“We are going, ah so exciting! This is Narita Airport. Now off to Italy pong!”

Inte JYJ och inte konsert utan tre av killarna från Super Junior som ska på välförtjänt semester till Italien (hade de inte kunnat ta med sig utarbetade SHINee också? sobs). Den twittrade bilden på Donghae, Ryeowook och Eunhyuk på väg till Europa gör det än en gång smärtsamt tydligt att jag inte riktigt vet hur jag står som fangirl än. Hur skulle jag reagerat om det stod ”Sweden pong!” istället? Hade jag åkt till flygplatsen och stalkat? Och om jag gjort, det hade jag vågat försöka ta en bild? Lämnat över en present och till och med dragit några fraser på koreanska?

Det hade säkert gått. Eunhyuk åkte reste för en tid sedan till Paris och möttes där av en lite grupp fans. Fancams på youtube visade en förvånad och omtumlad koreansk pojkbandsstjärna som skrev autografer och på knackig engelska frågade efter vägen till tunnelbanan. Johanna höll på att smälla av över rapporteringen med Jaejoong och ett finskt fan.

Kanske hade Super Junior varit en bra uppvärmning. De betyder inte lika mycket (men mycket) som vissa andra. Men den största frågan är snarare: vill jag ens möta mina idoler? Eller vill jag mest bara betrakta dem på avstånd? Spä på drömbilden ytterligare och ignorera faktorer som kan förstöra den? Jag vet inte. Inte än.

/e