Vi bestämde oss för att ta två veckor när vi kände in Seoul innan vi började jobba på allvar (vi jobbar på ett stort textprojekt och lite olika konstprojekt för er som inte visste det). Vi tänkte att vi på den tiden skulle hinna se stora delar av stan. Det har vi inte. Trots att vi i princip ägnat varje dag åt att vandra runt i olika stadsdelar i timmar har vi bara hunnit se en bråkdel av staden. Staden är väldigt stor. Väldigt väldigt stor.

Även om vi vetat om det blev det kanske tydligast när vi för någon dag sedan vågade oss ut till Gangnam (lite flådigare delar av staden) för att kolla in COEX (gigantisk galleria med bland annat stort akvarium och biograf). Det tog nästan en timme att åka tunnelbana dit och då är ändå varken Hongdae, som vi åkte ifrån, eller Gangnam i utkanten av staden. (Tog kanske lite längre att åka eftersom vi tog ringlinjen åt fel håll dit, men ni fattar, långt bort, väldigt stort osv). Idag kunde jag bitter konstatera att vi borde tagit utflykten till COEX igår istället. TITTA!

Jag valde inte COEX igår. Istället valde jag ön Yeouido som ligger mitt i Seoul. Det är Spring Flower Festival just nu och jag tänkte att det kunde vara ett trevligt helgnöje. Det var det visserligen också. Det var fint väder och vansinnigt mycket folk som hängde på gräsmattorna efter floden. Det fanns kiosker, musikscener och det var väldigt mycket drakar i luften. Lite brist var det dock på blommande träd, såg bara ett par stycken som var i full blom. (Jag kan dock ha promenerat på fel sida av gatan.)

På vägen hem tog jag mig i kragen och gick över en av de höga broarna hemåt (jag har ganska allvarlig höjdrädsla och jag drabbas mycket lätt av svindel). Tyvärr lyckades jag inte få till någon fantastisk bild mitt på bron. Jag vågade helt enkelt inte stanna och titta så mycket när jag väl börjat gå över bron, var mest fokuserad på att ta mig över utan att svimma. Därför kan jag inte bjuda på någon bättre bild än den ovan (här är jag nästan över bron och mindre darrig). Det ni ser där långt borta framför de höga husen är i alla fall jättemycket människor och några körsbärsträd. Så ni vet.

Lite bittert att ha missat JongKey på COEX måste jag säga. Eller Onew här. Det blir nästan mer smärtsamt när man är så nära. Tänk om liksom, tänk om vi bara vandrat omkring där och helt plötsligt mött… Suttit på ett kafé och helt plötsligt sett… Jag blir nervös bara av tanken. Undrar verkligen hur jag reagerat. Kanske som med Yunho, nickat lite kallt och igenkännande för att sedan gå runt hörnet och ramla ihop av chock. Vet verkligen inte. I vilket fall är det är en kittlande tanke. Det är oerhört fascinerande att se att idolerna bland bara verkar (VERKAR) gå omkring som sig själva på gatorna och så är det inte mer med det. Tänk om. 

Blev lite yr av tanken. Mer yr än av att gå över bron med det gigantiska Seoul på var sida om mig. Måste lägga mig ner och vila lite. /e

Ps. Har ni sett det här som Sarah tipsade om i kommentarer längre ner i bloggen? Rösta på att Big Bang kommer till Sverige! Jag har redan gjort det. ds