Jag är svag för storslagna saker. Videon till Super Juniors Superman är så storslagen att jag får en klump i halsen. Inte storslagen som i påkostad, videon bygger på gamla klipp från konserter och behind the scenes från fotografering och videoinspelning av Mr. Simple. Storslagen som i lyckliga scener med bilder på det en gång i tiden största (som i flest medlemmar) pojkbandet i världen. Storslaget som i elfs som jublar med blåa light sticks. För är det något som jag ser som lite mer storlaget än alla andra storslagna saker jag vet är det fangirls/fanboys i mängd på konserter. De ger mig gåshud. Särskilt i mörker med light sticks och om jag sitter i havet av människor själv. Det gör jag ju tyvärr inte när jag kollar på Superman men ändå: Det känns nästan, nästan så när jag tittar på videon. Jag kan känna adrenalinet pumpa i mitt hjärta. Fans ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ !
Jag misstänker också att den som har gjort videon måste vara besatt av en annan sak som jag gillar starkt: fanmade MV, eller personen måste alla fall ha studerat dem noga. För mest av allt känns Superman som en väldigt lyckad pompös video gjord av ett fan. Från det att Heechul och Yesung väser ”Let’s stay like this” i inledningen tills det att kameran zommar ut i motljus från scenen och man ser ett hav av elfs är det en video som hyllar alla Super Juniors bästa sida. Det enda jag skulle kunna önska mig är MER HEECHUL, jag menar han lämnar ju när som Super Junior för två år och han är en av deras absoluta stjärnor, han borde få spela huvudrollen i videon. Och MER FANSERVICE=hångel och liknande. Jag menar det är ju ett av Super Junior kännetecken och hade videon faktiskt varit fanmade hade de flesta fans inte sparat på hudkontakt mellan medlemmarna, det varit en av huvudingredienserna.
Ja, om jag ska klaga på en redan briljant video skulle jag vilja ha ännu mer lycka och spex för att väga upp mot Supermans hårda pumpande musik och kampsångs text. (Därmed inte sagt att jag ogillar Superman, den är bra men blir extra fin under de stunder i videon där medlemmarna gullar med varandra och fansen, typ när Siwon räcker ut sin hand till publiken.) Men nu är jag lite bortskämd. Först tänkte jag skriva att jag även skulle vilja ha bilder från förr där alla var med men jag ångrade mig extremt snabbt. Det skulle blivit på tok för sorgligt och som någon typ av avslutningsvideo för Super Junior. Jag vägrar tro att det att det här är slutet:
Let’s stay like this!!!
/j, som när jag nuförtiden inte tänker på två års Heechul-frånvaro och Super Juniors framtid tänker på Jaejoong och hur bra och snygg han är i Protect The Boss.
Uppdatering: Vår läsare Carro upplyste mig om att de nog eventuellt sjunger ”SJ like this”. HEHEHE. Det visade sig att hon hade rätt. Jag har, liksom lite då och då när det gäller engelska k-poptexter, hört det jag vill höra. (I want you in my pants Jaejoong)
Dancing On Our Own 
Vet redan innan jag har skrivit att det här kommer bli världens längsta block av text av som någonsin skrivits i historien av bloggars kommentarsfält. Ni är bäst ❤ På riktigt! Jag har lyssnat på kpop sen 2007. Som hjärntvätt började det långsamt då jag var mostly in it for lulz och Heechuls prettyness det övergick till skeptisk kärlek där jag fortfarande var medveten att det inte var coolt, tills nu då jag har stunder då jag tycker det mest producerade de mest clichéiga koreagrafierna de sliskigaste balladerna är awesome på riktigt.
Innan tyckte jag att jag var skitcool som dissade DBSK varje gång vänner pratade om det (även om jag egentligen hycklade och tyckte Arashi och Kat-tun var ett fantastiskt guilty pleasure). Jag har aldrig stött på mig fans på internet eller IRL som har likadana åsikter som mig när det gäller till detta monster till fandom; kpop. Det känns som att alla mina tankar skrivs ut i blogginlägg fast mycket smartare. Det faktum att ni växlar mellan the fangurl och någon med riktig självdistans gör mig så glad. Det faktum att ni tänker och skriver om samma saker jag själv tänker på och att ni tar bort all skuld jag känner över att vara jätte ocool som gråter till det faktum att min favoritperson i låtsasvärlden ska till armén i två år. Mitt slutprojekt i gymnasiet handlade just om fans inom kpop. Jag älskar fans. Jag tror det inte finns något mer episkt än gråtaden skrikande fans och artisterna som framkallar det. Jag älskar när de är helt dumma i huvudet, när de säger jätte ointelligenta grejer i sin genuina och smått ohälsosamma kärlek, när de skapar harmlöst drama i köer eller på internet. Men jag blir även ibland så fruktansvärt trött på dem. När de fastän de tycker om samma saker som mig har helt andra värderingar och får mig att tro att det finns inga vettiga personer inom denna fandom. Att bara människor med en viss procent hjärnceller attraheras av detta. MEN då hittar jag er blogg för någon månad sen. Har velat skriva så länge men visste att jag skulle skriva världens längsta kommentar så jag sköt upp det. Har flera vänner som lyssnar och tycker kpop är bra men de är inte i närheten av att vara samma obsessive nivå som mig, vilket gör att allt de vet är det de får höra genom mig. Det känns så befriande att läsa från svenskar som faktiskt är lika intresserade och som inte blir deadly serious och muckar gräl med alla som inte förstår deras fangirl angst. Hoppas ni kommer ha det bäst i Seoul. Jag ska försöka ta mig dit snart också. Men allt känns så meningslöst och mörkt och sorgligt och hemskt och alla andra adjektiv som beskriver total despair över det faktum att Heechul inte kommer vara där.
NU SKA JAG SLUTA!
PS. Jaejong i protect my boss är kanske det sexigaste jag sett i drama världen någonsin, vilket känns hemskt fel att säga i min mun för det är aldrig något jag säger, men hans catwalk, hans röst, hans ögon och sneers. Dör.
Tusen tack! Din kommentar gjorde min stressade dag fin! Ja, vi blev båda extrem-glada. Extra glada blev vi över det du skrev om att vi ”växlar mellan the fangirl och någon med riktig självdistans.” Vi är ju väldigt mycket så irl och vill skriva en blogg där det går fram. Typ att vi VERKLIGEN är fangirls fast vi backar tillbaka och analyserar saker inom fandomet vi tillhör. Väldigt glada att höra att det går fram, ibland funderar vi en del runt det. Och fangirls, vi har tusen olika teorier och romantiserande förklaringar till deras/vårt beteende. Det har nästan utvecklats till någon typ av religion för oss. Typ: fangirl-religionen. Att man är en fangirl är något att vara väldigt stolt över tycker vi! Liksom att man gillar Heechul, jag kan fortfarande inte släppa att han inte kommer vara en del av k-popvärlden under två år…
P.s Jag tänkte typ säga tack för komplimangen om Jaejoong också men han ju inte min förtjänst direkt HAHAHA. Han är bara min absoluta k-popförälskelse nummer ett för alltid och det gör mig fånigt glad när folk ger honom komplimanger.
/j
Håller med i ovanstående. *Smickrad och glad*. /e
Och jag som hela tiden trott att Yesung sjunger ”SJ – like this!”. Whoopsi xD
HAHAHAHA… DU har RÄTT. Jag har hört det jag vill höra upptäckte jag när jag kollade på översättingar. /j