Jag har inga större problem med att berätta att jag är en 28-årig Asienbesatt fangirl som just nu är i en fas i livet där jag hellre dagdrömmer om unga androgyna sydkoreanska idoler än skaffar mig en sexpartner irl. Det är inte ens pinsamt (även om många anser det) utan går att förklara med genusteorier, behov, längtan, erfarenheter av förhållanden och konstnärliga strategier. Men jag har ett guilty pleasure som jag inte brukar prata om. Jag behöver akademiska smarta förklaringar som försvarar det jag gillar men här har jag inte hittat någon riktigt bra. När jag såg den här videon sken hela mitt, idag, svårt förkylda jag upp. Jag sittdansade och småskrattade. Det är så skuttigt!!! Förutom att huvudrollen spelas av ett barn (jag ogillar barnskådespelare) köper jag allt (eller egentligen ingenting). Barnet borde varit jag, en vit beläst kvinna från ett land lång borta som längtar efter överspelade gullande kvinnor i småsexiga maskeradkläder. Hu. Jag skäms. DÖM MIG!

Andra låtar/videor i samma stil som jag gillar är SNSDs Oh!, Orange Caramels Magic Girl och DBSKs briljanta Ballons. EH. Sån är jag. Mickey Christmas Everybody!