Jag♥F.T. Island (ELLER BARA NÄSTAN)

ERKÄNNANDE:

Jag är allyssnare på k-popscenen. Även om jag har starka favoriter försöker jag åtminstone att lyssna på allt och partisk som jag är gillar jag också det mesta. Vissa k-popband har jag dock bestämt hävdat att jag INTE lyssnar på. Att de inte intresserar mig. Det har framförallt handlat om banden som spelar instrument själva och vad vissa kanske mer kallar rockband. De här banden har jag konsekvent valt att inte ens kolla upp och uteslutit ur min k-popvärld. Har några av medlemmarna varit med i en tv-serie som jag kollat på har jag kanske ägnat dem lite kort uppmärksamhet, annars inte.

Därför blev jag inte så starstruck första gången jag såg F.T. Island. När vi dansade på Dream Concert fick vi se dem repa, efteråt gick de förbi oss nära och hälsade (sångaren Hongki glatt, ledaren Jonghoon kikade mest förvånat under lugg osv). Det var ju kul att Jeremy från You’re beautiful gick förbi liksom men inte lika ”oj-Taemin-herregud-jag-svimmar”. Det var F.T. Island, nu hade vi sett dem nära och efter konserten kunde vi också konstatera att Hongki var sjukt duktig live. Men det var det. Inget mer.

Efter Dream Concert, våra sista veckor i Seoul, började dock F.T. Island sakta (eller kanske snabbt, beror lite på hur man bedömer sådant) smyga sig på oss. Den nya singeln Hello Hello började spelas överallt. Vi gick på musikprogram och F.T. Island var där eftersom de promotade. Plötsligt, efter att ha stått längst fram på exempelvis M! Countdown, började vissa av dem (tror jag, i alla fall Jonghoon) känna igen mig. Jag tyckte det var pinsamt. Jag gillade inte dem, ville inte att de skulle tro att jag var där för deras skull, att jag tyckte de var bra (eh, detta är förstås extremt tveksamt och omotiverat elakt tänkt av mig men så tänker jag ibland).

Även om jag bestämt hävdat att jag tyckte F.T. Island var, hm, mindre bra började Hello Hello sätta sig i huvudet. Jag började nynna och teatraliskt halvrappa ”nobody nobody nobody no one no bakken opso” inför Johanna lite för ofta. Dödsstöten var antagligen när ett koreanskt fan som jag lät stå framför mig under F.T. Islands framförande på M! Countdown (jag stod längst framunder resten av programmet men släppte förbi henne pga hennes entusiams över just F.T. Island) gav mig deras minialbum Return som tack. Kort därefter skrålade jag glatt Hello Hello på noraebang tillsammans med våra svenska kompisar som var där. Av alla koreanska låtar vi sjung (det är JÄTTESVÅRT att sjunga k-poplåtar på noraebang hur mycket man än har lyssnat på dem) var det Hello Hello jag klarade bäst. Hehe.

Så, ja. Jag har kapitulerat för en grupp och en låt som jag aldrig trodde att jag skulle ta till mig. Numera är Hello Hello en av låtarna jag snabbt slår på i min iPod så fort jag går utanför dörren. Jag borde inte tycka det är pinsamt men lite gör jag det. Jag vet inte varför. F.T. Island är inte pinsamma alls. Antagligen handlar det om att jag så bestämt hävdat att det här VERKLIGEN INTE är något för mig. Nu är det det. Hur märklig än den här låten kan te sig vid första lyssningen. De korta rap-delarna liksom, HAHA. (Naturligtvis är det egentligen dem jag gillar allra bäst, de är bara för tidigt för att erkänna det.)

/e

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt, Spazz och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Jag♥F.T. Island (ELLER BARA NÄSTAN)

  1. Shikshin skriver:

    Hongki ger verkligen sitt ALLT i VARJE framträdande och har en enorm stage presence, vilket gör honom till en riktigt artists!

  2. jondy skriver:

    JAAAAAAA!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s