I natt drömde jag om Changmin. Vi satt i en kastanj där jag ofta satt och pratade med mina systrar under min uppväxt. Kastanjen brukade stå på mina föräldrars tomt innan vi var tvungna att ta ner den (för att den drog åt sig så mycket vatten och näring att marken på tomten började luta och fick husgrunderna att glida på ett oroväckande sätt.) Drömmen var väldigt vardaglig. Jag och Changmin småpratade på något språk, jag minns inte vilket, antagligen svenska. Jag minns att han satt nedanför mig i trädet med benen i kors i den första klykan dit det var enklast att klättra och dit jag för länge sedan lärde mina yngre systrar att ta sig. Changmin fnissade åt något jag sa. Jag vet inte varför jag berättar det här. Det hände ingenting spektakulärt och fanns ingen bakgrundshistoria till vad han gjorde i Sverige, när det hela utspelade sig, varför kastanjen stod kvar eller vad vi hade för relation. Han liksom bara var där.

/j