När jag och Johanna skriver om eller förklarar runt vårt arbete använder vi oss bland annat av formuleringen ”den gemensamma historien med Nordkorea är närvarande”. Till att börja med hade vi ett ständigt också, ”ständigt närvarande”. Vi tog bort det eftersom det kändes som en överdrift. Nordkorea var något vi valde att bortse från om vi inte absolut var tvungna att tänka på det: på landet, situationen och den bisarra skillnaden länderna emellan. Hur Sydkorea formligen kan pumpa ut idoler, glitter och populärkultur medan Nordkorea, ja vad som händer där vet vi inte mycket av. Det är som bekant ganska avskärmat från omvärlden. Med största sannolikhet kan vi dock anta att det är brist på glitter, lika bristande som det är på mycket annat kanske mer livsnödvändigt.
Nu gör historien och den politiska situationen sig inte bara påmind, den skriker oss rakt i ansiktet. Artist efter artist väljer att inte göra comeback i veckan som planerat. Musikprogram hotas ställas in. CRN Media gav uttalandet: ”Jung Min’s ‘Come-Back’ stage is supposed to be a gala event to share with all of you. However, concerning present political tension between 2 Koreas, it is definitely not good timing for Jung Min to celebrate his new album release.” Det går ju inte att ha gala när det kan bli krig liksom.
Aaah, det är så långt borta: Tyvärr, Darin kan inte göra comeback den här vecka som planerat eftersom Sverige riskerar att gå till krig. Inget På spåret eftersom Gotland bombats. Så långt borta. Men ändå så nära. Jag lever ju med de här idolerna, om än på säkerhetsavstånd. Stora delar av min tid spenderas på internet, med videor, serier, bloggar och fanfiction. När jag går någonstans har jag k-poplåtar i öronen i min mp3. Med flera av mina vänner umgås jag genom k-pop: vi ser serier, dansar och pratar om det. Diskuterar, skvallrar och spekulerar. Jag pluggar koreanska två kvällar i veckan på universitetet. Så långt borta men ändå så nära.
Det har ständigt varit närvarande, det var bara nu jag tvingades att verkligen verkligen se och möta det också./e
Dancing On Our Own 
Man är helt klart mer intresserad av konflikten mellan Nordkorea och Sydkorea, mer än vad man var förut innan man fann k-pop. Det är väl lite så antar jag…
Man blir klart orolig om ett krig eller vapenutväxling kommer att utbryta 😦 Officiellt är Syd och Nordkorea fortfarande i krig dock.
Ja, man har alltid vetat att det inte är fred mellan länderna men det har ju liksom inte varit så tydligt sedan jag föll för kpop. Fram till nu har man mer kunnat säga det i förbifarten, ”offiicellt är det fortfarande i krig”, nästan som något man inte tror är sant, som något man känner sig tvungen att uppmärksamma folk på att man är medveten om. Nu blev det bara så tydligt att det slår en i ansiktet och man blir tvungen att reflektera runt det. Och ja, jag är pinsamt mer intresserad nu än vad jag var innan jag föll för kpop. /e
Pingback: Total epic success och total epic fail 17 | Dancing On Our Own