Vi har än så länge varit extremt fega när det kommer till att stalka våra idoler. Vi vet att möjligheten finns att leta upp folks hus och hänga utanför de stora nöjesbolagen men tanken skrämmer oss. Vad gör vi liksom om någon idol dyker upp? Springer vår väg, låtsat som ingenting eller bockar lite nervöst och tafatt?

Att gå fram och prata med dem på gatan skulle vi aldrig våga om inte någon av oss fick till en total personlighetsförändring. Jag tror att det ända sättet för mig att våga mig på allvarlig stalking av någon för mig viktig idol skulle vara att skapa ett konstprojekt som kändes fruktansvärt intressant och krävde att jag till exempel skulle ge en ros till typ Changmin eller Jaejoong. Eh… Sjukt intressant konstprojekt eller inte.

Min feghet sträcker sig så långt att jag till exempel medvetet låtit bli att ta reda på de exakta dagarna kändisfotbollslaget FC MEN med Junsu och Kim Hyun Joong i spetsen har match. Jag har en stark känsla av att jag borde ta chansen att gå när jag är här i Seoul men så fort jag ser mig själv på läktaren vrider det sig i magen av plågsamma pinsamhetskänslor. MEN liksom vad är det för töntigt namn? Fotboll liksom jag gillar ju inte ens fotboll. Och tänk om mitt livs idolkärlek Jaejoong är där? Vad gör jag då?

Jag vill inte tycka att det är pinsamt att möta mina idoler, jag har skrivit uppsatser om fangirls och skam och har tusen teorier om olika strukturer i samhället som får oss att skämmas. Jag vill föregå med gott exempel och vara en stolt fangirl/tant. Det går lätt när det kommer till musik, jag skäms inte för att jag vill se mina idoler uppträda live. Jag skäms inte heller för att jag tycker att många idoler är extremt vackra eller för att jag gillar pojkband. Men när det kommer till att medvetet försöka leta reda på någon bara för att titta på den när den inte uppträder och dessutom kanske tvingas stå för att man har gjort det om den man stalkat upptäcker än. Aaaaaaaaaaaaaaaaa… Där blir det sjukt svårhanterligt för mig. Jag vill sitta i ett stort tryggt publikhav och njuta av mina idoler utan att idolerna ser att jag finns. Typ på Dream Concert. 

Det gigantiska evenemanget Dream Concert kommer att hållas i Seoul medan vi är här. Exakt vilka artister som ska uppträda är ännu relativt oklart. Det går rykten om att varken SHINee eller Big Bang kommer att vara med. Men det är bara rykten än så länge och två av de viktigaste idolerna i mitt liv Changmin och Yunho är bekräftade för evenemanget. Så jag vill eller jag måste helt enkelt gå. De senaste dagarna har därför stora delar av vår energi gått åt till att reda ut hur vi kan få tag på biljetter.

Elin hade kollat Dream Concerts hemsida varje dag sedan vi kom hit när en blå ful ruta plötsligt dök upp över sidan med koreansk text. Hon bad vår snälla koreanska hyresvärd att översätta. Vår hyresvärd berättade att bensinjätten Hyundai Olibank lottade ut alla biljetter gratis och man kunde ansöka om dem fram tills den 30 april. Vi trodde att vi hade läget under kontroll och tid på oss att reda ut alla detaljer. Då inträffade mardrömmen. Allkpop påstod helt plötsligt att alla biljetter var slut. SLUT. Vi fick panik. Hur kan vi ha missat att ansöka i tid? Hade Hyundai Oilbank bara ett visst antal lotter?

Elin googelöversatte koreanska texter typ hela natten. Allting var rörigt och oklart. Vi bad vår hyresvärd om hjälp igen. Hon gick till Hyundai Olibank och hämtar en hel hög med lotter. EH. ALLKPOP HAR PRATAR STRUNT. Hittat på? Ljugit? Många engelsktalande fans som bor i Sydkorea har drabbats av panik och gråtit blod. Vi borde ha lärt oss att inte lita på Allkpop sedan tidigare missöden. De är sega på nyheter, överdriver och skriver rykten som om det vore sanna. Men alltså biljetter till ett av k-pops största evenemang kändes trots detta som något de skulle ha koll på. Läxan vi lärt oss är att ALDRIG MER LITA PÅ ALLKPOP.

I vilket fall forskar vår hyresvärd sig till att man efter att ha hämtat lotter på Hyundai Olibank ska registrera sig på deras hemsida med lottnummer, namn och personnummer. Man kan delta i lotteriet tre gånger om man är sydkoreansk medborgare fram till den 30 april. Har man bara ett års visum som vi får man inte ansöka alls. Eller man får leta reda på koreanska medborgare som inte vill gå och ansöka med deras personnummer och namn. Vi känner inte så många här, men vår hyresvärd kan vara en av de finaste sakerna som hänt oss sedan vi kom hit. Hon har bett om sina vänners personnummer och ansökt via dem åt oss. Vi var också varit på Hyundai Oilbank och hämtat en hel trave med lotter till utifall vi skulle lyckas skaffa extremt många koreanska vänner som är ointresserade av k-pop på två dagar.

Sedan är det då lotteri vilket betyder att ingen kan vara säker på att få biljetter. Alla som vinner får ta med sig en person så att man slipper gå ensam. Mycket intressant biljettsystem och för oss minst sagt ovant. En bensinjätte liksom med ett avancerat lotteri. Vi misstänker också att systemet leder till att man kan köpa biljetter svindyrt svart om man vet var man ska leta efter dem och kan koreanska. Hm…fortsättning följer.  /j