Elin skrev nedanför om den ambivalenta känslan inför hur nära man vill komma sina idoler. Jag är tillbaka till JYJ. Jag vill se dem uppträda live. Jag skulle kunna göra mycket för att se dem live. Flygplatsmöten, autografer, stalking och intervjuer på engelska är jag mer tveksam till. Det senare är just nu väldigt aktuellt.
Det har kommit information om att JYJ som första K-popartister någonsin ska uppträda på Late Show with David Letterman. Enligt källorna ska de bara sjunga en sång inte prata. De flesta fans verkar ense om att det är tur. Det är bara Yoochun som faktiskt kan prata engelska om inte de andra två hårdtränat. (Ingen i DBSK kunde japanska innan de slog igenom i Japan. Nu pratar de alla flytande så inget är omöjligt.) Men att bli intervjuad av Letterman kräver en viss känsla för amerikansk ironi och nyanser i språket och fy fan vad fel det skulle kunna gå fel. Jag ser Junsu och Jaejoongs bockande asiatiska maner, kraftiga brytningar och en artig hand som flyger upp till munnen när Jaejoong skrattar. Och vad rädd jag är för det stora åtlöjet. Bara deras accent när de sjunger på engelska kan bli jobbig nog i ett västerländskt sammanhang där alla hör hur fel det låter. Gränsen mellan pinsamt och vackert är tunn.
JAG VILL ATT ALLA SKA FÖRSTÅ HUR BRILJANTA DE ÄR. Jag vill att de ska bevisa någonting. Hur sexigt det är med feminina asiatiska män? Hur alla västerländska pojkband bleknar när de dansar, sjunger och pratar? Därför är jag är rädd för det amerikanska folket, det svenska, ja alla som kollar på Letterman. Och jag är långtifrån ensam:
”IM SO SCARED.”
”OH GOD YES I’M SO SCARED TOO hhuhuhuhu”
”i am so anxious and scared also…
this is big…hopefully everything will go smoothly…
and yeah, please be kind to our boys!!”
”I think the boys knows very well nothing is easy for them. Their experiences in Japan were not that good at first. So what can I expect from USA? But it’s not smart for them either to not take this chance. So I must tell myself relax….Always love you my boys <3”
”CALM DOWN, my HEART..”
Jag måste lita på att JYJ vet att de kan bli skrattade åt. Det är klart de vet. De är vana vid antis. De är inte dumma. DE ÄR MODIGA. Vi fans borde bli inspirerade istället för rädda. Om någon hånskrattar eller till och med hatar gör det ingenting. Alla kanske inte måste förstå saker på samma sätt som vi gör. Eller just när det gäller k-pop och Jaejoong vill jag så jävla gärna… Snälla alla i världen älska JYJ! De är så sjukt älskvärda./j
Pingback: Ayy Girl!!! (JYJ och Kanye West) | Dancing On Our Own