Om man känner mig eller läst det här bloggen mer än en gång är det svårt att missa hur mycket jag tycker om den här killen.

Jag har skrivit om hans hår, om han är kär i Minho, om han är kär i Key, när han får mig att hyperventilera, när han pratar om äldre tjejer som sitt ideal, när jag sviker honom, och om hans sangtae och klumpighet.  Jag gör fanvideor i hans ära. Jag har gjort två till honom och Key: här och här. (Och det är premiär på min första med honom och Minho inom snar framtid. Lite finslip kvar bara.) Bland annat. Han dyker säkert upp minst tre gånger i veckan på bloggen skulle jag tro. Jag har en tendens att slänga in honom i tid och otid i så många inlägg som möjligt.  Jag gillar Onew. Jättemycket. Och idag fyller han 22 år! (Eller okej, 21 i västerländsk ålder.)

Ååååh, tänk om han ändå hade varit 25 (men inte ett år äldre) så jag kunde få vara kär i honom på riktigt. Tillsammans skulle vi kunna glömma att han är besatt av kyckling (som är det äckligaste jag vet), att han levt på idolfabrik sedan han var pytteliten och att han har tråkig stil så fort en stylist inte hjälpt honom. Eftersom vi har likadan världens bästa humor hade vi kunnat ha sjukt kul (jag menar hela grejjen med att han är känd för att ha dålig humor är ju ett skämt. Han har ju likadan humor som mig och jag är skitrolig. Alla tycker det).

Jag hade tvingat honom att sjunga så här varje dag:

Och han hade svarat så här:

/e