöjesvärlden) tvingas spelar in låtar på ett språk de inte behärskar. När vi sedan verkligen ansträngde oss för att bli starstrucked, saliga, glömma all skit och trotsade pinsamhetsångest genom att åka på kändisfotboll för att se Junsu och han inte var där blev känslan liksom ännu värre. 

I fredags gjorde vi också ett nytt misslyckat försök (som vi inte skrivit om än) att bota den obehagliga känslan av att vår k-popförälskelse svalnat genom att gå på en konsert med bland annat Son Dambi och 2AM. Johanna som hypat Son Dambi, men hela tiden varit medveten om att hennes sångröst inte är hennes styrka, blev så pass medveten om att hennes sångröst inte är hennes styrka att hon raderade sin fancam av Queen direkt efter att hon filmat den (och bad en tyst bön för att det var något fel på mikrofonen). Den starkaste känslan efter konserten var, trots att den var pampig i en amfieteater utomhus på ett universitet, besvikelse. Besvikelse över Son Dambi irl och känslan av att k-pop lite förlorat glansen. Då var ändå 2AM där, sjönsjungades och fint spexandes till en jublande publik. Det proffsiga 2AM fick nämligen inte våra hjärtan att dunka hårt av lycka. Det kändes inte som det brukade kännas att se ett pojkband live för första gången. Vår upplevelse av att se k-popartister hade gått från underbart storslaget, det bästa någonsin, till lite småtrevligt. 

I förrgår kom dock botemedlet som gjorde k-popfandomet vackert igen: Infinite och deras fans i samspel med varandra. Alltså:

Kvällen innan velade vi om vi skulle åka på Inkigayo och se dem förinspela eller inte eftersom Elin behövde plugga inför koreanskaprov och Johannas mamma är på besök. Vi började inse att om vi åkte skulle natten innehålla tre timmars sömn och vi är båda ganska dåliga på att klara oss på lite sömn. Efter lite argrumenterande hit och dit kom vi ändå fram till att åka, mest för att det var vår sista chans att se Infinite framföra Paradise på musikprogram. Infinte är ett band som vi inte tänkt särskilt mycket på tidigare, de har liksom varit ett av alla duktiga pojkband vars låtar inte fastnat speciellt i våra hjärtan men som vi ändå lyssnat och tittat lite på. Ett okej band men inga favoriter liksom. Något började dock att hända i somras när Be mine kom och efter det att Paradise släpptes, vi kollat på Sesame Player (underbart trams som rekommenderas starkt) och andra slumpvisa youtube-klipp känner vi annorlunda. Infinite är underbara. Därför bestämde vi oss för att ge Inkigayo en chans till.

Vi hade fått all information som vi behövde kvällen innan av Mia (TACK!) som är Inspirit. När vi kom till studion i Gayang strax efter klockan sex på morgonen blev vi nummer 56 och 57 på den lista som fanklubben börjat teckna ner. Några timmar senare, efter det att personalen kollat skivor, nerladding, fancant och medlemskort i fanklubben och vi hamnat i näst sista prioriteringsgruppen (eftersom vi bara hade skiva och fanchat med oss) var vi 217 och 218 på samma lista. Infinte hade helt enkelt väldigt många fans på plats. Vi började tillsammans med några spanska, tyska och estniska fans bli nervösa för om vi skulle komma in eller inte. Vi tänkte: fan, fan, fan inte en till besvikelse.

Under tiden som vi väntade hände dock något som fick Johannas k-pophjärta att fladdra till lite (hon såg det hela tydligare, Elin var så trött i huvudet och inställd på Infinite att hon först trodde att det var Dongwoo, haha). En bil körde sakta förbi alla fans som väntade med nervevad ruta och Kim Hyunjoong tittade ut, vinkandes och med ett retsamt leende. Han hade inga solglasögon på sig och såg mycket fräsh, pigg och vackert perfekt ut (hans nya låt Lucky Guy är dock bland det värsta vi sett och hört). Det fick oss att hoppas att kanske, kanske var något på väg att vända. Det visade sig också att Inkigayo hade tillräckligt med platser och att vi tillsammans med samtliga Infinite-fans blev insläppta trots att vi fick sitta i gångarna mellan stolsraderna för att få plats i studion. Vi hamnade rakt framför scenen sittande i trappan. VÄLDIGT BRA SÅG VI. 

När vi kom in i studion höll Secret på med sin förinspelning av comebacken Love is Move. Uppdelningen av fans var densamma som sist när vi såg Kara och U-Kiss, alla män och pojkar satt på stolar och kvinnorna stod längst fram, Secretfans blandat med Inspirits. Stämningen var däremot helt annorlunda. Inspirits verkade inte (som Kiss mes åt Kara) rynka på näsan åt Secret. Folk jublade och ropade komplimanger. Stämningen var så fin att vi ville gråta av lättnad. Secret gullade med hela sin publik genom att kasta hjärtan och svara på deras hurrarop. De manliga fansen såg och lät allt annat än obehagliga ut och Secret såg allt annat än rädda ut, de strålade av pondus. Samspelet var fint helt enkelt och Inspirits uppskattande och stödjande reaktion på Secret gjorde oss stolta att ha gått med som en del av just den fanklubben.

Efter mycket scenarbete var det så Infinites tur. Och: fy fan var bra det var. Det sprakade till i våra hjärtan och det kändes som en sådan lättnad. Vi har liksom båda varit stressade av den här svala känslan gentemot k-pop och idoler. Det räckte med att Infinite klev in på scenen för att den skulle gå över. Efter att de framfört Paradise kunde vi knappt komma ihåg att vi känt så alls. Framförandet och tramsgullfanservice runt det var PERFEKT. De satte dock framförandet lite för snabbt, precis som U-Kiss tog de det på första försöket efter markeringsomgången. Vi hade gärna sett det en gång till. 

