Vi vill passa på att gå på så många musikprogram som möjligt medan vi är kvar i Seoul (vi åker hem till Sverige om typ två veckor). Därför var det tänkt att vi skulle gå på M! Countdown med två kompisar i dag. Vi hade inte tänkt att gå dit för någon speciell artist utan för hela liveinspelningen som vi hoppades inkluderade Kim Hyun Joong, Baek Ji Young och Jang Woo Hyuk. Vi tog en taxi så att vi var där klockan fem på morgonen vilket vi trodde skulle räcka för att bli bland de 70 första som skrev upp oss på listan för liveshowen och därmed komma in. Vi var lite naiva.  När vi kom dit var det redan mängder med folk och bredvid våra namn på listan stod det 110 och 111, vilket förmodligen skulle betyda att vi inte skulle komma in. 

Utanför inspelningsstudion sprang också lite lätt desperata fans omkring mellan två andra listor. Det visade sig att båda listorna var för att se Beast och att någon typ av förvirring uppstått med listor och system. När vi hörde namnet Beast tändes något i våra ögon. Vi visste inte att Beast skulle vara med den här veckan utan trodde bara de skulle göra en Goodbye stage på Inkigayo. NU VISADE DET SIG ATT DE SKULLE FÖRINSPELA EN SPECIAL GOODBYE STAGE PÅ M!COUNTDOWN.

Eh. Våra hjärtan började slå lite hårdare i bröstet när vi insåg vad vi kunde få se. J tvekade inte en sekund med att köpa en ny Beastskiva av ett snällt fan som tog lite extra betalt för tjänsten fast J redan hade en skiva hemma. Ingen av oss tvekade heller att stå i en extremt lång kö i stekande värme i timmar även om vi inte var säkra på att komma in. Helt plötsligt slog det oss med en enorm kraft att vi långsamt har gått och blivit Beastfans. För det är inte bara det att Fiction är den bästa låten som släppts i år, det är någonting extremt beroendeframkallande över Beast live. Ja, över hela Beast. De är så bra med fansen, extremt duktiga på att sjunga, har en scennärvaro och är vackra.

Vi gillar Beast. Väldigt mycket. Efter SHINee, Changmin/Yunho, JYJ och kanske f(x) är det vårt favoritband just nu. Och vi kom in på special stage-framträdandet och det var så klart sjukt bra (fast de såg påtagligt smärtsamt trötta ut). De gjorde två låtar och under den första stod vi runt en liten scen som byggts upp i mitten av lokalen, vilket gjorde att vi kom extremt nära dem.

Faktumet gjorde oss också ganska säkra på att de känner igen oss nu, som vita står vi ut från mängden och det här är liksom inte första gången vi står extremt nära Beast. Vi vet inte riktigt hur vi ska hantera det, att bli synliga gör att vi båda blir lätt generade och osäkra på vad vi ska göra när de tittar på oss. Men vi försöker arbeta med vårat beteende och inte springa och gömma oss. I dag log E till exempel stort mot Yoseob när han pekade på henne och vinkade, J nickade/bockade lite mot Doojoon när han först spärrade upp ögonen som förvånad mot henne och sedan nickade typ igenkännande.

Efter att vi hade sett dem kände vi att vi bara ville ha mer. Inte mer K-pop i mängder och i allmänhet utan mer Beast. Vi struntade i resten av showen och bestämde oss för att inte åka tillbaka vid fem på eftermiddagen och för att se om någon hade lämnat sin plats på listan så att vi kunde komma in. Vi gick heller inte och köpte en Boyfriend-skiva för att gå med deras fanklubb på liveshowen. Nästan det enda som kändes jobbigt i beslutet var att vi nu inte kommer att få se Beast vinna och tramsa lyckliga på scenen (vi är säkra på att de vinner, de är ju bäst). Vi funderar också på att gå på Inkigayo på söndag och se deras förinspelning. Vi håller verkligen på att falla på allvar.

/e och j