Jag har haft lite svårt att svara på frågan om vem som är min favorit i DBSK (jag räknar in alla fem här). Ofta har jag slingrat mig ur den och svarat alla fem. Jag vet inte varför det har varit så svårt, i andra band har det varit självklart. För en vecka sedan, när vi satt i kön för biljetter till JYJ-konserten hoppade dock, aningen oväntat men samtidigt inte, ett namn ur munnen på mig.

Vi har insett för länge sedan att livet som fangirl innebär köande och väntande. Det är otroligt tidsförödande men betyder samtidigt också att man kan komma in och se det mesta om man bara håller ut tillräcklig länge. En positiv sak med väntandet är alla andra fans som man träffar. Sitter man tätt ihop på en trottoar timme efter timme börjar man ofta prata efter ett tag. Förra helgen träffade vi jättetrevliga fans från b la Hongkong, Singapore, Malaysia, Kina och Korea.

De koreanska fansen ger trevlig intryck men ofta är det tyvärr svårt att prata med dem. Precis som jag tycker att min knackiga koreanska är pinsam vill inte många prata engelska. Därför blir det extra fint när man äntligen lyckas kommunicera lite med dem. När den koreanska tjejen bredvid mig i kön, som tidigare under dagen sprungit och hämtat solfjädrar och banners till sig, sin koreanska kompis och också tagit med sig ett tredje exemplar till mig som hon under tystnad räckt över, tar upp en hög med JYJ-fanbilder, tittar på mig förväntansfullt och frågar ”favorite member?” svarar jag därför till min egen förvåning, utan tankepaus, tveklöst: Junsu. Tjejen ser glad ut och letar fram två fina bilder på Junsu som hon ger mig.

När Johanna kommer tillbaka från sitt toabesök säger jag aningen paff att jag precis utgett mig för att vara Junsu-fan. ”Inte konstigt alls”, svarar hon. ”Det är väl den typen av person du egentligen alltid väljer  som favorit i banden”. Och hon har rätt. Jag väljer nästan alltid konsekvent den inte mest bildsköna i bandet som är sjukt duktig och jobbar extremt hårt samt konstant drar dåliga skämt som favorit.

När konserten började insåg jag också att jag gjort helt rätt val och nu lägger jag in en varning för följande helt skamlösa hyllningstal och överdrivet användande av ordet sjukt. Vi har sett mycket live sedan vi kom hit. Många har varit extremt duktiga. Ingen har varit som Junsu. Junsu på scen är bland det sjukaste jag varit med om. I varenda låt. Junsus mycket speciella röst släppte inte fram en enda falsk ton under de båda dagarna. Hans solo, som egentligen är en ganska tråkig låt enligt mig, blev helt fantastisk för att det var han som sjöng den.

Hans sätt att dansa, hur han tog ut alla steg och tog i hundra gånger mer än övriga på scenen under hela konserten samtidigt som han konstant la till sin egen tvist på det var helt fantastiskt att se live. Jag ska säga något nu som en hel del kan tycka vara fel och chockerande: efter Taemin tycker jag (nog, har inte tänkte över det tusen gånger men hundra) att Junsu dansar bäst och mest på hela k-popscenen. Det sjuka är också att han sjunger bättre än de flesta samtidigt. Så sjukt proffsig. Att veta att han jobbat sig till det (när DBSK debuterade var han inte direkt en stjärna på dans) är en aningen svindlande tanke.

Rent känslomässigt har jag fortfarande starkare favoriter om man ser till k-pop som helhet. Framförallt är det den där som jag lovat skriva ett inlägg om för veckor sedan men fortfarande inte lyckats formulera mig runt. Vidare har jag också utvecklat utvecklat starkare känslor efter att ha kollat på finaste tonårskonsten och hört tusentals koreanska fans skrika efter bästa butchiga tjejen inom k-pop. Men ska jag säga den person som trollbundit mig mest live (det gick liksom inte att ta ögonen från honom trots att, ni vet, Jaejoong och Yoochun också stod på scenen) är det Junsu. Junsus kapacitet är liksom inte mänsklig. Det borde inte vara möjligt. Borde inte. Jag slutar här innan jag brister ut i ett till långt hyllningsordsvammel. Jag tänker inte lägga in en fancam eller något annat klipp som visar Junsu uppträda live. Jag har letat och letat men inget gör honom rättvisa. /e