När vi för lite mer än ett år sedan startade vår blogg och började satsa helhjärtat på vårt samarbete försökte vi ett tag få debattinlägg publicerade. Det gick sådär. Vi la då fokus vid attityden som finns i Sverige om att det är okej att öppet hånskratta åt fangirls och på skillnaden som vi såg mellan olika typer av fandom. Om hur en tjej som grät när hon fick träffa idol-deltagaren Johan Palm öppet kallades diverse skällsord, framförallt med fokus på hur otroligt korkad hon var, medan äldre män som grät över killar som sparkade en boll på gräsmatta lämnades ifred. Om hur krönikörer i stora dagstidningar kunde kalla pojkband som gjorde comeback för patetiska utan några förbehåll. Det är ju ändå bara fjortisar som inte vet bättre som gillar pojkband, så varför skulle de behöva det liksom. Vi ville visa på den potential som pojkband och fangirls kan ha och vad det kan säga om samhällsstrukturer och förändringar i könsideal.
Vi la också fokus vid att vårt intresseområde numera, eftersom det handlade om just koreanska pojkband, låg vid två grupper som det är okej att skratta åt och håna i Sverige: fangirls och asiater. Om hur det inte var okej att ha en mörk gubbe med krulligt hår och stora läppar på lakritsen längre medan en gul gubbe med sneda ögon och rishatt på chokladen fortfarande gick bra. Om hur tjingtjong-skämt och bögskämt om pojkbandsstjärnor gick vägen medan (lyckligtvis) neger- och cp-skämt väckte debatt.
Inga valde att plocka upp våra idéer då och så sent som veckan innan vi åkte till Seoul hörde jag (Elin) hur programledaren Karin Winther på SVTs kulturnyheter glatt meddelade att nästa program skulle handla om patetiska pojkbandsstjärnor (Take That) som skulle göra comeback som femmannagrupp. Vi blev båda sjukt besvikna på Robyn, som vi båda vanligtvis gillar mycket, när hon kallade Jutin Biebers musik för barnmusik i en DN-intervju. Inga radikala förändringar där än med andra ord. Däremot kan vi konstatera att den andra av våra grupper äntligen fått mer uppmärksamhet. Patrik Lundberg har startat debatten om det här och Fazer har bestämt sig för att designa ny förpackning till Kinapuffar. Vi tycker båda att ni ska läsa hans krönika Ni sliter själen ur mig nu./e (och j som håller med)
Ps.tack till L som uppmärksammade på att artikel+krönika fanns. Ds.
Dancing On Our Own 
Blir ledsen över att det är coolt och okej att hata något på det sätt som Justin Bieber, Rebecka Black, Tokio Hotel blir hatade på. Inte för att jag är ett fan av någon av dem på något sätt utan tycker faktiskt inte särskilt mycket om dom alls förutom på ett luulz sätt. Jag tycker att alla har rätt att kritisera och jag tycker att man ska kritisera, Justin Bieber, Rebecka Black och all annan populärkultur. Man får driva med folk och saker. Men lika lamt att faktiskt gillar Justin Bieber är att hata honom eller snarare meddela hela världen vitt och brett att du hatar honom och dom som gillar honom dom hatar du också. Det är lite som när jag pratar om att måla digital som jag gör i min utbildning och skeptisimen jag möter hos vuxna. När en tjej i min klass ställde ut en tavla som var digitalt målad så kom en konstnär och gjorde narr av den för att hon ”fuskat”. Han dömde genast utan att ha någon som helst koll på vad digital målning innebär, har aldrig provat, vill inte förstå. Det där är inte riktigt konst.
Wow. Vad menar jag med den här texten? :O
Öh det jag menar är att jag håller med er, att se ner på folk av någon så dum anledning som det band hon eller han gillar är retarded.
Bieber/johan Palm/hat kanske inte den största issuen i världen just nu men man blir så rädd när man är på internet och alla släpper lös all sin bitterhet och aggressivitet över allt, det gör så att världen känns lite mörkare.
Önskar att alla var lite mer öppna, att inte alltid utgå från sig själv. En 13 årigs tjejs känslor är lika genuina som en 40 årig mans.
En debatt som jag tycker är försenad!
Ibland är vi bra knäppa. Vi säger att vi är neutrala (vilket vi nästan aldrig är) och vi säger att vi är jämställda (vilket vi inte heller alltid är).
Jag tror att begreppet ”svensk” ibland stiger oss åt huvudet. Fördomar är något som jag hatar och jag vet att jag har dem själv, samt alla andra i samhället (vem har dem inte?). Det är ingen ursäkt för att trakassera andra eller se ner på deras intressen.
Nej, usch! Jag hoppas att den här debatten växer och drar med sig flera andra fördomar och liknande som behöver synas under förstoringsglas.