Här kommer ett pinsamt sent inlägg om vår resa till Daegu, Gyeongju och Hallyu Dream Concert (vi var alltså där för typ en vecka sedan):

Vi började med att spenderade ungefär en dag i Daegu, Sydkoreas fjärde största stad och Keys hemstad. För att hylla Key åt vi crepes (för att han i realityserien YunHaNam pratar om crepes på ett väldigt beroendeframkallande sett. Elin har sett klippet minst 200 gånger.) I övrigt promenerade vi mest runt och tittade på staden som i våra ögon såg väldigt mycket ut som delar av Seoul i miniatyr men kanske något mer anspråkslöst. Staden var ganska platt (som i inga berg) och lätt grå men på ett charmigt sätt. (Vi pratade om att Daegu kanske är lite Sydkoreas svar på Malmö). Den innehöll också flera välklädda och snygga ungdomar än vad vi hade förväntat oss (inte så konstigt alls egentligen med tanke på att Key är född där.) Vi tror vi gillar Daegu.

Nästa dag åkte vi vidare till Gyeongju där stora delar av dagen spenderades i en kö på Hallyu Dream Concerts område. Vi trodde att vi genom att köa skulle kunna skaffa oss bättre biljetter, närmare scenen, än dem vi hade köpt. Det visade sig dock att vi för att få biljetterna vi köat för (som var biljetter folk struntat i att hämta upp från en tävling på Facebook) var tvungna att vänta tills 30 minuter efter det att konserten började. Eftersom inga (inte ens arrangörerna) verkade veta i vilken ordning artisterna skulle spela blev vi nojiga för att missa saker och sprang därför in och satte oss på våra platser långt från scenen istället. När vi efter konserten träffade en tjej som vunnit biljetter fick vi också veta att de biljetter vi köat för varit så nära scenen på sidan att man istället missat allt som pågått djupt inne på scenen och storbildsskärmarna. Det envisa köande visade sig för första gången i vår k-pophistoria vara förgäves och i onödan.

Våra platser var långt från scenen men ändå inte helt tokiga. Vi satt rakt framför scenen vilket gjorde att vi hade bra utsikt över hela publiken och artisterna (även om artisterna mest såg ut som pyttemänniskor på scenen.) Runt oss satt familjer uppblandade med Big Bangs fanklubb VIP. Två små killar i nioårsåldern frågade oss nyfiket varje gång vi filmade om vi var fans av gruppen vi filmade. Gladast blev de när Elin filmade SNSD. Då stod de bakom henne och jublade: ”Sonyå Shidä Pänn Kämm! Sonyå Shidä Pänn Kämm!” Vår SNSD-fancam visade sig dock tyvärr inte bli så bra som vi hade hoppats på. Det var mörkt ute, SNSD var klädda i vitt och scenen var väldigt upplyst. På filmen ser man mest vita ofokuserade spöken som dansar så vi kommer inte att dela den med er eller några andra (tyvärr). Live såg SNSD däremot väldigt bra ut. Vi blev båda väldigt glada av att äntligen se dem live. De gjorde, liksom nästan alla andra, bara två låtar. Men ändå, de är liksom sådana giganter inom k-pop att den där märkligt surrealistiska känslan som har börjat infinna sig mer och mer sällan när vi ser idoler live infann sig igen. De framförde Genie och Hoot och arton långa smala armar och ben blev otroligt maffigt som perfekt synkroniserat.

Andra första-gången-live var för oss MBLAQ och ZE:A. Det var inga större världsomvändande upplevelser men det hade vi inte förväntat oss heller. Annars var SHINee, Changmin/Yunho och Beast enligt våra (mindre oväntade) omdömen bäst. Att alla unga tjejer runt oss skrek högt i kör till Miss As Bad Girl Good Girl var också extremt vackert, något vi inte kommer att glömma. Tänk er en hel arena fangirls som skrålar: ”You don’t know me You don’t know me So shut up boy Shut up boy SO SHUT UP SHUT UP!” I övrigt är vi lite förvånade, men ändå inte, över hur stora Beast har blivit. Vi uppskattade att de hade den absolut största och mest välorganiserade fanklubben på plats och då var ändå Shawols, Cassiopeia, Hottest, SoShi och VIP där. (Vi funderar på om Beast har extra starkt fäste i områdena runt Daegu eller nått. Dongwoon kommer ju precis som Key därifrån.) Beasts fanchant var liksom inte att leka med. Här kommer en fancam på dem och en på SHINee. Varsågoda:

Dagen efter konserten promenerade vi runt i väldigt vackra och natursköna Gyeongju, som är känt för att vara en historiskt viktig plats (huvudstad i forntida Silla dynastin osv). Mitt i vårt tittande på gamla historiska högar sprang vi rakt in i ett monument som visade sig vara svenskt. Om vi förstod det hela rätt hade Gustav VI Adolf varit där och hjälpt till med utgrävningar. Relativt nyligen (1994, vi jämför med Gustav VI Adolf nu) hade också vår nuvarande kung varit där och firat det hela genom att genom att plantera ett träd. Tokroligt, tyckte vi. Sverige finns överallt liksom:

Återkommer så fort vi hinner med rapport från konserten som vi var på igår, Rains sista konsert innan han påbörjar sin tjänstgöring i militären./e och j