Livet är över efter 30

I helgen har vi inte bara sett mil efter mil av koreansk landsbygd med gårdar, skog, berg, dalar och slingriga vägar, vi har pratat och diskuterat väldigt mycket också. Vi reste med vår koreanska hyresvärd/kompis och en av hennes kompisar, en amerikan som bott i Sydkorea i tre år. Många av diskussionerna har rört det koreanska samhället och påtagligt mycket har handlat om relationer, könsroller och förväntningar. I Korea förväntas det fortfarande att de flesta kvinnor ser till att bli gifta innan de fyller 30. Kärlek spelar mindre roll, efter 30 är du gammal och förbrukad, inte giftasmaterial och framförallt inte mammamatrial längre. I närheten av 30-snåret, berättade de, börjar mödravård kosta fruktansvärt mycket eftersom risken för barn med speciella behov sägs öka här då, ni vet den där gränsen som vi drar vid 40-snåret i Sverige.

Sydkorea är ett skönhets- och åldersbesatt land. Det är Sverige också men på gott och ont inte lika öppet som här. Sedan vi klev av planet har vi fascinerats, förvånats och förfärats över reklam för olika, för oss,  grova plastikkirurgiska ingrepp. Mycket reklam handlar precis som i Sverige om vikten av att vara smal, ha en slät hy och glansigt hår men skrämmande mycket handlar om operationer för ett mindre huvud med tydligt markerad käklinje, stora runda västerländska ögon och mindre rakare näsa. Reklamerna sitter i tunnelbanan och på skyltar efter gatorna. På orienteringskartorna i tunnelbaneuppgångarna i exempelvis Apgujeong (där bl a SM Entertainment huvudkvarter ligger) finns de bästa klinikerna utmärkta. Lite som att det skulle vara utmärkt på kartorna på busshållplatserna i Stockholm var du går för att fettsuga dig, operera in silikon i brösten eller förstora läpparna. Medical tourism är ett använt begrepp här i Seoul och betyder indirekt plastikkirurgi. Det är både läskigt och kittlande hur öppet man pratar om skönhetsoperationer. Hur långt skönhetsbesattheten går känns så extremt för oss som präktiga svenskar, samtidigt som vi ägnar dagarna åt att lyckligt titta på vackra människor som allt som oftast är jätteopererade. Det blir så dubbelt och svårhanterligt.

Sydkorea och stora delar av Asien räknas åren annorlunda än i Sverige. Vid födseln blir man automatiskt ett år gammal och därefter blir man vid varje årskifte ett år äldre. En bebis född  första december 2010 som i Sverige är en månad första januari 2011 räknas i Sydkorea med andra ord som två år gammal vid samma tidpunkt. Eftersom vi båda är födda 1982 innebar det att vi vid våra ankomst här alltså räknades som 30 år gamla. Jag frågade lite försiktigt om 30-årsgränsen som deadline för giftermål var i Western eller Korean age och fick det nedslående svaret att det var Korean. Vi frågade också försiktigt om inte det här var något som höll på att förändras och fick svaret att så var men i mycket mycket långsamt tempo. Enligt våra medresenärer tänker många såhär.

Vi skämtar mycket om att vi är gamla och besatta av småpojkar. Jag har inte gjort det lättare för mig själv genom att bli besatt av ett band där medlemmarna är mellan 18-21 år gamla (i Western age). Jag hade kunnat valt Super Junior där en del av medlemmarna är endast ett år yngre eller Rain som bara är någon månad yngre än mig men nej, jag valde småpojkarna (eller de valde mig, det gick liksom inte att styra det).

Det känns liksom lite hårt att närma sig ajumma-ålder med stormsteg medan mitt favoritband fortfarande har medlemmar i tonåren (noona= ogifta tjejer under 35, ajumma= gifta kvinnor eller ogifta över 35 enligt våra källor). Vi har varit 30 i Korean age sedan vi kom hit men blev som tydligast i morse när Johanna presenterade den här tårtan (från Paris Baguette, så klart) och sjöng ”ja må hon leva”.

Ålder och skönhet är mycket komplexa ämnen och vi kommer återkomma till det. I dag ska jag dock försöka ignorera det och tänka att jag endast är 29 år (även om det låter sjukt gammalt med. 29. HJÄLP). Vi ska också ägna dagen åt att göra roliga saker som jag vill göra. Därför ska vi 1) åka till Namsan Tower (vi har inte varit där än). 2) tillåta oss/mig att eventuellt köpa ett plagg (Seoul är drömshoppingstaden. För oss blir det mardröm eftersom vi gör vårt bästa för att hålla i pengarna). 3) Äta mer tårta. 4) Eventuellt dricka soju vid ett plastbord utanför en butik så som de gör i alla koreanska dramer.

Jag ska kika mer på mina presenter (strumpbyxor med hjärtan på = dongsaeng/yngre tjej, en liten spegel i form av en blomma = noona, en större spegel för att jag ska kunna spegla mig på mitt rum och sluta slåss om spegeln badrummet med Johanna = ajumma och en flaska whisky = ajussi/äldre man) och trösta mig med att det finns en hel del k-popstjärnor som är äldre än mig. Narsha, till exempel. Ironiskt nog är dock Narsha en av de mest opererade (eller åtminstone en tjej som öppet talar om allt hon fixat). Heh.

/e

Advertisements
Det här inlägget postades i Allmänt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s