Mellan framförandena arbetade de hela tiden aktivt med att få fansen att känna sig sedda och älskade. Precis som Mia förvarnat kastade Woohyun otaliga hjärtan till publiken, maknae retades med hyungs, Sungyeol satte igång en låtsatsgråtfest och så vidare. (Sungyeol är för övrigt den största variety-begåvning vi sett på länge. Herregud, som han kan läsa av situationer och spontanagera efter dem. Lite som Onew, innan han blev för trött, men med en glimten-i-ögat-elak-Key-blandat-med-Heechul-personlighet. Han må vara en av de sämre sångarna och dansarna i bandet men i program som Sesame Player är det helt omöjligt att inte fokusera på honom.) 

Vidare kunde vi också konstatera att ledaren Sunggyu verkar vara en av de där överjordiskt proffsiga sångarna. Ni vet de där som det känns totalt omöjligt att de någonsin skulle kunna ta en falsk ton, den där typen som personifieras av Xiah Junsu. Fruktansvärt duktig. Vi har tänkt på det förut när vi sett dem uppträda (exempelvis när vi såg en MR-removed variant av Paradise och Johanna först utbrast: men gud, det kan inte vara live för att sedan insåg att, jo visst sjöng han live) men på Inkigayo blev det än tydligare. Helt fantastisk.

Åh, Infinite plus, och det här är väldigt viktigt, Inspirits som gjorde ett makalöst jobb med fanchant, gjorde verkligen Inkigayo-upplevelsen i söndags till en som vi kommer att komma ihåg som en av de bästa när vi åker härifrån. Vi är bittra över att vi inte vågat (eller hunnit pga jobb med) tidigare. Vi hade velat se det här igen och igen. ÅH. Vi ska sluta nu innan vi drar iväg med så mycket beröm att det börjar kännas allt för töntigt (men vi kan inte säga något negativt förutom att vi önskar att de tagit den en gång till. Och kanske kanske att Woohyun var lite lite trött i rösten). Men, faktum är att vi båda förlorade oss så pass mycket att vi vågade vinka tillbaka, veva stort och mycket med våra lightsticks och skrika med högt i fanchanten. Så bra var det. 

 /e och j

PS: Bara så ni vet så har Elins dator kraschat 😦 Det gör att vi jobbar på lite halvfart tills det är åtgärdat. DS 

Annonser
Det här inlägget postades i Sex, Spazz och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Tack Infinite ♥!

  1. AnnJoo skriver:

    Åååh vad tur ni har som får se dem live! Someday I will too, someday… ㅠ.ㅠ

  2. ninna83 skriver:

    Jag blir så glad när jag läser detta!!!! Ni har ingen aning! En av det största anledningarna till varför jag blev så betuttad i Infinite var för att deras fans typ kramade mig och mina vänner den första gången vi var och såg dom. Infinite var då en vecka gamla och deras fans vart helt tokiga när jag, en blond lång svenska, dök upp. Sen tog dom våra nummer och ringde till oss varje gång Infinite hade ett uppträdande, det va helt tokigt roligt. Jag blir också glad när jag läser att Infinte’s fans är så grymt trevliga mot andra artister, något jag har sett också (som när T-ara hade förinspelning med Infinite men hade inga fans där då var det självklart att Infinite fansen drog igång fanchants helt makalöst underbart). Plus, ja, Infinite själva har ju aldrig gjort mig besviken alla dom gånger jag har sett dom live, de är helt underbara pojkar!
    Och, dom har sina sista stages denna helg, jag kollar info om ni vill gå, kan LOVA att det blir några förinspelningar kanske fanmeetings också dom brukar slänga in det!
    Oj typ världens längsta kommentar men jag blev bara så glad!!

    • dancingonourown skriver:

      Åh, vad kul och bra. Sjukt fin historia med fansen verkligen!!! Ja, det var verkligen hur fint och bra som helst, något vi bär med oss.
      Och: ÅH i helgen också alltså?? JA! Du får hemskt gärna kolla info. Helgen är rätt fullpackad men vi vill verkligen verkligen verkligen gå igen så om det är möjligt gör vi vårt yttersta för att klämma in det!/e

  3. Lucky Girl skriver:

    Ahhh jag blev också helt tagen nu av att se videon ni postade, hjärtklappning typ och blev tvungen att kolla flera gånger. Innan det har jag sett videon typ en gång förut, men lyssnat som besatt på låten dock som är det bästa som släppt på läänge!
    Roligast är dock att jag nu började med att kolla på ett avsnitt av Sesame Player och sedan såg jag liveframträdandet, så jag visste liksom inte riktigt ”vem som var vem” i gruppen innan, alltså typ rapparen, dansarna, bad boy osv.
    Oj jag är lite virrig så
    1. Ser video lite halvhjärtat en gång
    2. Lyssnar på låten MYCKET, fastnat
    3. Ser ett avsnitt Sesame Player (lite trött på att de springer med fladdrig kamera efter sig typ 80% av tiden dock…)
    4. Ser ovanstående klipp
    5. Hjärtklappning (och vem är han som ser ut som en blandning av Jaejoong och Taemin, som inleder?…..omo)

    (och så glad, efter SUPERbesvikelse med Kim Hyunjoong, må va att han vinkar gulligt men kunde inte titta på något av liveframträdandena i sin helhet, obs jag försökte)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s