En stor kladdig kaka

Att Playful Kiss är en tramsig serie råder det inga tvivel om. Jag skrev om det här. Nu har jag tittat klart på hela serien. (Om ni inte vill veta hur det går, sluta läsa här.) Mina känslor är något ambivalenta. Sista avsnittet var ett glädjefullt julavsnitt där alla fick någon och heteroromantiken var på topp. Till och med det lillgamla barnet fick ett kärleksbrev från en söt liten tjej. Det enda undantaget i tvåsamheteslyckan var föräldrarna till de två huvudrollsinnehavarna som lever i någon typ av tresamhet. Ett gift par och en änkling som bor ihop. I deras sista scen sitter de nöjda i solstolar och delar på en drink.

När jag beskrev Playfull Kiss för min mamma hon ”Åh det är en sån där serie som är som en stor kladdig kaka, man bara mumsar och mumsar och kan inte sluta förens den är slut, fast man mår illa.” JA, många gånger mådde jag illa över huvudrollsinnehavarnas relation, men jag kunde inte sluta titta för jag var tvungen att se hur det gick. Om det vände. Kim Hyun Joong spelar en snygg, smart, nedstämd och till synes känslokall kille som hela tiden är sjukt elak mot den kvinnliga huvudrollsinnehavaren spelad av Jung So Min. Hon är kär, eller snarare sjukligt besatt av honom och gör allting för att vara nära honom. Trög, klumpig och envis försätter hon honom gång på gång i pinsamma situationer. Hennes största talang är hennes envishet, om hon bestämt sig för något jobbar hon tills hon lyckas. Och han faller såklar för henne. De gifter sig till och med. Det är det klassika. Han har varit elak för att han inte kunnat hantera sina växande känslor för henne. Efter det stora erkännandet blir hon mer en människa och mindre en karikatyr. Men på vägen dit börjar jag verkligen ogilla henne. Hans elaka kalla beteende är hemskt men hennes är värre. Hon stalkar honom överallt, följer efter honom när han träffar andra och sitter och vaktar över honom på hans jobb så att ingenting ”opassande” ska hända. Dessutom är hans mamma lika besatt som hon är av att de ska bli ett par och försöker på olika sätt manipulera ihop dem. Det är nästan så att man kan läsa det som att den unga snygga mamman också är kär i Jung So Mins rollkaraktär. Hon vill till alla pris ha henne som sin svärdotter. Eller så handlar det om att hon till alla pris vill behålla sitt tresamma förhållande med pappan och sin man. Det är i vilket fall verkligen sjukt synd om Kim Hyun Joongs karaktär som uppträder deprimerat, är fast i en stor läskig familjefälla och gång på gång ber dem lämna honom i fred utan att någon lyssnar. Ja sen visar det sig att mamman har rätt. Han har försökt förtränga sina känslor. Hmm…

Historien är knäpp. Men nu sitter jag ändå med ett stort leende under de sista avsnitten och mår mer bra än illa. Mest för sexets skull. Ja alltså det här är en pryd sydkoreansk ungdomsserie. Man får inte se någonting olämpligt (lite påklätt hångel bara), det är inget sex för äktenskapet och det sägs aldrig rakt ut att de har legat med varandra. Ofta brukar de goda kvinnorna, de man ska heja på, framställas som om de är rädda för sex. I Playfull Kiss kastar hon sig över honom och vill aldrig sluta kyssas när de gifter sig fast folk runtomkring höjer på ögonbrynen, hon är besviken när de aldrig blir lämnade ensamma på sin bröllopsresa och i den sista scenen sitter de på en öde parkeringsplats där hon hånglar upp honom och han retsamt säger: ”Det brukar vara männen som är dem som kastar sig över kvinnorna, inte tvärom,” medan hon håller fast honom. /J

Annonser
Det här inlägget postades i Tv-serier och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.