Det här stressar mig:

Jag förstår inte poängen.

Förstår inte vad det ska vara bra för.

Så himla onödigt.

Tycker de att det är häftigt?

Snyggt?

Hårt?

Eller är de helt enkelt två slemmiga killar?

G-Dragon och T.O.P ska som redan skrivits släppa ett helt album själva i december. Jag borde skuttat omkring av glädje. G-Dragon!!! Och T.O.P!!! De två som kanske kommer närmast riktiga idolcrushes för mig (den här ligger fortfarande på ”för ung”-nivån. Tror jag.) Både G-Dragons och T.O.P solosläpp har varit fantastiska. De två i kombination skulle kunna bli epic success forever and ever. Men de där bunny-öronen alltså. Why oh why.

Big Bangs medlemmar har balanserat på gränsen mellan det som kan räknas som självironisk medveten kitsch och slemmisar förut. T.O.P hamnade med sin Turn it up precis på sidan okej för mig. Taeyang (och då även lite G-D) hamnade total fel med videon till I need a girl. Så fel att när jag tänker på Taeyang ryser jag lite, detta trots att några av hans tidigare låtar är helt fantastiska, kanske några av mina absoluta k-popfavoriter.

Men tema Playboy Bunnies alltså. Så himla smaklöst. Jag vet ju varken hur det kommer se ut eller låta ordentligt. Jag har bara hört brottstycken av något som kan vara låtarna, läst rykten på bloggar om i tjejer i bunnysuits som låtsasflirtar med G-TOP i videon och sett bilder på livejournal. Samt promotionbilden ovan då. Bunny-öron, peace-tecken och metall. En slutgiltig dom kan jag naturligtvis inte fälla förrän efter att videon kommit ut, jag lyssnat på audios i bra kvalité och sett framträdanden. Risken finns att jag kommer bli ännu mer kluven då, gilla musiken fast känna att jag borde känna avsmak.

Kanske kommer jag titta på det gång på gång och fortfarande inte kunna bestämma mig för en känsla eller åsikt. Lite som med den här:

Sysslar will.i.am och Nicki Minaj med hänsynslös exotism när de översätter textrader på hangul och har en tokrolig man som presenterar saker precis sådär tokroligt som den stereotypiska asiatiske programledaren gör? Sådär crazy som vi i Sverige kanske alltför lätt kopplar till Japan (jag skyller på tv4 och deras Hjälp! Jag är fast i en japansk tv-show som sändes våren 2009.) Eller är det för att will.i.am är lika nernördad i k-pop som jag det används? Gott syfte, ärligt intresse och något som tas på allvar. Exotismen som jag ofta försöker lugna ner med ett ”men jag reflekterar åtminstone över det”.

will.i.am har jobbat i Sydkorea med 2NE1 på deras nya album. Kanske har han gjort ännu mer för k-pop, hur som helst går det att anta att han åtminstone har lite koll. Att han skulle driva helt hejdlöst med Sydkorea känns inte vidare troligt. Likväl kan videon med enkelhet på Youtube ses som: haha, de där tokiga japanerna. Därför vet jag inte vad jag ska tycka om Check it out än trots att jag verkligen försökt bilda en åsikt. Det handlar ju inte bara om den som skapar utan om den som betraktar det också.

Kanske blir det så med G-TOP. Kanske kan jag tänka att de självironiskt driver med hiphop-attityder och vad som förväntas vara sexigt. Att de åtminstone kan tolkas som något skapat av några med koll på läget, det blir bara lite fel när man sedan lämnar det öppet för betraktares olika referensramar och kontexter. Kanske kommer jag tänka att jag är fjantig, att jag hade köpt det i en amerikansk kontext. Samtidigt kommer jag ändå inte vilja släppa på min feministiska övertygelse. Kanske kommer jag därför bara bli besviken på två slemmon som tycker att snygga brudar i bunny ears är ballt. Som valt eller sagt ja till ett tema som globalt står för en sak. Även om jag läser att det i Asien inte kopplas till Playboy på samma sätt som här i väst går det inte att komma ifrån att bunnies globalt står för sexiness.

Jag vet inte. Tiden får utvisa min och G-TOPs framtid tillsammans. Hur som helst har den redan fått sig en liten törn. Bunny ears liksom. Så himla smaklöst./e