Min kropp befinner sig i mina föräldrars hus i Västerås men mitt huvudet har inte riktigt hängt med. Jag tittar ut på svensk sommargrönska, dricker starkt bryggkaffe och försöker förstå att jag är hemma nu. Nyss var jag omgiven av Seoul, en stad som har lika många invånare som bor i hela Sverige och de bästa, vackraste och mest intressanta idolerna jag vet. Jag tittar på fotografier från tre månaders vistelse och försöker göra mig en bild av vad jag har varit med om. Det är inte lätt. Det snurrar och snurrar i mitt huvud och på min dator spelar jag det bästa soundtracket för allting på repeat: Fiction med Beast.

Sedan jag kom hem igår kväll har jag sovit extremt mycket. Det är som om jag tror att sömnen ska lösa min förvirring. Typ att jag ska vakna och vara tillbaka i Sydkorea eller vakna och aldrig ha varit i Sydkorea. Jag har en känsla av att jag behöver en av de två extremerna för att få ihop det i huvudet. Jag försöker tänka att min förvirring beror på att jag är förkyld och eventuellt yrar lite. Yrar om Beast, f(x), SHINee, Kim Hyun Joong, 2PM, JYJ, DBSK, fans, köande, soju, Sverige, Sydkorea, kulturchocker, fiktion och verklighet.

Den sista veckan i Seoul var, som vi skrev tidigare, extremt intensiv. Jag vågade till exempel äntligen skriva en hyllningslapp till en artist. Jag eller egentligen mest min yngsta lillasyster höll upp en handskriven skylt på M!Countdown. Hon är lite längre än mig och jag skyllde på att idolerna skulle se texten bättre om hon höll upp den. Eh, jag pekade i vilket fall glatt på skylten där det stod: Sweden ♥ f(x). Och tre av f(x) medlemmar såg den och reagerade. Först bockade Luna och teaterviskade ”kamsahamnida” mot oss. Sedan såg Krystal den och vinkade glatt. Och sedan LYCKA och NERVOSITET: Amber. Hon mimande också ”Thank you!” mot oss och vinkade vilket gjorde oss båda väldigt, väldigt svaga i knäna. Det var ungefär en vecka sedan. Då var jag i Seoul men nu är jag som sagt i Västerås, eller för att vara mer exakt i ett radhusområde en bit ut på landet utanför Västerås. Här tittar jag på Amber på dataskärmen och undrar om hon verkligen vinkat åt mig eller om jag har drömt.

I Västerås pågår någon sorts stadsfestival med uppträdanden men ingen av de artister jag vill se kommer att uppträda. Jag kommer inte ta en taxi klockan fyra på morgonen för att köa. Sydkoreanska idoler kommer inte till Västerås fast Sweden ♥ f(x), för Västerås är inte Seoul. Och Seoul är inte Västerås. Och imorgon ska jag göra mig själv ännu mer förvirrad genom att åka till Stockholm. Och Stockholm är varken Västerås eller Seoul, eller Busan för den delen. Eh okej. Nu ska jag sluta. Jag tror att jag kommer att vara förvirrad hela sommaren tills vi förhoppningsvis åker tillbaka till Seoul i september.

Tills dess ska jag öva in hela Fiction, så att jag kan sjunga den på noraebang: Iroke nan to (fiction in fiction) itji motago (fiction in fiction)… /j