Jag tänkte att det var ett intressant projekt att se hur kär jag kunde bli i en idol jag aldrig hade träffat. Det var ett bra tillfälle i mitt liv. Jag ville på inga villkor inleda ens minsta flirt med någon som skulle kunna få känslor för mig. En lång relation IRL hade lämnade mig med känslan; aldrig mer.

Jag började med att göra upp en regel; inget hångel eller sex IRL. Den var lätt att följa. Jag var helt osugen på allt och alla. Andra regeln; en teckning varje dag på min idolkärlek. Det var kämpigt att hinna med. Men jag tecknade och tecknade så mycket jag hann. Och tredje; jobba med att skapa så levande och distanslösa drömmar som möjligt om idolen. Det fanns bara en idol att välja bland. Kim Jaejoong. Varje kväll låg jag i min säng och tänkte på vad vi skulle göra när vi träffades. Hur han skulle vara.

Efter cirka två månader hände något jag inte hade räknat med alls. Jag blev rädd. Det var lite för likt att bli kär IRL. Tänk om Jaejoong skulle visa sig vara en idiot? Eller ännu värre tänk om något skulle hända honom? Jaejoong var i en besvärlig situation hans beteende verkade mer och mer deprimerat. Jag var tvungen att släppa på mina regler. Jag slutade att teckna och tvångsmässigt fantisera. Det hade blivit allvar för fort. Jag var inte mogen för en allvarlig förälskelse. 

Min intention hade varit att undersöka en teori. Jag misstänkte att man själv kunde skapa förälskelse och bli kär utan allt för stor inblandning av kärleksobjektet. (Jag hade upplevt det förut som 15-åring.) Jag hade tänkt att Jaejoong kunde vara en vacker projektion av mina drömmar och önskemål. Projektionen var grunden i att bli förälskad och med en idol skulle man kunna få bara den, utan alla problem. Men Jaejoong är en människa, även om jag aldrig har träffat honom. Han gör inte som jag vill. Han skulle kunna vara mördare, pedofil eller sexist. I konceptet att bli kär ligger oro och rädsla för besvikelse. Ingen, inte ens en kändis är bara en reflektion av min drömmar. Så nu har jag avbrutit mitt projekt. Med slutsatsen; JA, det går att bli kär i en idol, men hur långt man kan ta förälskelsen vill jag inte veta just nu.

Men även om projektet ligger nere slutar det inte här. För i konceptet förälskelse ligger också omöjligheten i att säga ett, två, tre nu bryr jag mig inte längre. Och nu har Jaejoong tunerat och skaffat twitter. Bilder och videor där han är som mest underbar trängs på fansidorna där jag hänger. Allt medans han twittrar bilder från sin vardag och skriver godnatt varje kväll. Drömmen blir så sjukt levande. Jag försöker tänka på alla andra idoler jag är svag för som avledning. Det hjälper inte för slutsatsen blir alltid att ingen kan mäta sig med Jaejoong. Jag är förälskad och sårbar. /J

P.s Alla bilder i inlägget kommer från Jaejoongs twitter. D.s