SHINee in my heart

Åh, jag är så himla svag för smöriga upptempoballader. Den där självklara känslomässiga vinnarlåten i Eurovisionfinalerna. Den där låten som det är så himla lätt att förutspå fortsättningen på. Den med exakt lagom mängd wailingar och falsett. Den som långsamt pumpar sig fram mot brygga och stick. Den där banala och fantastiska refrängen. Det där framträdandet med vindmaskiner, rök som ringlar sig fram över golvet och cremefärgade scenkläder. Det är bland det bästa jag vet.

Därför började jag per automatik gråta när jag hörde SHINees Kiss Kiss Kiss för första gången för någon vecka sedan. Den känns som ALLT det där. Idag kunde jag för första gången höra låten utan avbrottet av en japansk radioprogramledare som pratar i mitten (varianten som kom för någon vecka sedan var rippad från en radiosändning). Idag släpptes den japanska Juliette-singeln och med på den, SHINees första helt nya japanska låt Kiss Kiss Kiss. Jag sitter här och fånler. Kan inte sluta lyssna. Jag ser dem framför mig på scen i glänsande sidenkostymer och kravatter. Mörk bakgrund och en strålkastare på dem var. Vita flyglar med tända stearinljus. Ljus som darrar och flimrar i takt med musiken.

Smörig perfektion. Jag behöver inte ens veta vad de sjunger. Det här: ♥.

/e

Advertisements
Det här inlägget postades i Spazz och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s