Ursäkta för extremt sent inlägg. När jag började skriva på det här inlägget för typ ett och ett halvt dygn sedan ville jag alldeles för mycket. Helt plötsligt satt jag med sjukt långt inlägg om amerikansk vs europeisk vs koreansk musikindustri och popmusik, om oro inspirerad från Inkigayo för några veckor sedan och så vidare. Sent igår insåg jag att jag strulade till det och började hugga ut bitar och redigera om. Jag kommer att återkomma till bortplockade bitar och diskutera frågorna men inte i det här inlägget. Nu är det The Boys som låt och video som kommer att diskuteras, sent, men i alla fall.

Okej, så: äntligen! Spontant är inledningen det snyggaste på länge och jag tycker att låten (på koreanska) är helt fantastisk minus den otroligt ospännande refrängraden girls bring the boys out. Men: SM har tagit ett steg till framåt och gjort något som känns nytt men ändå inte. De har vågat använda retro på ett snyggt sätt, äntligen mer 90-tal! Lite har man ju undrat var den estetiken tog vägen efter Son Dambis magiska Queen-video förra sommaren…  Det kändes som om fler skulle hakat på det.

Jag och Johanna har båda en förkärlek för vad vi tycker är b-snyggt och b-bra. Med b menar vi b som i b-skådis och b-film osv men vi har valt att använda b på ett positivt sätt istället typ: det är så b att det blir bra. Hm, svårförklarligt. Något som är b är något som i allmänhet kan ses som något dåligt, fult, konstigt kitschigt och övertydligt men om man drar det tillräckligt långt blir det fantastiskt. f(x) har b-snygga kläder på sig, det vill säga kläder som är konstigt matchat och med konstig passform och alldeles för mycket vilket gör det hur snyggt som helst. När SHINee sjunger Ring Ding Dong snurrar stora klockor i bakgrunden, i samma låt sjunger de ordet fjäril och i videon flaxar fjärilar. Fruktansvärt b-övertydligt och med andra ord helt fantastiskt. Är ni med mig? The Boys med hejarklacksramsa är så b att det blir fullkomligt briljant.

Videon är delvis på samma sätt: Sooyoungs märkliga orangea tröja är så b-snygg att jag är besatt. Romantiska mörkröda rosenlöv och vita duvor som flyger är kliché på helt helt b-rätt sätt. Diamanten som snurrar♥, Taeyeons färgade hårtoppar♥, kläderna i allmänhet (minus minishortsen)♥ osv. Men, och här faller den lite för mig, videon är inte b-briljant rakt igen på samma sätt som låten är.

Sent i förrgår kväll när jag och Johanna tittade på den tillsammans utbrast hon: åh, hade de inte kunnat få dansa i rosenlöven hela tiden? EXAKT. Hade de inte kunnat få göra det? Inledningen är så mycket och så fantastisk. Dessutom återvänds KYHD-inledningen med små modifikationer! (Vad betyder det? Är det en typ av theme-song för alla SMs största artister från och med nu?!?!?!!) Så långt all bra, 90-talsreferenserna haglar, MEN helt plötsligt bryts det och SNSD hamnar i det beryktade Suju-rummet och en enda röra av att ”klippa-in-närbilder-på-ansikten” tar vid. Vad är det?

Handlar det om att den som klipper videor åt SM helt enkelt inte kan hantera mer än fem medlemmar på en och samma gång? Eller varför gör de så här gång på gång just med de här två grupperna? HoMin, SHINee och f(x)s hamnar visserligen också ofta i rum men videorna fungerar bra och är snyggt klippta. Videorna är rakt igen alldeles för mycket på helt rätt sätt. Varför är det SNSD och Suju som bara får vara lite för mycket och istället får random ansiktsklippning utan logik alls? OCH: om de nu måste lösa videor med grupper på 8 medlemmar eller fler med random närbilder huller om buller och de inte får dansa i röda löv rakt igenom – varför kan de åtminstone inte få ha fejksnö på golvet hela tiden?

Lite så känner jag. Låten (på koreanska): shit vad bra den är. Videon: delvis wow, mestadels gäsp. Och så de korta shortsen då (om de nu måste ha shorts: varför inte 90-tals snygga shorts? Typ i mjukismaterial med lite lös passform. Eller korta kjolar som dem i Queen-videon?).

Sedan det här faktumet att låten släppts på engelska också. Jag är en av dem som i princip aldrig kollar upp översättningar och undertexter till k-poplåtar. Jag gillar poplåtar av huvudsakligen andra aspekter än texten. Undantag finns naturligtvis, det här är inte en regel, men i de fall som jag starkt misstänker att jag kommer få heteronormativa blasérader slängt i ansiktet struntar jag i att kolla upp det. Jag föredrar att bara veta lite på ett ungefär vad grupper och artister sjunger om. I övrigt tittar jag på videon, lyssnar på musiken, rösterna, ser samspelet, dans och så vidare.

Spontant vill jag därför säga: det här var väl onödigt MEN jag förstår naturligtvis poänger med och tankar bakom det här från SMs sida. Samtliga medlemmars engelska uttal i låten är jättebra och det är klart SM vill ta SNSD ett steg längre. Men. Det finns andra vägar. Och jag vill inte höra The Boys på engelska. Jag vill höra: nalka robge meotjige, ireul nae goya maldeon, ne yaseongeul boyeojwo och inte: Call an emergency, I’m watching the phone ring.Eftersom jag vill stödja k-pop på iTunes har köpt låten där på engelska men jag kommer inte att lyssna på den.

Nu ska jag lyssna på The Boys på KOREANSKA. Den kommer med största sannolikhet bli en av mina mest spelade låtar i mitt musikbibliotek. Videon kommer inte bli en av mina mest sedda videor. Synd./e