Jag såg det redan igår när jag skrollade mig igenom alla skakiga fancams från SHINees första solokonsert. Onew sjöng inte The name I loved som sitt solo som jag trodde utan något mycket mer logiskt. Han sjöng Nessun dorma. Ja, precis, Pavarottis paradnummer. På italienska. Eeeeeehhh.

När jag skrev skrollade menade jag skrollade. Jag klarade inte av att titta på mycket. Jag vet inte vad det är men det är något som blir så pinsamt ibland och jag fattar inte varför. De är så jävla bra och duktiga. Deras photoshoots får mig ofta att ramla av stolen för att de är så perfekta. De är bäst på att dansa, sjunga, gulla och vara roliga. Deras hitar är helt fantastiska, både på skiva och live. Men så fort de går ifrån dem och gör andra musikaliska försök gömmer jag mig bakom skämmeskudden. Det är inte bara Onews opera utan även Keys skutt till 3OH!3 feat Keshas First kiss och Minhos slita-av-sig-kavajen-och-visa-absen till Ushers OMG (och OMG är då även en av mina västerländska favoritlåtar det senaste året). Jag stänger av det. Kan inte se. Och det här är ändå tre av mina bästa idoler någonsin. Men det går inte.

Hur jag reagerar på Onew är värst. Jag är ju som bekant väldigt förtjust i honom trots att vår relation får sig törnar titt som tätt. Är det inte musikaler så är det kyckling(BLÄ)-vurm. Och nu Nessun dorma i vit pingvinkavaj. VARFÖR GÖR DU SÅ HÄR MOT MIG? Jag måste jobba på det här. Måste titta på alla fancams och försöka se det  där som många andra fans ser: OMG, is there anything he can’t do??!! Måste, måste, måste.

Mina konspirationsteorier om splittring verkar vara helt fel (lycka!) eftersom det nu basuneras ut att SHINee ska göra sin officiella Japan-debut i mars (dvs släppa låtar på japanska också, i nuläget har de framförallt släppt låtar på koreanska och ändå lyckats få sig en rejäl fanskara i Japan). Ryktet säger också att de eventuellt kommer ha en konsert i maj eller juni i Singapore. Förhoppningsvis befinner sig jag och Johanna i Asien då. Jag måste jobba på det här så att det inte är någon tvekan då, låta skämmeskudden bli ett minne blott för att jag ska propsa på att vi absolut måste åka till Singapore och gå på konserten.

Okej. På egen risk:

Nej! Förlåt. Länken låg här men jag tog bort den. Kan inte. Youtuba. På egen risk.

Drar efter andan och tar bort kudden från ansiktet. Ska titta på vartenda klipp som finns tillgängligt helt enkelt. Herregud. När jag såg Paul Potts framföra Nessun dorma för första gången grät jag som en galning. När Onew gör det börjar jag stress-skratt. Vad är det för fel på mig? Nu tittar jag. Ett, två, tre! /e