Människor är besvärliga och sjukt jobbiga att ha att göra med särskilt om man förälskar sig i dem. Jag själv inkluderad. Aldrig kan vi vara som någon annan vill, eller drömmer, att vi ska vara. Jag förälskade mig i alla DBSKs fem medlemmar. Tillsammans var de världens bästa pojkband.
Ibland hoppade det grodor ur deras munnar, små sexistiska kommentarer om så här är kvinnor och så här är män och ni ska inte tro att vi är homosexuella (fast vi är bäst på fanservice). Allt det där kunde jag förstå och förlåta för att de hade lärt sig starka regler om manligt och kvinnligt beteende, och ofta bröt de också mot dem. Jag skapade ursäkter och förklaringar i mitt huvud. Men nu beter sig ingen av dem som jag vill och ursäkterna kommer inte lika lätt längre. Det har blivit uppenbart att de är människor. Mänskligt irriterande att vara förälskade i.
Jag har tänkt och tänkt och tänkt runt hur Yoochun/Junsu/Jaejoong tänker, hur Changmin/Yunho tänker, vad SMs roll är egentligen och så vidare in alla oändlighet. Svårt är det att förstå, kanske omöjligt. DBSK vill nog inte vara ett band längre. Antagligen är de osams, ledsna och besvikna på varandra. Den ljuva bilden av deras vänskap och samarbete är borta. Men trots att jag är besviken går inte förälskelsen över. Jag vill inte lämna dem.
JYJs beteende har varit enklast för mig att förstå. Gråter man tillsammans med fansen, skriver ballader om splittringen och säger att man har levt under slavkontrakt framkallar man sympatier. Några märkliga tatueringar och känslomässiga utfall är lättare att förlåta när man fått klart för sig att det här är ledsna förvirrade människor som känner skuld inför fansen.
Yunho och Changmins tystnad har varit svårare att handskas med även om man vet att den till stora delar har med SM att göra. Särskilt Yunhos hårda, ansträngt trevliga märkliga tigande har varit så jobbigt att se. Men jag måste sluta ältat hur SM framställer Yunho och Changmin genom att kalla dem DBSK. Måste sluta tänka på hur Yunho och Changmin kan låta dem publicera märkliga uttalanden från dem och om dem som gör att fansen gråter blod.
Yunho och Changmin har valt att stanna hos SM när deras tre vänner lämnade. Så är det. Två olika (kanske lika sorgliga) val. Det är bara att fokusera och inse att DBSK är liksom alla andra människor störande. Och underbara i ett. För det besvärliga med att bli kär är kanske att man inbillar sig att objektet för ens kärlek bara är underbar och det är ju ingen. SÅ SNART KOMMER YUNHO OCH CHANGMIN DANSA OCH SJUNGA PÅ EN SCEN IGEN. Och då vill jag kunna se hur underbara de är. Ett två tre Johanna. Förlåt. Gå vidare.
Gå flera långa promenader i snön och tänk fina, realistiska tankar om Changmin, Yunho, Yoochun, Junsu och Jaejoong. /j
Dancing On Our Own 
Vet du något om U-Know? vad håller han på med för tillfället? hittar liksom inget bra material att söka på…
Jag saknar och DBSK. Man känner sig övergiven 😦
Ja suck.
Jag har inte heller stenkoll. Men de senaste bilderna jag såg var från musikalen Yunho är med i och som jag antar fortfarande spelas i Seoul. I övrigt övar han dans och sång med Changmin och förbereder sig inför dramat Poseidon. (En upptagen man) He. /j
Åhh…hade svårt att läsa detta inlägget…. mest för att jag om och om igen måste titta på när Changmin fånar sig, flera gånger.. ❤ 😀
Men jag vet.. det är svårt att förstå att det kanske aldrig, aldrig kommer att bli DBSK igen, Junsu, Yoochun, Jaejoong, Changmin och Yunho… och nu märkte jag att jag mer och mer börjar bli osäker på hur de stod egentligen i formation. Klart Junsu och Yunho alltid var i kanterna, så har det väl alltid varit? Man börjar kanske förlika sig med tanken att DBSK är förbi…
Samtidigt har jag en naiv dröm att kanske JYJ håller ngn konsert och plötsligt kommer Yunho och Changmin ut och sjunger en ballad för dem, och alla gråter och så sjunger de Miduhyo igen tillsammans. Det vore ngt, tror att fansen skulle svimma kanske… eller om DBSK de själva skulle svimma.
Jag tänker ofta på DBSK, varje dag. Men jag försöker se det positiva i allt, sålänge de kan vara lyckliga och göra det de vill: göra musik, spela in draman… då räcker det lång väg för mig också. Klart jag funderar över vad som hände, varför de inte alla lämnade SM, och hur Changmin och Yunho har det. Jag tror inte på SMs konstiga uttalanden som tillskrivs HoMin… har svårt att tro SM överhuvudtaget.
Jag älskar DBSKs musik, och jag älskar att se dem utveckla sig. Just nu är de på olika håll, och för mig blir jag glad när jag får se och höra dem, oavsett formation. Jag blir glad eftersom JYJ släpper massa bra låtar och syns mycket, och jag kan se fram emot HoMins comeback i januari. Changmins drama som ska släppas snart… osv. Jag hade varit mycket mer ledsen om jag inte hade fått se ngn av dem alls… att de bara hade försvunnit.
Det jag saknar är att se dem allihopa busa med varandra, kasta snöbollar, kramas, retas, sjunga…
Ja jag kan inte annat än hålla med. Man saknar dem tillsammans men så länge de finns där och uppträder känns det ändå okej. (När man inte analyserar sönder. Eller läser Jaejoongs ”sitter ensam och super” twitter som man dessutom översätter via google translate och bara förstår hälften av, som jag gjorde igår. EH. Mindre bra. )
Antar att det är extra jobbigt med Changmin för att det känns så sjukt länge sedan han uppträdde. Och evigheter sedan han fånade sig. Det känns som om han försvunnit lite. Och det jag ville säga med gifarna men inte riktigt vågade skriva rakt ut var att jag saknar honom mest. JYJ känns fortfarande nära och Yunho har jag börjat irritera mig lite på på ett oangenämt sätt som jag förhoppningsvis kommer över snart. (Jag har liksom varit YunJae besatt.) Men Changmin, jag vill att han fånar sig igen och sjunger och är så där underbar och ja du vet…
Men snart kommer hans drama och comeback i ett och jag ska inte låta min ovilja inför hur SM hanterat DBSK förstöra det. /j
Pingback: Konstnär eller fangirl | Dancing On Our Own
Pingback: SHINees framtid och omotiverad ilska | Dancing On Our Own
Pingback: JA, de är snygga | Dancing On Our Own
Pingback: Koreanska, engelska och vackra saker | Dancing On Our Own