Drama och mellanstadie-hiphop

På mellanstadiet gick jag en gång i veckan och dansade hiphop i Barkarö bygdegård. Vi stod på raka led i cykelbyxor och skuttade koncentrerat med knäna upp mot hakan. Stegen vi lärde oss använde vi sedan på skolans fredagsdisco. Det var innan jag hade börjat intressera mig för hångel och romanser. Eller det var innan jag hade börjat intressera mig för hångel och romanser med faktiska personer i min närhet. Discon var skutta hiphop, äta godis och försöka undvika att dansa tryckare. Min lärare hade bestämt att om någon frågade om man ville dansa tryckare fick man inte säga nej, för då kanske den som frågade skulle bli ledsen. Att några tjejer blev ledsna när killarna tafsade under de påtvingade danserna var det ingen som riktigt brydde sig om. (Då var det kille/tjej dans som gällde. Något annat fanns inte annat än som en lätt oro, tänk om jag är onormal, tänk om jag är lesbisk jag gillar ju inte att dansa tryckare.)

Nu återinför 2PM den klassiska mellanstadie-hiphopen men i en mer dramatisk variant. De är tillbaka med singeln ”I’ll be back” där de skuttar allvarliga på led och sjunger om hjärta och smärta. Så jävla bra. Musiken låter väldigt mycket 2PM, det är inget direkt nytt men det gör ingenting. Jag lyssnar på reapet. Tänker på mellanstadiet och regler som fanns och som finns runt hur det ska gå till att bli kär. /J

Det här inlägget postades i Comeback, Sex och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Drama och mellanstadie-hiphop

  1. Ping: Fangirls, skam och secret crushes | Dancing On Our Own

Kommentarsfältet är stängt.