I går kväll var jag lyckligare än vad jag varit på väldigt länge. Jag drog av plasten på en JYJ-skiva (som jag fått på ett möte där vi var för att diskutera hur man kan sälja in sydkoreanska dramer till Sverige. Oväntad och extremt underbar present.) Att titta på innehållet för första gången var någonting jag ville göra ensam, andäktigt och med JYJs musik i bakgrunden. Därför väntade jag med att öppna skivan tills jag kom hem. De andra som var med fick fingra utanpå plasten och titta på omslaget.

När jag öppnade den och såg häftet i kunde jag inte sluta le, jag fånlog medan jag läste texter och tittade på bilder. Den var precis vad jag behövde. En skiva har nog aldrig gjort mig så lycklig. I dag behöver jag bara titta lite på skivan för att känna att livet är ganska vackert, trots allt. Titta:

/j